Livet blir sej aldrig likt.

 

I en människas liv inträffar olika händelser hela tiden. Saker i omvärden påverkar ochså och följer med oss så länge vi lever. Viktiga saker och sånt som är helt oväsentligt, egentligen. Sånt som ligger utanför din räckvidd. 

Att kunna njuta i stunden och ta tillvara på dessa ögonblick är guld värt. När det handlar om såna skeenden. Att lära sej nåt av de eventuella jobbiga och negativa stunderna är ochså viktigt. Att lämna därhän sånt som du inte kan påverka. Lägg inte energi på sånt!

Den här guldklimpen är senaste tillskottet i min samling av njutbara objekt. Dagens överenskommelse mellan Aspen och farmorn är att om 16 år när jag är 79 år, då ska vi övningsköra. Det ser vi fram emot.

Rena rama pinan....

 

Jag är jättedålig att gå till mitt gym! Betraktar nästan det som ett straff att vara där och slita ut mej. Men ack så skönt då man gjort sitt pass och man faktiskt fått mer energi. För energi ger det att träna. Träna rätt är ochså viktigt. För det krävs en fysioterapeut och en sån har jag. Hon har lärt mej allt jag ska göra när jag är på gymmet. Nu gör jag inte allt som ska göras, men det beror på att min axel säger ifrån vid vissa moment. Träna när det gör ont i en kroppsdel ska man inte göra. Då får man satsa på att träna de delar som man kan. Så gjorde jag igår, och idag känns de delarna av min kropp.

Nåt väldans bra..

 

Nåt väldans bra i livet är att ha en doktor som vet vad jag vill. Där man inte behöver förklara på nytt hela tiden. Krämpor, tankar och funderingar. Hon bara liksom styr upp min tillvaro på bästa sätt. Jag har lovordat henne tidigare. Men gör det igen. Å kan göra det flera mera gånger. Kan inte begripa hur jag kan ha en sån lycka att få en sån doktor som min. 

Med min axelskada i bagaget så har jag fått hjälp hur jag ska tänka vid återgång till jobb. För jobb kommer det att bli. Och förhoppningen är att orka jobba nåt år till. Och finns inte orken där, så har vi en plan för det ochså. 

Helg!

 

Champagnens dag idag. Tyvärr finns ingen sån i sortimentet, fast det är fredag och stundande helg. Jag håller mej till Alvedon och bubbelvatten. 

Helg är ett laddat ord för mej. För många innebär det ledigt, vila, ta dagen som den kommer ladda batterierna. Jag har nog jobbat de flesta helgerna i mitt liv. Nu i vården. Innan i butik och före det med jorden, skogen och djuren. Tiden har runnit iväg även på storhelger, jul, påsk,midsommar allt i en icke sinande ström. Visst har jag varit ledig, då på vanliga veckodagar. Så tacksamt att hinna med bankärenden, tandläkare och annat. De jobbar ju bara vardagar. Men helgkänslan är svår att få till en vanlig sketen tisdag, hur många hänger på mitt helgfirande då? Nu ska jag inte klaga, Det är helt självvalt att välja yrke där helgjobb ingår. Vid min ålder grunnar jag på om jag gjort fel val? Men hur skulle det vara om vi alla hade gjort det? Vi är ju många yrkeskategorier som jobbar alla möjliga och omöjliga tider på dygnet.  Däremot vore det inte så dumt om det vore mera värt att jobba helg. Nu blir inte skillnaden i lönekuvertet inte så stort, tyvärr.

Ta helg nu, eller jobba på. Försök och njut av det du har, annars , skaffa dej nåt att njuta av...

Pausläge.

 

Att ha semester är liksom att hamna i pausläge. Jag gör inte många knop. Gärna nåt inslag då och då... Sitta i vävstolen är en utmärkt semestersyssla. Likväl som det är träning och terapi. Men idag blir det hårdträning då jag tänker baka matbröd. 

Somnade runt 22.30 igår kväll, vaknade som vanligt till på morronsidan då ljuset kom. Men lyckades somna om för att vakna till strålande sol och att halva förmiddagen gått. Kan inte hjälpas, troligen behövdes den sömnen. Nu med semester så försöker jag ta dagen som den kommer och vila när jag kan. Tids nog blir det vardag och jobb igen.

Det stavas semester...

 

I torsdags var det dags. Hur märkligt det än kan tyckas så gick jag på semester månaden ut. Trots att jag är sjukskriven på 50% så dras en hel semesterdag för varje arbetspass. Men så är reglerna.

Vad gör man då på semester i oktober. Inte mycket alls... Exakt det som faller mej in tänker jag göra. Resten struntar jag fullkomligt i. För det är det jag vill göra som är viktigt resten kan vara.

Påbörjade härom veckan en ny matta. Så nån liten stund blir det i vävstolen.  Är just nu i ett skov med min artros. Det är ju svalare och ostadigare väder. Då passar det bra att motionera fingrarna med att plocka in och pilla lite.

Vän av ordning undrar nog. Men för min artros funkar rörelse som smärtlindring, lite vävning, virka lite eller sticka. Fick bannor av en artrossköterska för många år sen. Henne bytte jag ut. Nuvarnade håller med mej i mitt val. 

Sen är handarbete så skönt att vila sin hjärna i. Men det tror jag ni redan vet.

Kyrkan mitt i byn....

 Nästan alla orter har en kyrka. En som tillhör Svenska kyrkan eller nåt annat trossamfund. Tro det eller ej, men sen jag var liten har jag haft en faschination för just kyrkor och tro. Det kan man inte tro, nej... 

Min salig farfar tog ofta med mej till vår kyrka på högmässa på söndagarna när jag var liten. Högtidligt, sitta i bänken, akustiken, ljusen, altartavlan och han på korset. Och inte att förglömma de förhatliga knapparna av strumpebanden som grävde djupa hål i skinnet på mina annars så magra ben. Minns det med fasa. Och ja, så gammal är jag så jag haft strumpeband, faktiskt. Anledningen till mina kyrkobesök var nog främst att mina föräldrar skulle få vila sej lite.

Ett tag var jag inne på att läsa till präst. Ochså det kan vara svårt att tro. Kanske var det strumpebandens skav som fick mej att inse att det lindrigaste vore att stå där framme och predika, utan skav. Hur ska man kunna utbilda sej till att jobba med nåt som kanske har funnits? Kanske inte funnits? Där det inte finns evidens ( enligt mej ). Vi hade en diskussion jag och den där Guden. Vi blev inte överens. Största stötestenen i vårt samtal var begravning. Att som präst ge tröst och förätta begravning för små barn kunde jag inte förlika mej med. För där kunde inte Gud ge mej nåt svar, och utan svar och förklaring sket det sej. Där slutade min karriär som präst, redan innan den börjat. 

Om jag tror idag? Nja.... Det är ju lite sisådär med den saken. Likväl som religion kan ge människor nytt liv så kan det ställa till mycket elände i världen. Man strider i religionens namn och dräper civila. Nog om det, om det nu finns en Gud för dem och himmel och helvete så hoppas jag att dess människor kommer rätt när det är deras tur.

Jag är nog ganska normal i frågan om kyrkan. Besöker då och då, begravning, dop, bröllop. Tittar gärna in i nya kyrkor för jag gillar utrymmet. Kyrkorummet! Senast Hedemora kyrka på en begravning och i somras på semestern kyrkan i Kiruna. 

Här är vår kyrka i Kila, ganska mitt i. Villasamhälle. Med skola och ett nerlagt ålderdomshem. Sen byar runt omkring med bondgårdar i ett typiskt svenskt jordbrukslandskap. 

Här gjorde jag ett besök i söndags. Satte ljung och la granris från min gård på de tre gravarna som jag pysslar om. Det blev lite småprat med invånarna och sen tog jag en vända runt och hälsade på alla bekanta. Det är en liten tröst att gå omkring och kolla till alla. Snart är det Alla Helgona och då blir det kransar eller buketter från äldsta dottern och ljus på alla gravarna. 

Snuva.

 Som traditionen är på hösten så slog jag till med en riktigt rejäl snuva. När man ändå håller på liksom. Fick dock inte den manliga varianten som är nära döden. Men tillräcklig ändå. Skulle ha jobbat helg, men varit hemma. Knaprat sedvanlig Alvedon ( det är varje dag ALVEDON , snart kommer jag att likna en ochså, spolformad och vit ) Det har blivit honungsvatten och nässpray. Testat negativ. Jag är alltid så negativ, är ni förvånade? 

Nåja, igår känndes det att det vänt så till veckan blir det jobb. 

Solen skiner, idag ska jag vara ute och leta på mina ljung som jag köpte. Dom har försvunnit unde alla löven. Ett besök på kyrkogården blir det ochså.

Sen ska jag ta en lur.....

Mera lyx....

 Helgen innehöll en massa lyx. Ibland har jag svårt att begripa vart lyxen kommer ifrån.  ( Fast det vet jag ju ;) Jag är inte bortskämd med att få ligga på soffan i lugn och ro, bli severad fika ( Med kakor som jag liksom lyxat tillbaka, ja, jag försöker ge igen ) Frukosten är klar när jag kommer upp, Middag och lunch är planerad och blir tilllagad. Och den här helgen blev bilen tvättad och lyktglasen polerade. 

Jag är så van vid att hela tiden rusa runt på jobbet och privat för att andra ska ha det bra. Curlar både åt höger och vänster. Vet att jag borde göra DET, men dyker nån upp som behöver hjälp så struntar jag i detet , släpper allt och tar hand om människan / situationen.

Det skaver och gnisslar lite i mej att hantera den här nya situationen jag hamnat i av att nån tar hand om mej. Och det kommer att ta tid att känna sej bekväm i det. 

Att ha givit största delen av sitt liv till att få är en stor omställning.

Ensamfika.

 

Förra veckan blev det en ensamfika på Fricks i Rättvik. Åtminstone började jag fika ensam, sen dök nyfunna vänner upp från Sågmyra. Världen är liten, men rätt trevlig emellanåt.

Att jag ens kom till Rättvik efter ett stopp i Hedemora var välbehövligt. Så skönt att bara vara, och ladda batteriet även om det blir långt i bil. Shoppade lite nödvändigheter och var in på Karlsvik en sväng. Sommarsäsongen hade gått bra hos Louise.

Riktig lyx!

 

En riktig lyx är bokbussen som kommer en gång i månaden med en kasse utvalda böcker. Antingen mejlar jag vad jag vill läsa eller så plockar Björn på bussen ihop en kasse åt mej. Nu har jag haft den här förmånen några år, så han vet vad jag vill ha att läsa. Nu tänkte jag läsa mer av den här författaren. Läst hennes senaste bok och  den sträckläste jag. Väldigt lättläst och lätt att komma in i handlingen. Sånt är skönt, när hjärnan inte orkar ta till sej för mycket information från en bok. Det får inte bli för tungt, och man måste komma in i handlingen på en gång. Annars har jag svårt att minnas vad jag precis läst om jag lägger ifrån mej boken. Då får jag läsa om. Vilket tar tid och retar mej.

Retar mej att jag inte minns föregående kapitel. Jag vill tro att det har med min stroke att göra. För det kom efter det. Min läkare däremot säger att det lika gärna kan röra se om stress, då proppen med största sannolikhet kom av stress.

Nånstans inom mej kan jag tänka att jag håller på att bli dement. Men då skrattar min doktor. Lika gott skrattar hon när jag svarar på frågan om hur jag mår. Då svarar jag alltid bra. Å då skrattar hon och säger att hon är min läkare och hon vet minsann hur jag mår.

Det känns bra, att nån vet, att man inte ideligen behöver förklara.

Klimpen

 

I veckan fick jag äran att hänga med den här juvelen i några timmar när hans mamma for på ärenden. Det är ett privilegium att som farmor eller mormor få förtroendet att ta hand om barnbarnsungarna. Nåt som inte jag tycker att man kan ta för givet att man får. Likväl som deras föräldrar inte kan ta för givet att man har tid att ställa upp. Men den här dagen myste jag och Aspen 🥰