Helgen inleds ju en fredag. Då kom besök i form av Aspen och hans pappa. Sen hör farbror av sej och undrade vad vi skulle äta, så långt planerade var inte vi. Men det blev tacos, med tre av mina favoritgrabbar. Hur mysigt som helst!
Lycklig liten kille som fick lite mat i magen. Men eftersom jag hade jobbhelg så blev det nåt lite småplanerat spontant på lördagkvällen, pizza hos stordottern. Då blev vi 12 runt bordet. Det är så det är när vi ses. Många är vi. Vilket jag tycker är rena lyxet. Allt som oftast äter ju jag med mej själv som sällskap. Å visst det går an, men att laga mat och ha nån att äta med är härligt. Hos särbon blir jag ju rejält bortskämd och får frukost, lunch och middag serverad allt som oftast. Å att äta så här, en vanlig lördagkväll med mina ungar, respektive och barnbarn är total lycka. Ren och skär rikedom.
Helgen har gått i rasande fart. Resursare som jag är så har jag jobbat med de bästa kollegorna över hela våningen idag. Än här, än där, vilket gör att man aldrig hinner tröttna på boende som sliter på en. För dementa som vi tar hand om sliter, nåt kopiöst. Tror jag hos en normalt funtad människa. Jag som dessutom har mina funktionsnedsättningar med hjärntrötthet och hörselnedsättning sliter det mera på. Faktiskt ibland så mycket att sånt här jobb inte är det optimala. Men vad gör det, när det är så roligt!
Å roligt har jag haft i helgen. Fått, rättare sagt tagit mej friheter att göra sånt som roar mej. Fixat upp julgardiner, möblerat om i lite skåp och bakat. Nu slipper mina kollegor klättra på stege och byta gardiner, de får ta pyntet som de kan fixa från golvnivå. Så är det. Var och en gör det man är bra på, då blir det bra.
Nu väntar två lediga dagar, att nyttja på bästa sätt.