Tidig julklapp...

 Har en särbo som vet vad jag vill ha och behöver! Har länge grunnat på en ny yxa. en riktig klyvyxa. Till tjuriga vedpinnar. Det är faktiskt ganska skoj, med en proffsyxa, att klyva ved. Kollat in vad jag behöver ha. Provhållt i butiken. Men inte kommit till skott att göra ett inköp. Sist jag stod och beundrade yxan var då väninnan och jag julhandlade för ett par veckor sen. I det stora köpcentret i grannstaden finns en utmärkt butik. Väninnan hade inga betänkligheter. KÖP DEN! Men ack, inte lydde jag hennes råd. Hur i hela frinden tar man sej genom ett knökefullt köpcentrum med en yxa i högsta hugg? Nu har jag en fiffig väninna. JAG TAR DEN I MIN HANDVÄSKA sa hon.... Den är modell mindre, yxan är 70 cm lång... Det hade sett väldans mystiskt ut... Så det blev inget inköp den gången.

Men nu fick jag en, genast fick vi lov att gå ut och provklyva lite vedbitar i min vedbod. Utmärkt gick det!

Sen bjöd minsta dottern in till Adventsfika. En utmärkt eftermiddag!

På jäsning....

 Mycket jäser nu för tiden. Här om kvällen när jag åkte hem från en visit hos barnbarnens farmor och farfar var vägen som en isbana. Knappt styrfart färdades jag i. Försökte kryssa mellan de få sandkorn som fanns. Såg vägrenen komma väl nära på vissa avsnitt av vägen. Men jag klarade mej hem, helskinnad! Dock tog jag mej inte in i garaget för där hade en lokal isgata slagit till. Ska åtgärda detta under dagen. Sen morgonen efter den här hala natten skulle jag ju igen till jobbet. Nattens temperatur hade bra mycket plus, och jag som oroat mej halva natten för isbana fick istället rulla ut till asfalt på en svampig, jäsande grusväg. En sån färd går ochså i sakta mak... Men hur somhelst, jag tar mej fram och åter i allafall. Utan större missöden. Men fort går det inte, fast det är ju liksom min grej, fort ska det gå. Men det får inte vara halt så man får sladd. Driftingqueen kommer jag aldrig att bli. Mer Formel 1 i livet...

Hade i veckan en bakdag. Jag ljuger inte. Det tar en hel dag att baka familjens favoriter till jul.

Det ska degas, jäsas och kavlas i all oändlighet när julens munkar ska tillverkas. Rundlarna ska tas ut med ett speciellt glas. Hålen i mitten blir lagom stora med pappas snapsglas. Som den värsta fabriken blir det i köket. Resultatet blir som vanligt helt fantastiskt. Årets bak resulterade i 95 härliga munkar. Friterade i grisfett från Danmark. Nåt annat vore otänkbart. Tradition är tradition och frityrolja är för fegisar.

Nytt detta året blev en beställning på saffransmunkar. Tillverkade ett gäng såna på en gång. Som små munsbitar. Försvinnande goda. 

Ska bli spännande att se om beställaren blir nöjd. Det visar sej på julafton. Nu blir det bara lite kakor bakade de närmaste dagarna. Frysarna är fulla med hembakat. Så nu kan vi bara äta och mysa.

Igår var sista jobbdagen med lön för det här året. Nu ska jag inte tillbaka förrän nästa år. Riktigt galant. Avslutade detta jobbåret med en jultalrik hos en kollega, tillsammans med andra kollegor. Gott, mysigt och nån form av rekord slaget eftersom jag inte kom hem och i säng förrän framåt midnatt. Jag som oftast drar på mej tröttmössan vid 19 tiden på kvällen. Men trevlans hade vi. Många glada skratt. Trots att jag inte fick i mej nå jästa drycker så vaknade jag med huvudvärk. Det blir ett par Alvedon och städning nu på förmiddagen. Sen till kvällen tar jag en skväll hemgjord ägglikör.......

Mer tradition.

 När vi ändå är inne på traditioner så har vi ju avverkat Lucia. Vet inte hur många Luciatåg jag vandrat igenom. Sjungit alla välkända sånger som man förmodligen kan i sömnen. Ett år svimmade jag faktiskt vid framträdandet, med ljus i handen och eldade visst lite på tärnan bakom mej. Sånt händer. Jag har genomlevt tomtegubbar, pepparkaksgubbar, kliande glitter, ofungerande batteriljus, hela kitet har jag överlevt då mina ungar vuxit upp. Väldans trevligt har alltet varit, jag har varit stolt över vad mina barn presterat i form av skönsång, falsksång, motsträvighet och hyss på deras Luciatåg.

Nu tar nästa generation vid. Jag har förmånen att få vara med även om detta. 

I Tvrutan, arla morgonstund, kvällsrepris och på SVTplay, kan årets Lucia beses. Å där i vimlet är hon, Mitt äldsta, största barnbarn, sjungande i Tvrutan. Med en mormor som sippar kaffe, äter lussebulle och fulgråter för sej själv i soffan, tända ljus och allt. 

I år har min stad firat 400 årsjubileum. Med allt som tillhör av jippo, kungabesök och annat. Kronan på verket var att man lyckats med konststycket att få vara SVTs Lucia 2024. En hel timme sändningstid, vyer från Sala Silvergruva, Sätra Hälsobrunn, Glada barn i kör, bergsmän som sjunger, våra riksspelmän på fiol och nyckelharpa.... 

Å så hon...

Förmodligen stelfrusen under sitt vita linne. Lilla Loppan, mormors hjärta....

Men det tar liksom inte slut där, efter denna morgonen... Utan det fortsatte in i kvällen.

Lite resturangbesök i väntan på Luciakonsert i kyrkan.

Där ovan nämnda unge uppenbarar sej igen, Förhoppningsvis lite varmare och jäkligt överraskande.

Den här gången som Lucia. Helt suveränt, så bjöds vi än en gång på skönsång! En heldag alltså,med luciafirande. Där en stolt mormor gråter så det skvalar, huvudvärksgråt som botas med Alvedon. 

Tradition.

 I år har vi ju en unge i upptäckaråldern. Senaste han kör med är Titta på mej, titta på mej, titta på mej!! Det här kan gälla studsmattan som var en tidig julklapp eller rutchkanan från soffan. Å visst sjutton tittar man och förundras över glädjen hos den här lilla människan.

Nu tänkte jag ge igen med tittandet. Med råge! För jag har gjort en djupdykning i mitt lager och kommer att presentera en del av en vägg till gossen!

Endel av min barndom ska presenteras. Till allmän beskådan för alla som firar jul hos mej. Minnen, minnen ,minnen.... de flesta broderade av min mamma. Nån broderad av mej. Jag har flera i gömman som ännu inte är färdigställda. Så mycket nostalgi. Minns så väl när det skulle pyntas till jul när jag var liten. Bonaderna var en viktig del och ett viktigt minne för mej. Det här kan jag återskapa.

Men det största minnet från min barndom var att vakna på julaftons morgon. Tassa ut i köket och titta hur mamma fejat, fernissat korkmattan, lagt på nyvävda trasmattor i fantastiska mönster, pyntat med bonader, halmslöjd och pappersklipp. Att mamma hann är en gåta.....

Ungen...

 

Lilla ungen som älskar att knalla upp och ner för trappen och hämta en burk nypor. Hälla ut alltet och sen plocka i dem igen. Sen slukar han nån bulle på det... En mycket glad och fingerfärdig liten herre....

Litet lager....

 Idag är det Annadagen, då ska lutfisken läggas i blöt. Nu äter ju inte jag lutfisk så den firren kan fortsätta vara torrlagd. Nåt jag äter är finska pinnar... Varför det nu heter så? Precis bakat ett gäng som ska få följa med till mitt jobb i morgon där vi ska bjuda några finsktalande boende på eftermiddagsfika. Då passar finska pinnar tänkte jag.

Annars har jag idag besökt min frissa. Väldans bra. Efter det blev det hämtning av en liten gran med äldsta dottern. Skogen där granen skulle hämtas ligger i princip runt knuten. Vid morfars väg hittade vi ett passande exemplar. 

Känner ni igen de här? Rev fram mitt lilla lager här om dagen. En del av lagret i allafall. Ibland förundras jag över min produktivitet. Det är väl nåt positivt kan jag tänka... Tidigare har en butik varit återförsäljare till mina mattor. Det har faktiskt rullat på. Riktigt bra. Man jag valde att avsluta då jag vid inventering hade svårt att få ut betalning för mina produkter. Det gör jag inte, jobbar gratis alltså... Mitt jobb är värt endel det ochså. Nu fick jag nys om en annan försäljningskanal. Skrev ihop en presentation av mej själv och mitt företagande och naturligvis mina produkter. En jäkla bra presentation. Mina mattor skulle platsa väldigt väl på den här kanalen. Men det tyckte visst inte dem. Fick ganska omgående ett svar på mitt mejl. En massa tummar. Neråt. Räknade faktiskt efter och man hade bemödat sej med att skicka tummar, en för  mejlet och en tumme för varje bild jag skickat med. Alltså totalt 13 tummar. Alla neråt. Väldans ambitiös refusering av mej och mitt hantverk. Nu är man ju inte tvungen att ta in mina mattor i sortimentet. Däremot kan jag tycka att man kan vara lite artigt. 13 tummar neråt är rejält oartigt. Men det är deras förlust..... Inte min.....

Balett!

 

Inledde en vanlig måndagkväll med Choy`s i den närliggande staden. Småstyggt väder med regn och rusk, övergående i snö. Hjärtat var varmt då bägge döttrarna och jag var ute på gemensamt galej.

Efterföljande aktivitet, efter middag blev en vandring till Konserthuset och baletten Nötknäpparen. Aldrig nånsin sett balett i det verkliga livet. Men det var galet vackert. En väldans trevlig kväll med de bästa. Hemåt for vi, i snöglopp, bra laddade för en ny arbetsvecka.

Black week...

 Numera är fredagen då det ska shoppas hejdlöst utökad till en hel vecka. Undrar om vi slår rekord även i år.  Likaså inför julen så slås det shoppingrekord år för år. Undrar hur många av dem som blir nagelbitare i januari då det man köpt på kredit ska betalas? Januari är ju som bekant årets fattigaste månad. Jag har black year. Detta året har jag sprätta pengar på massa nödvändigheter.  Snickare, rörmokare och en diskmaskin som vi inte diskuterar mer idag. Mycket av det jag shoppar är secondhand.  Då räcker pengarna längre. Men vissa saker kan inte köpas begagnat.  Man kan dock leta på det optimala för sin ekonomi. Kläder har jag svårt att låta bli att köpa. Men än så länge syr jag fler plagg än jag köper i butik. Å det jag syr är av material fyndat på loppis. 

Årets inköp på Black week blev en handarbetslampa att ha runt nacken. Så jag ser vad jag gör. Till det inköpet blev det en skvätt bomullsgarn. Nytt projekt på gång.