Julen avlöpte helt utan missöden. Mat, fika, klappar, ungar och hundar i en salig röra. Massa tända ljus och blommor. I år hann jag inte till min vän utan hon fick ljus tända här hemma att njuta av. Jul firades på julafton och juldagen. Och på jobbet på annandagen. Nu laddar jag för nyår.
Inga röda julmattor i år heller,,, men golvet är skurat och sillen är klar. Idag har jag haft min årliga återhämtningsdag som man får som kommunalanställd. Och jag har återhämtat en hel del idag, nödvändiga saker, som att baka, griljera skinkan och städa. Och så lossnade handtaget på luckan till pannan så jag fick ta fram stora verktygslådan. Men även det ordnade sej.
Förra veckan återhämtade jag hallen. Väggarna som skulle slutmålas. Men sen kom ju följetongen Axel. Å då blev det ju ingen kulör alls av det hela. Men nu blev det. Alldeles grönt. Som Birgitta i Hela Sverige Bakar skulle sagt : Rasande elegant!
Helt Ok var den, är den Boken i Gävle. Hur många år har jag inte velat titta på den och nu, Äntligen på 3:e advent kom vi till skott. Omgärdad av kravallstaket modell Gärdsgård flera varv och kameror som höll koll. Kostnaden var visst 300000 kr att bygga den. Hoppas den får stå i år på sin nya plats. Maffig är den hur som och värd att titta på.
Nåja, - 15 som det var här om morronen är visserligen bitande kallt. Men att det skulle vara chockerande är väl att ta i. Det är vinter Gott Folk! Då kan vi ha dessa temperaturer. Jag är ingen vän av snö och definitivt inte kyla. Tycker vintern är ett gissel och fullkomligt onödigt. Men ack så vackert det var här om dagen när jag körde ved. Solen sken, kylan nöp i kinderna och den lilla vita frosten som finns gnistrade. Då är det faktiskt vacket! Just att solen kommer fram, man få mer ork och en tro om att solen kommer att värma rejält om nån månad. Gäller bara att härda ut fram tills det vänder. Det finns raggsockor, termounderställ, mössa och vantar. Det gör att man härdar ut och inte fryser röven av sej då man ska ut och pyssla.
Jag eldar med ved och har luftvärmepump. Visst är huset gammalt och dragit men det är uthärdligt i alla fall. Tänker på alla som denna vintern kommer att få problem med att klara elräkningar och kanske inte har nåt annat alternativ för värme mer än att skruva upp elementen. Jag har bundet elavtal en bit in på 2023. Sen får man hålla tummen för att elkrisen kanhända stabiliserat sej.
Inför nästa vinter så har jag en plan. Vi får se om den håller....
Nu går vi in i december. Har ni bytt däck? Idag är det snöglopp... Passade på att ta Coviddos 5 idag. En snipig sköterska påpekade att jag inte är 65 år. Där går gränsen. Hon fick kolla med min vårdcentral så det var ok att jag tog. Tack , nu är jag snart självlysande. Å det passar utmärkt i decembermörkret. Medans jag satt och väntade den obligatoriska kvarten så grunnade jag på om man skulle ta stelkramp, bältros och TBE , där finns ingen gräns. Men nu tycker jag att jag gjort mitt för ett tag...
Jag har köpt ny klädsel till mina Tullstafåtöljer. Den blå som satt på har nått barnbarn provat saxen på. Å det är sånt som ska göras. Nu blev klädseln grå och den går säkerligen att klippa i den ochså. Skulle vara roligt att inventera här i vår by Tullsta, Jepp, namne med fåtöljen, hur många hushåll som har en Tullsta i sitt hem. Nån form av royalty borde kunna utgå från IKEAs sida kan man tycka.... Klart är att i fåtöljen sitter man, men oss Tullstabor kan man inte sätta sej på hur som helst.
Nu ska jag gå ut och laga punkan på min skottkärra. Och spola av bilen. Jag är ingen vän av kyla, men skulle uppskatta om det frös på lite så inte bilen behövde se ut som om jag använt den på åkern.
Fönstren är hjälpligt putsade. Stakar, stjärnor och gardiner på plats. Ute är det jämngrått och den lilla snön som kom för en vecka sen har töat bort till största delen. Det jag har missat, eller inte hunnit med är att få upp granar ute och få till belysning i dem. Veckan har varit full, möten, träningar, jobb och annat. Hoppas det mesta är avklarat nu.
Idag står på agendan, Möte på Teams med Handvävarna i Dalarna Västmanland. Vi skulle haft adventsfika i Falun, men det var för få anmälda. Så det blir via Teams. På programmet stod kavelfrans å det hade jag gärna velat kika närmare på. Det kommer nog nåt nytt tillfälle...
Det är höga priser på bensin, mat och el. Räntorna går upp. Lönerna ökar inte i samma takt. Det blir en ond spiral så man måste se om sitt hus. För nån lyxfälla vill man inte hamna i. Snart är det jul och shoppingen kommer visst att slå rekord detta året ochså. Visserligen kommer vi att köpa färre saker, men de är ju dyrare att handla. därav rekordet. Och som nu Black Friday, en köpfest.
Kul ändå i år är att det stickade plagget blev årets julklapp. Här kan man hitta massa stickat på loppis om man nu inte väljer att vässa stickorna och producera själv. Nästa år hoppas jag på att trasmattan blir årets klapp 2023, det vore toppen!
Annars, ekonomi är ett tungt kapitel i ens liv. Pengar kommer in, pengar ska ut. Kommer en räkning lägger jag in den till betalning direkt. Och när lönen är inne på kontot så går det per automatik, räkningar dras, autogiron, lån och sparande. Sen det som blir kvar kan jag spendera på bästa sätt. En hög går till buffert för dåliga tider. Resterande blir mat, fika, shopping och annat. Kanske lite garn, eller nån bok jag önskat.
Loppis är utmärkt då det gäller böcker och material till min verksamhet. Kläder och möbler kan man ochså fynda.
När jag beskriver min ekonomiska rutin så verkar det som om min pengapåse är av det större slaget. Det är den inte. Jag har ingen hög lön, dessutom jobbar jag inte 100 %. Men genom att planera så funkar det. Planering och överblick och prioritering. Det gäller även som företagare att ha de här som ledord. Jag kan grunna på ett ekonomiskt beslut i veckor innan jag tar tag i det och bestämmer. På företagandet så har jag ju en revisor, en bankman och en skogskvinna som jag kan stöta och blöta mina tankar med. Det funkar för mej superbra och ger ett lugn och en trygghet i vardagen.
Som nu, det här hemska året som nu snart är slut. Sjukskrivning de lux och mindre pengar i plånboken. Då är det tur att jag planerat och kunnat ha en buffert annars hade jag inte klarat min sommar.
Alltså, hörrni! Kanske ett tips till nyårslöfte, Ta tag i din ekonomi!
Igår tog jag tag i en del av företaget. Så jag bröt ett samarbete. En faktura betalades inte i tid. Å då kan jag bli lite jävla sur. Två påminnelser blev det ochså. Fortfarande inga pengar. Men när jag sa upp samarbetet så kom pengar omgående. Att det ska vara så svårt? Dessutom hade jag redan förberett inkasso via Kronofogden. Lite hård i nyporna får man vara.
Jättetråkigt att få ändra lite av företagets idé, men det är bara att ta nya tag.
Den här mannen har ingen aning om vad snö innebär. Han kommer knappt att få koll på det den här vintern heller. Men nästa år. Då jäklar!
På min agenda idag står vedkörande. Bästa skottkärran har punktering så nu har jag skruvat av axeln med hjulet på. Ska fixa ett nytt i veckan. Till veden åkte en pulka fram och fick tjänstgöra. Å så mycket lättare det blev att få in veden, jämfört med skottkärran i snön. Fast man fick ju ta några vändor. Inget gym idag alltså.
På dagens att göra stod ochså att åka in till stan och byta däck. Men sonen hade bestämt i ottan att i detta väglaget så skulle jag vara hemma och han skulle komma förbi efter jobbet och skifta hjulen. Då blir man glad och rörd, har börjat förbereda och hämtat en domkraft.....
Tydligen har det stickade plagget blivit årets julklapp. Superskoj och en eloge till alla som stickar! Inklusive mej själv då. Här stickas det mest sockor å nån vante. Jag är ingen fan av att stcka större plagg. Mitt tålamod är inte så stort. Däremot finns behovet av att just sitta med sin stickning, i lugn och ro, sticka på och se hur arbetet växer. Man har ju kommit fram till att det är nyttigt för det psykiska måendet att just sticka. För min del tar det då stopp vid större plagg där jag säkerligen skulle hinna tröttna och få vansinnesutbrott. Även för motoriken och ledhälsan är stickning superbra. Har precis tagit mej igenom ett artrosskov och motion av lederna har hjälpt jättemycket.
Nu är ju alla former av slöjdande riktiga måbrapiller. Ta virkning, broderi, knyppling, bandvävning, lapptäckssömnad, sy kläder, vävning... Allt det här påverkar dina sinnen och ger stimulans, ro och avkoppling....
Tänk om trasmattor blir årets julklapp 2023, då ligger jag bra till!
Vad innehåller en bra helg?
För min del är det vila, kunna sova så länge jag vill. Få frukost och mat serverad. Inte behöva göra många knop. Det är viktigt. Klämde in allt detta med en liten bonus i form av Julmarknad och flytt av skördare.
Ska bara påpeka att jag bara åkte med. Vissa sträckor blundade jag.
Till middagen blev det ett glas av det här till älgfilèn. En bra helg, åter igen.....
Gårdagen innehöll influensavaccin. Så nu är den biten avklarad. Man ska komma så nära i anslutning till sin bokade tid som man kan. 3 minuter i 16 vandrade jag in. Många som hade senare tider än mej var avbockade och satt i väntrummet. Check på den! Bråttom, bråttom. Jag var yngst av de som skulle vaccineras. Check på den! Jag är i riskgrupp. Jag är även en riskfaktor. Men det tar vi mera om sen. Sista checket får mitt munskydd som satt på under hela besöket. Det hostades och snörvlades lite här och var.
För övrigt började gårdagen tidigt med jobbstart redan 7.00. Kvällen avslutades med ett glas vitt.
Check!
Minns resor till Stockholm på gymnasiet för mer än 40 år sen. Tåget tyckte man tog en evighet. Fika på Vetekatten. Man var i centrum av världen. Sen shopping de lux! I söndags var det faktiskt 22 år sen väninnan, vapendragaren, shoppaholicken sen gymnasiet somnade in. Hur orättvist är inte livet? Vi hade inte haft kontakt på många år, men var inte på nåt sätt klara med varann...
Där och då shoppades det friskt på Gul & Blå, Indiska, NK, SkoUno, Puss å Kram. Några är borta av dem ochså, sist i raden är Indiska som kursade och hade utförsäljning här om veckan. Då blev det lite knip i hjärteroten. Och jag kan tycka att Indiska blivit för mainstream, det är nog där förlusten ligger. Sen spelar naturligtvis nätshopping och en lågkonjunktur in. Man har ett helt annat shoppingbeteende. Dock innehåller min garderob kläder från tidigare Indiska. Helt annat snitt, modeller och kvalitet. Då stack man ut och var exklusivt med sitt mode och sina inredningsprylar. Back to basic.
Gul & Blå och Puss Å Kram förtjänar guldstjärnor en masse för sina jeans. Där man själv fick anpassa dem till sin kropp. Satt i badkar med vatten för att krympa in formen efter sin rumpa. Ålandet när man skulle i, låg på köksgolvet och fadern assisterade för att få upp blixtlåset. Måttligt road. Alltid svärande över mina tilltag. Tystnade gjorde han när mamma snodde mina jeans och jag fick lösa ny tur och retur Stockholm och köpa ett par till, åt mej själv.
Allt var bättre förr, eller var det inte? Gott är i allafall att ha massa minnen kvar....
Min vita syren har stora knoppar på gång. Visserligen är det en liten planta än, men jag hoppas den växer sej större. Vita syrener är undebart! Men kanske inte i november. Nu är förhoppningen att det inte smäller till och blir jättekallt så min planta tar skada. Men det visar sej.
Veckan som gått innehöll jobbstart. Och det känns helt ok. Ont i axel och leder, check! Sover dåligt då schemat innehåller sen kväll - tidig morron, check! Annars är det kul att vara tillbaka och träffa alla våra boende och alla kollegor.
Vi hade samlat material och gjorde dekorationer då det var ljuständning ute i trädgården. Efter hade vi fikastund tillsammans. Väldigt uppskattat.
Fika gjorde jag med besked hos en god vän i veckan. Först gym och sen bananbakelse. Kan livet vara bättre? Och ett par timmar av prat. Den här gråa årstiden gäller det att ta tillvara på det man kan...
Efter att vridit klockan tillbaka en timme så har vi återgått till normaltiden i detta landet. Kan vi nån gång få ett slut på detta tramset? Ta ett beslut på vilken tid som ska gälla, nu kom ju en pandemi ivägen och sen Putins utbrott. Men de bästämmande hade ju kunnat haft ett Teamsmöte och kommit överens? Hur svår kan det vara?
Jag ska vrida mitt liv tillbaka till normalläge på fredag. Då väntar jobb igen. Och axeln? Sitter kvar, molar och värker emellanåt. Nu har jag ju varit semestrande och tagit dagen som den kommer, då kan man anpassa sej efter dagsformen.
Det som har funkat allra bäst är hård träning, hård belastning, som nu några dagar, ett par timmar med motorsåg får axeln att göra djävulskt ont och bli bortdomnad. Och när den domnar så känns varken axel eller arm. Vet inte hur det fungerar, vet inte om det är nyttigt.
Nu ska jag dra på mej stassen, på med hjälm och hörselskydd å dra igång.....
I en människas liv inträffar olika händelser hela tiden. Saker i omvärden påverkar ochså och följer med oss så länge vi lever. Viktiga saker och sånt som är helt oväsentligt, egentligen. Sånt som ligger utanför din räckvidd.
Att kunna njuta i stunden och ta tillvara på dessa ögonblick är guld värt. När det handlar om såna skeenden. Att lära sej nåt av de eventuella jobbiga och negativa stunderna är ochså viktigt. Att lämna därhän sånt som du inte kan påverka. Lägg inte energi på sånt!
Den här guldklimpen är senaste tillskottet i min samling av njutbara objekt. Dagens överenskommelse mellan Aspen och farmorn är att om 16 år när jag är 79 år, då ska vi övningsköra. Det ser vi fram emot.
Jag är jättedålig att gå till mitt gym! Betraktar nästan det som ett straff att vara där och slita ut mej. Men ack så skönt då man gjort sitt pass och man faktiskt fått mer energi. För energi ger det att träna. Träna rätt är ochså viktigt. För det krävs en fysioterapeut och en sån har jag. Hon har lärt mej allt jag ska göra när jag är på gymmet. Nu gör jag inte allt som ska göras, men det beror på att min axel säger ifrån vid vissa moment. Träna när det gör ont i en kroppsdel ska man inte göra. Då får man satsa på att träna de delar som man kan. Så gjorde jag igår, och idag känns de delarna av min kropp.
Nåt väldans bra i livet är att ha en doktor som vet vad jag vill. Där man inte behöver förklara på nytt hela tiden. Krämpor, tankar och funderingar. Hon bara liksom styr upp min tillvaro på bästa sätt. Jag har lovordat henne tidigare. Men gör det igen. Å kan göra det flera mera gånger. Kan inte begripa hur jag kan ha en sån lycka att få en sån doktor som min.
Med min axelskada i bagaget så har jag fått hjälp hur jag ska tänka vid återgång till jobb. För jobb kommer det att bli. Och förhoppningen är att orka jobba nåt år till. Och finns inte orken där, så har vi en plan för det ochså.
Champagnens dag idag. Tyvärr finns ingen sån i sortimentet, fast det är fredag och stundande helg. Jag håller mej till Alvedon och bubbelvatten.
Helg är ett laddat ord för mej. För många innebär det ledigt, vila, ta dagen som den kommer ladda batterierna. Jag har nog jobbat de flesta helgerna i mitt liv. Nu i vården. Innan i butik och före det med jorden, skogen och djuren. Tiden har runnit iväg även på storhelger, jul, påsk,midsommar allt i en icke sinande ström. Visst har jag varit ledig, då på vanliga veckodagar. Så tacksamt att hinna med bankärenden, tandläkare och annat. De jobbar ju bara vardagar. Men helgkänslan är svår att få till en vanlig sketen tisdag, hur många hänger på mitt helgfirande då? Nu ska jag inte klaga, Det är helt självvalt att välja yrke där helgjobb ingår. Vid min ålder grunnar jag på om jag gjort fel val? Men hur skulle det vara om vi alla hade gjort det? Vi är ju många yrkeskategorier som jobbar alla möjliga och omöjliga tider på dygnet. Däremot vore det inte så dumt om det vore mera värt att jobba helg. Nu blir inte skillnaden i lönekuvertet inte så stort, tyvärr.
Ta helg nu, eller jobba på. Försök och njut av det du har, annars , skaffa dej nåt att njuta av...
Att ha semester är liksom att hamna i pausläge. Jag gör inte många knop. Gärna nåt inslag då och då... Sitta i vävstolen är en utmärkt semestersyssla. Likväl som det är träning och terapi. Men idag blir det hårdträning då jag tänker baka matbröd.
Somnade runt 22.30 igår kväll, vaknade som vanligt till på morronsidan då ljuset kom. Men lyckades somna om för att vakna till strålande sol och att halva förmiddagen gått. Kan inte hjälpas, troligen behövdes den sömnen. Nu med semester så försöker jag ta dagen som den kommer och vila när jag kan. Tids nog blir det vardag och jobb igen.
I torsdags var det dags. Hur märkligt det än kan tyckas så gick jag på semester månaden ut. Trots att jag är sjukskriven på 50% så dras en hel semesterdag för varje arbetspass. Men så är reglerna.
Vad gör man då på semester i oktober. Inte mycket alls... Exakt det som faller mej in tänker jag göra. Resten struntar jag fullkomligt i. För det är det jag vill göra som är viktigt resten kan vara.
Påbörjade härom veckan en ny matta. Så nån liten stund blir det i vävstolen. Är just nu i ett skov med min artros. Det är ju svalare och ostadigare väder. Då passar det bra att motionera fingrarna med att plocka in och pilla lite.
Vän av ordning undrar nog. Men för min artros funkar rörelse som smärtlindring, lite vävning, virka lite eller sticka. Fick bannor av en artrossköterska för många år sen. Henne bytte jag ut. Nuvarnade håller med mej i mitt val.
Sen är handarbete så skönt att vila sin hjärna i. Men det tror jag ni redan vet.
Nästan alla orter har en kyrka. En som tillhör Svenska kyrkan eller nåt annat trossamfund. Tro det eller ej, men sen jag var liten har jag haft en faschination för just kyrkor och tro. Det kan man inte tro, nej...
Min salig farfar tog ofta med mej till vår kyrka på högmässa på söndagarna när jag var liten. Högtidligt, sitta i bänken, akustiken, ljusen, altartavlan och han på korset. Och inte att förglömma de förhatliga knapparna av strumpebanden som grävde djupa hål i skinnet på mina annars så magra ben. Minns det med fasa. Och ja, så gammal är jag så jag haft strumpeband, faktiskt. Anledningen till mina kyrkobesök var nog främst att mina föräldrar skulle få vila sej lite.
Ett tag var jag inne på att läsa till präst. Ochså det kan vara svårt att tro. Kanske var det strumpebandens skav som fick mej att inse att det lindrigaste vore att stå där framme och predika, utan skav. Hur ska man kunna utbilda sej till att jobba med nåt som kanske har funnits? Kanske inte funnits? Där det inte finns evidens ( enligt mej ). Vi hade en diskussion jag och den där Guden. Vi blev inte överens. Största stötestenen i vårt samtal var begravning. Att som präst ge tröst och förätta begravning för små barn kunde jag inte förlika mej med. För där kunde inte Gud ge mej nåt svar, och utan svar och förklaring sket det sej. Där slutade min karriär som präst, redan innan den börjat.
Om jag tror idag? Nja.... Det är ju lite sisådär med den saken. Likväl som religion kan ge människor nytt liv så kan det ställa till mycket elände i världen. Man strider i religionens namn och dräper civila. Nog om det, om det nu finns en Gud för dem och himmel och helvete så hoppas jag att dess människor kommer rätt när det är deras tur.
Jag är nog ganska normal i frågan om kyrkan. Besöker då och då, begravning, dop, bröllop. Tittar gärna in i nya kyrkor för jag gillar utrymmet. Kyrkorummet! Senast Hedemora kyrka på en begravning och i somras på semestern kyrkan i Kiruna.
Här är vår kyrka i Kila, ganska mitt i. Villasamhälle. Med skola och ett nerlagt ålderdomshem. Sen byar runt omkring med bondgårdar i ett typiskt svenskt jordbrukslandskap.
Här gjorde jag ett besök i söndags. Satte ljung och la granris från min gård på de tre gravarna som jag pysslar om. Det blev lite småprat med invånarna och sen tog jag en vända runt och hälsade på alla bekanta. Det är en liten tröst att gå omkring och kolla till alla. Snart är det Alla Helgona och då blir det kransar eller buketter från äldsta dottern och ljus på alla gravarna.
Som traditionen är på hösten så slog jag till med en riktigt rejäl snuva. När man ändå håller på liksom. Fick dock inte den manliga varianten som är nära döden. Men tillräcklig ändå. Skulle ha jobbat helg, men varit hemma. Knaprat sedvanlig Alvedon ( det är varje dag ALVEDON , snart kommer jag att likna en ochså, spolformad och vit ) Det har blivit honungsvatten och nässpray. Testat negativ. Jag är alltid så negativ, är ni förvånade?
Nåja, igår känndes det att det vänt så till veckan blir det jobb.
Solen skiner, idag ska jag vara ute och leta på mina ljung som jag köpte. Dom har försvunnit unde alla löven. Ett besök på kyrkogården blir det ochså.
Sen ska jag ta en lur.....
Helgen innehöll en massa lyx. Ibland har jag svårt att begripa vart lyxen kommer ifrån. ( Fast det vet jag ju ;) Jag är inte bortskämd med att få ligga på soffan i lugn och ro, bli severad fika ( Med kakor som jag liksom lyxat tillbaka, ja, jag försöker ge igen ) Frukosten är klar när jag kommer upp, Middag och lunch är planerad och blir tilllagad. Och den här helgen blev bilen tvättad och lyktglasen polerade.
Jag är så van vid att hela tiden rusa runt på jobbet och privat för att andra ska ha det bra. Curlar både åt höger och vänster. Vet att jag borde göra DET, men dyker nån upp som behöver hjälp så struntar jag i detet , släpper allt och tar hand om människan / situationen.
Det skaver och gnisslar lite i mej att hantera den här nya situationen jag hamnat i av att nån tar hand om mej. Och det kommer att ta tid att känna sej bekväm i det.
Att ha givit största delen av sitt liv till att få är en stor omställning.
Förra veckan blev det en ensamfika på Fricks i Rättvik. Åtminstone började jag fika ensam, sen dök nyfunna vänner upp från Sågmyra. Världen är liten, men rätt trevlig emellanåt.
Att jag ens kom till Rättvik efter ett stopp i Hedemora var välbehövligt. Så skönt att bara vara, och ladda batteriet även om det blir långt i bil. Shoppade lite nödvändigheter och var in på Karlsvik en sväng. Sommarsäsongen hade gått bra hos Louise.
En riktig lyx är bokbussen som kommer en gång i månaden med en kasse utvalda böcker. Antingen mejlar jag vad jag vill läsa eller så plockar Björn på bussen ihop en kasse åt mej. Nu har jag haft den här förmånen några år, så han vet vad jag vill ha att läsa. Nu tänkte jag läsa mer av den här författaren. Läst hennes senaste bok och den sträckläste jag. Väldigt lättläst och lätt att komma in i handlingen. Sånt är skönt, när hjärnan inte orkar ta till sej för mycket information från en bok. Det får inte bli för tungt, och man måste komma in i handlingen på en gång. Annars har jag svårt att minnas vad jag precis läst om jag lägger ifrån mej boken. Då får jag läsa om. Vilket tar tid och retar mej.
Retar mej att jag inte minns föregående kapitel. Jag vill tro att det har med min stroke att göra. För det kom efter det. Min läkare däremot säger att det lika gärna kan röra se om stress, då proppen med största sannolikhet kom av stress.
Nånstans inom mej kan jag tänka att jag håller på att bli dement. Men då skrattar min doktor. Lika gott skrattar hon när jag svarar på frågan om hur jag mår. Då svarar jag alltid bra. Å då skrattar hon och säger att hon är min läkare och hon vet minsann hur jag mår.
Det känns bra, att nån vet, att man inte ideligen behöver förklara.
I veckan fick jag äran att hänga med den här juvelen i några timmar när hans mamma for på ärenden. Det är ett privilegium att som farmor eller mormor få förtroendet att ta hand om barnbarnsungarna. Nåt som inte jag tycker att man kan ta för givet att man får. Likväl som deras föräldrar inte kan ta för givet att man har tid att ställa upp. Men den här dagen myste jag och Aspen 🥰
Söndagen som var besökte jag Konstringen på Mälaröarna och gjorde ett enda stopp hos Fågelberga vävning och Tommy Jonestrand som väver trasmattor. Å vilka mattor sen! En explosion av färger och olika tekniker. Det känns skönt att nån vågar ösa på med kulörer! Jag har lite svårt för det inredningsmodet att det ska vara vitt eller greige. Det har Tommy ochså. Dessutom är han världens härligaste person!
Hans Mikael är ochså representerad på Konstringen. När Tommy visar mattor så håller Mikael i cafét som samlar in pengar till Världens barn. Mästerbagaren med underbara bakverk och goda samtal.
En underbar söndagsutflykt blev det. Mattor och fika i härlig kombination. Att bara sitta i deras trädgård, sol och höstens ljumma vindar. Ladda batterierna , ro i själen, våffla i magen och sinnet fullt av färger och nya ideér .
Idag fyller den här mannen år. Världens bästa Alfred, barnbarn nummer 3. Det är enormt upplivande att vara mormor till en sån här juvel. Så mycket klokskap som ryms i en unge trodde jag inte var möjligt!
Dagarna rullar undan i sakta mak. Klimpen har bli hela två månader! Sockorna är färdigstickade, trådarna ska fästas.
Jag, ja jag gör inte så många knop, mer än arbetstränar de tider jag har. Sover och äter emellan.
Men jag har en plan, en plan som ska sjösättas som rena regalskeppet! Kanske som Wasa att det sjunker tidigt eller som Titanic, det blir en krock, alternativ tre är att jag når ända i hamn. Och det är min målsättning.
Igår var första dagen tillbaka på jobbet. Nu blir det halvtid ett tag. Och arbetstiderna ska läggas så de passar verksamheten. Igår blev det en kväll med goa kollegor. Och idag var det upp i ottan och börja 07.00 med morronbestyren. Alltid tyngsta tiderna ska man jobba. Och jobba sen kväll och tidig morron borde förbjudas samtidigt som man tar bort delade turer. Tittade på klockan vid två sista gången i natt och vaknade med ett ryck strax efter 5. Det var min natt det!
Men, DET SKA VARA LIKA FÖR ALLA! Alla har det här problemet i schemat. Ingen mår bra av det. Varför gör man inget åt det?
Ta en insomningstablett? Ska man behöva medicinera för att man har taskiga arbetstider? Är det så det ska vara i vården? Och tar jag en tablett så hade jag definitivt inte tagit mej till jobbet vid 7 i morse. Och jag ska absolut inte köra bil dagen efter. För det klarar jag inte av. Lite kunskap om mitt mående har jag faktiskt. Rent av expert är jag !
Valvakan följdes med ett gott vin och lite praliner. Spännande ? Valrysare ? Blev det ett förväntat resultat ? Nja.... Nu är det ju inte färdigt förrän längre fram i veckan. Så än ska vi inte ropa Hej! Vann rätt lag? Det blev nog så som jag trodde faktiskt. Dock hade jag spått att liberalerna och miljöpartiet skulle åka ut ur riksdagen. Så där fick jag inte rätt. Återstår att se slutgiltigt resultat och en riktig rysare blir det att se om de som ska regera kan samarbeta och hålla sams. Det blir den riktiga rysaren!
Själv har jag en rysare på vedbacken. Vintern kan bli kall. Får se hur myckat jag hinner.
Ägnar kvällen åt att sticka snurrsockor till minstingen Aspen. Förra veckan stickades modell större till Alice. Min mamma stickade åtskilliga snurrsockor till mina barn som de slet ut på löpande band.
Vän av ordning kan ju undra hur stickning går ihop med min onda axel. Jag stickar med händer och handleder. Axlarna använder jag inte alls. Klämmer in mina armbågar i valkarna vid midjan och sen låter jag stickorna gå. Det här funkar super för mej. Och än bättre blev det när jag bytte till fyrkantiga trästickor. Trots artros i fingrarna så blir det nog ett 50tal raggisar om året. Troligen håller stickningen igång mina dåliga leder och jag slipper värken.
Däremot bytte jag rent i sängen igår och att byta påslakan var ingen hit. Axel var inte på bra humör i natt.
Nu är den här, nerburen i källaren, den gamla lämnad på returen. Stort Tack till ELON i Sala!
Det som behöver bytas härnäst är diskmaskinen. För att det ska bli rent i den, måste man diska manuellt först. Å riktigt det är ju inte meningen med en diskmaskin.
Kanske till julen att det finns utrymme i ekonomin.
I väntan på våren knyter jag lite fransar på löpare. Har en hel hög med " att göra färdigt " saker. En jättehög faktiskt! Våren ...
