Lite så är det väl, att det är armen som gör ont. Eller rättare sagt axeln. Sjukskrivningen fortsätter ett tag till, roligare än så är det inte.
Det här är ju inget som syns utanpå. Där är det precis som vanligt. Men inuti tär det att ha ont. Och inte kunna smärtlindra helt då det krockar med andra mediciner. Sen tär det att man inte kan göra det man vill. Det blir liksom stiltje på många projekt. Man blir lite begränsad då man mestadels använder en hand och arm. Nu ska jag inte klaga för det HAR varit värre. Det BLIR bättre! Så jag hoppas kunna komma tillbaka till jobbet så snart det bara går.
Det här med att det inte syns på utsidan, hur man mår inuti pratade vi om min doktor och jag igår. Jag har ju en inre stress. Som gjorde mej sjuk för snart 12 år sen. Den stressen är inte mindre nu. Jag behöver ha tid till återhämtning och med det här jobbet jag har så finns inte mycket tid att återhämta sej på. Den återhämtningen jag får kan jag inte lagra i nån bank och ta fram då behovet finns. Tänk om alla schemaläggare kunde inse det? Då vore inte bara jag glad och lycklig.
Det här är nåt jag måste ta tag i och göra en åtgärdsplan till...
Fram tills dess så får jag stå ut med uttryck som : Att du ser ju så pigg ut.....
