måndag 6 december 2021

Stiltje.

 Efter det makalösa utbrottet bröt jag ut lite även hos min fantastiska doktor. Så nu jobbar jag på lånad tid. Hon ville sjukskriva bums! Men jag har pass med en kollega jag inte gärna lämnar i sticket. Sen nu när året närmar sej sitt slut så har jag faktiskt lyckats ta ut innestående semestrar och komptid. Har en telefontid med nämnda läkare i början av nya året, så då tar vi nya tag.

Även chefen är informerad och har ordnat så företagshälsan ska ringa mej så jag får tid för samtal.

Jag har haft en propp av stress. Tänker inte ha nån mer. Vidbränd är jag av olika saker i livet, utbränd tänker jag inte bli.

onsdag 1 december 2021

Utbrott.

Ja, jag fick ett ( nåja ett par ) utbrott på jobbet idag. Känns skönt att bli arg och avreagera sej, samtidigt är jag inte en så person som blir arg. Tålamod har jag till en viss gräns och med vissa saker. Jag tiger hellre än går till angrepp på personer och sak. Dock kan jag ha starka åsikter och det kan vara bra åsikter. Likväl som jag kan ändra mej om det ger ett bättre slutresultat.

Jag jobbar på ett särskilt boende med äldre och yngre. Mestadels demens i olika former, nån psykisk diagnos finns ochså. Precis som utåtagerande och våld. 

I morse höll säkringen på att brinna redan när jag kom upp på avdelningen. Stök, röra, försvunna dukar, gardiner som inte satt där de skulle, smörgås på golvet, sopor, man hade inte torkat bordet sen igår kväll, strumpor utan hem, en jacka som inte skulle vara där. röra på kontoret, papper, prylar som ligger framme och skräpar eller som inte ens ska vara där! Då kan jag i mitt stilla sinne tänka ( DIN MORSA JOBBAR INTE HÄR ) Precis!Men JAG gör det, och jag och mina kollegor som kommer på morronen får ta reda på detta som du helt enkelt struntat i som jobbade kvällspasset.

Varför jobbar jag? Främst för att försörja mej. Tyvärr är det så. Trots låg lön så går det an. Nu har jag åldern emot mej då det gäller att hitta annat jobb. ( Det är närmare till pensionen ) Jag gillar äldre männsikor. Jag har organisationsförmåga, ett stort plus, kan jobba lösningsfixerat, är van att improvisera. Har man lyckats få fyra ungar att växa upp utan större skador så är improvisation rätt bra.

Jobbet som sådant då? Alla boende har sin lägenhet. Sen finns allmänna utrymmen. Det flesta kan inte nåt alls och har ett stort omvårdnadsbehov. Allt från blöjbyten till matningar, en kramstund med en tant, tvätt, städning, sånt innehåller en dag. Utöver det ska allt dokumenteras i olika system. Det ska göras handlingsplaner, går på möten, has elever. 

Jobbet som så kan ju tyckas enkelt. Alla har en genomförandeplan där det står vad man har för behov och vad man behöver för hjälp. Vi tar fram en plan för bemötande, allt för att omvårdnaden ska gå så smidigt som möjligt. Vi har olika struktur på rutiner på avdelningen, exempelvis städas köket på tisdagar.

Så vad är problemet? Egentligen inget alls. Troligen är det jag som är ett stort JÄVLA problem. Men vi personal går in på avdelnigen som är de boendes hem. Vi ska se till att de får sina behov tillgodosedda, vi ska vara deras förlängda arm. Dessutom ska vi hålla avdelningen ren och fin, tänk dej hur den boende vill ha, vi jobbar ju i deras hem. För allt detta har vi rutiner. Och de följs inte alltid av alla. Då kan jag fundera över om det är jag som är gnällig och som klagar hela tiden eller om endel kanske skulle välja att göra nåt annat i sina liv? 

Nu har den här stressen över jobbet gått så långt att jag kan sitta i bilen på parkeringen och fundera över varför jag jobbar med det jag jobbar med och om jag ska vända om och åka hem istället..

Tankar som ofta kommer där på parkeringen....


måndag 29 november 2021

Ledighet.




 Förra veckan fick vi till en ledig kväll med jobbgänget. Bord bokades på vårt stamhak, samma meny som vanligt. Varför inte göra som vi brukar liksom? Det funkar i alla lägen. Nytt för kvällen var att en ny kollega var med oss. Snart är vi fullt arbetslag! Den här veckan fortsätter jag min utbildning till Palliativt ombud på jobbet. Otroligt intressant och spännande ämne där jag ännu inte fått kläm på hur våra rutiner blir på jobbet. Nog om detta. Idag ledig dag, i morrn likaså. Nu ska jag ut i kylan till min vedbod och mata mina får.


fredag 26 november 2021

Återbruk.



 Å återbrukandet är ungefär samma som tidigare. En full rulle med trasmattor av lakan och annat. Till våren dyker dessa upp på Karlsviks Herrgård i Rättvik. Nu ligger de till sej här och ska få fransar knutna och putsas. Ett annat utmärkt återbruk är shoppingkassar av panelgardiner som fyndats på loppis. Som ni ser så händer lite i ateljén.


torsdag 25 november 2021

Tragedi.


 I måndags hände det fruktansvärda: min älskade bil startade inte när jag skulle hem från jobbet. Bilen är min biljett till friheten. Min kompis som tar mej till jobbet. Min vän som tar mej till nya platser. Jag fick helt enkelt bärga hem den. Assistanskåren ryckte ut ganska så direkt. Bilskruvarsonen håller på och lagar. Billånarsonen kom med sin bil till låns under tiden som det utövas healing på Lilla Blå. På måndagskvällen var jag i sorg och dränkte den i två glas vin.  Oavsett vad som händer i livet finns alltid hjälp inom räckhåll. Å två glas vin är gott, och framkallar huvudvärk. 


onsdag 17 november 2021

Utbildning.



 I två dagar har jag varit på jobbet men setat på utbildning. En skyddsombudsutbildning med kollegor och chefer. Nyttigt med genomgång av allt, mycket att tänka på och hålla koll på, och endel som inte är väsentligt för mitt jobb över huvud taget. Lunchat har vi gjort i restaurangen på jobbet. Litet special då den just nu är stängd på grund av pandemin. Men det känns som en verklig förmån att få äta på jobbet, vår köksmästare har ju vunnit White Guide senior tre år i rad! Och vilka får förmånen att äta prisbelönt mat varje dag? Jo! Våra boende!


fredag 12 november 2021

En öm kropp.




 Igår var det bokat vaccination. Både covid nummer tre och influensa. Tillhör både riskgrupp och vårdpersonal. Sånt här brukar gå bra och gårdagen gick utmärkt. Lunchade först med dottern. Sen till vårdcentralen och ett stick i varje arm. Belöningsfika efter det med kollegan som också vaccinerat sej. Sen tog vi ett avdelningsmöte på jobbet efter det. När vi i allafall höll på. Natten blev dock sämre. Frossa, feber, huvudvärk och ont i lederna. Så idag blir det vila och lite Netflix. 

onsdag 10 november 2021

Kontraster.


  



 Ena dagen en försiktig sol som kommer fram när rullgardinen dras upp. Nästa dag ett ymnigt snöfall. Visserligen försvann snön framåt kvällen och det blev plask av alltihop. Tids nog kommer vintern men det var visst inte riktigt dags än.  Jag gillar kontraster. Antingen eller. Men snö, halt väglag, snödrivor är sånt jag inte riktigt är kompis med. Vintern är min sämsta årstid. Men man klarar att genomlida för att få uppleva en vår och sommar som snart är här. Tiden går så fort!


måndag 8 november 2021

Avslut.


 Oktober avslutades med middag. Samtal innan och efter. Lång dags färd mot natt. Sen en resa hem i dimman. Nu är det ny månad och allt känns väldigt spännande.







 

lördag 23 oktober 2021

Färgrecept.





För att få fram nåt sånt här när man färgar så är slumpen granska avgörande. Hur man än gör blir det aldrig som man tänkt. Jag har utgått från svart batikfärg. Två flaskor som jag fått nån gång. Till det lite salt och två lakan.  Resultatet blev alltså det här! År hur kunde det bli så? Inte en aning, jag var närvarande på kemilektionerna men det räckte inte långt. Svart är svårt att färga! Jag hade för mycket tyg i vikt räknat. Inte tillräckligt stort kärl ( trångt som sjutton fick lakanen i en 10 liters hink) kanske fel temperatur på vattnet? Och lakanen som var begagnade och noga tvättade var olika mycket använda! Mitten blir oftast alltid ljusare än kanter, fot och huvudända. Ett av lakanen, den understa trasan var väldigt mjukslitet. Då fäster inte färgen lika bra i bomullsfibrerna. Om jag tycker det blir bra? Klart jag tycker, ingen är perfekt, inte ens en mattrasa. Vill man ha exakt kulör och perfekt färg så ska man utgå från helt nytt material. Lite överraskad efter en färgning kan jag allt bli. Men det är liksom det som är skoj! Nu ska de här trasorna bli en matta. Ihop med gult som jag visade i förra inlägget. Och kanske nån mer färg. Ni får se när det är klart. 

Färg.


 Färg är inte alltid vad det ser ut att vara. Och färg när man är hemmafärgare blir aldrig som man tänkt sej. Men det kan ju bli rätt bra ändå. Den här mattan tar oss tillbaka till 70 talet på ett kick.


måndag 11 oktober 2021

Ytterligheter.


 Igår åktes det Tesla och idag har jag tillbringat tid på löpbandet. Det var ett tag sen, det gick tungt idag. Men ett par kilometer blev det. Inte samma speed som hos en Tesla men jag undrar hur den är när den kommer upp i samma ålder som mej? 


lördag 9 oktober 2021

Rast.



Dagen idag har innehållit arbete. Och naturligtvis en rast mitt i. Då blir det benvila, en kopp kaffe och lite virkning.  Arbete är en nödvändighet, rast är underskattat. 
 

fredag 8 oktober 2021

Slarv.


 Slarv i måttlig mängd tolereras. Förmiddagen ägnades åt att slipa och grunda en vägg. Ingen vägg är rak eller kommer att bli helt slät. Huset är gammalt och kärringen lika så. 

Nu innan kvällsjobb strimlar jag ett påslakan som jag fått av min goda vän i Gävle. Lagomt avpassade bitar strimlas snabbt upp med rullkniven. Sen ska de vävas in i en matta så småningom. Förhoppningsvis kommer den mattan att hamna på bild här. 


Omöjligt projekt.


 Jag har tagit på mej enligt vissa ett helt omöjligt projekt. Renovering av hall. Det har jag aldrig gjort så det klarar jag säkert. Bilden av hur det blir när allt är klart finns lagrad inne i mitt huvud. Bläddrar fram den och kollar ibland så jag inte tappar fokus. Började med taket. I original rosa med gulaktiga ränder mellan plattorna. Nu är skiten vitt. Först skura och slipa två gånger. Sen spärrfärg. Å grundat. Å strukit med vitt två gånger på det. Roller och pensel har använts. Och en trappstege för min längd räcker inte till. Upp år ner. Böja på nacken. Den innehåller för övrigt en lagom mängd artros och ett par revben sitter fast vilket ger en hemsk värk av och till. Nu ska revben sitta fast och inte skvalpa runt hur som helst i kroppen. Mina sitter fast på ett ohälsosamt sätt. För övrigt bryts dom loss en gång i veckan av min fysioterapeut. Men det är nåt annat. Taket är som sagt klart. Nu ska väggarna målas vilket innebär en lite lättare arbetsställning. Projektet ska vara klart till jul, men om det är den i år vet jag inte.


torsdag 7 oktober 2021

Nedräkning.



 En centimeter i veckan klipper jag av. Varje torsdag. En vecka närmare pensionen. Nu är det bara 152 veckor kvar. Klurar på nåt smart sätt att komma till framtiden snabbare 🤔
i

Utmana sej själv.

 Helgen som var tillbringades i Jämtland. 




Där har jag aldrig varit tidigare. Å det var ingen dålig upplevelse. Inte alls. Ett litet mysigt hus. Maten serverad. Brasa i kaminen. Trevligt sällskap. Milsvid utsikt. Långa promenader. Absolut tyst. Min hjärna kopplade av totalt och huvudvärken var inte närvarande från fredag morgon tills vi återvände hem på söndag kvällen. 

Jag har senaste halvåret börjat göra sånt som jag aldrig nånsin gjort tidigare. Ibland känns det som nån form av sista chansen.  Det lät drastiskt. Men varför ska man inte ta chansen att göra vad man har lust till, inte tänker jag sitta på hemmet och ångra mej om 20 år... Definitivt inte. 

Jag ska leva nu!


AOdagen

  AOdagen idag och den tillbringades på jobbet. Yrsnö som smälte bort lika fort som den kom. Tack och lov. Annars hade våren varit ännu läng...