Tystnaden.

 Tystnaden som uppstår vid vaxpropp är märklig. Man blir liksom innesluten i en lite bubbla, Och svarar på sånt som ingen sagt, sjunger för högt och är allmänt avig. Men allt löser sej, Vaxol och spolning av hörselgångarna i morrn, hade föredragit att det var fel på hörapparaten som jag trodde från början.

Tydligen skulle de här små gula raringarna poppa lite när deras skal sprack, och det hörde ju inte jag... Havtorn! Aldrig smakat, aldrig tagit reda på, men jag fick en burk som provsmak och valde att göra marmelad av dem. Det blir säkert gott.

I min postlåda kom mina nya muminmuggar. Wellpappen var bra fuktig efter en riktig ovädershelg här hemma. Jag valde att tillbringa min helg i ett helt annat oväder. Men muggarna fick komma in i värmen och ut ur kartongen då jag kom hem.

Då det här ovädret drog över oss så försvann sommaren och värmen åt nåt annat håll, nu kom mera behagliga temperaturer.Men jag kan lida med de lantbrukare som har kvar att tröska. Runt 70 mm kom det och min regnmätare var översvämmad!

Till hösten behövdes det tydligen nya sockor fick jag ett meddelande om, så  det blev ett dyk ner i mitt garnlager. Nu får jag sticka på så ungen inte förfryser sina fötter. För tydligen är det så kallt.

Mitt livs följetong.

Samma axel, gammal bild. Nu otejpad å klifri. Alla undersökningar är klara. Enligt ortopeden så var det inte det absolut värsta. Ingen direkt skada, nåt sen och muskelfäste såg inte så skoj ut. Men inget som behöver opereras. Röntgen visade inga större skador heller. Framför allt ingen artros, vilket jag har i flera andra leder. Lite märkligt. Det jag har är frozen shoulder. Tydligen kan man få det efter ett axeltrauma som blev vid den där förflyttningen på jobbet i mars.  Nog så illa och nog så smärtsamt. Men inte obotligt och inte så jag måste sluta jobba. Nu blir det smärtlindring till natten, äntligen kan vi anpassa sjukgymnastiken till problemet och chefen och jag kan göra en plan för att återgå i arbete. 

Aronia!

Aronia! Ett riktigtsuperbär när det gäller Cvitamin. Otroligt lättplockat och bra storlek på bären. Årets skörd blir mindre än förra året. Kan se att grenarna haft ett bra år av tillväxt istället och då blev bären färre.

Jag kokar sylt av mina bär. Gott till pannkaka och att ha i syltgrottor. Precis som slånbär och rönnbär behöver de en köldknäpp för att få full smak. Det hinner de inte få på busken utan i frysen innan man kokar dem.

Nu i tider av ekonomisk oro så hittade jag i nån FB grupp en som hade just Aronia och lovordade dem. Å det är smart att vi ska ta tillvara det som växer runt omkring oss. Jag kommenterade inlägget och naturligtvis togs min kommentar bort.

Aroniabusken är härdig och snabbväxande och bildar just en fin buske. Den tål beskärning bra. Därför används den i offentlig miljö som parker och annat. Just detta reagerade jag på, då inläggsförfattaren på FB uppmanade att man kunde plocka bär på buskar på allmänna platser om man nu inte hade egna. Hemska tanke! Klart att man får det, det tror jag nog, men vet man med säkerhet att inte nån hanhund kissat på busken och bären? Eller ett grabbgäng som varit på väg hem från krogen? Att man inte ska äta gul snö, det vet alla. På bären ser man inte. 

 Då togs min kommentar bort...
 

Att landa i att vara hemma....

 Det här är en konst i sej, att dels komma hem efter en resa och sen få en ändå längre sjukskrivning. Nu är jag sjukskriven fram tom 30/9. Men redan om en vecka är mitt besök hos ortopeden där jag förhoppningsvis får reda på vad som är galet med följetongen Axel och vad vi ska göra. 

Passat på att mysa lite med Aspen som nu är hela en månad! Tiden går rasande fort!

Ute middag med en son innan hans ledighet var slut....

 En lite glad Frallaherre kom på besök med sin matte en dag.

Ju längre tid jag spenderar hemma ju skönare tycker jag att det är. Jag har min lunk, och mina tiden passar definitivt inte med mitt jobb. Kvällarna är sena numera, det är svårt att sova för värmen, jag läser länge eller kollar film på kvällen. Sover dåligt av värken och bäst sover jag mot morronsidan.... Om och när det blir jobb igen så får jag ställa om mej...

Återvända.

Att flyga hem till livet hemma är alltid svårt. Dagarna vi varit iväg har gått i raketfart. Vi har sett massor och upplevt massor. Man är full av nya intryck! Utvilad var jag inte. Värken var ochså med på resan. Åkte gratis mitt i alltihopa. 

 Jag är ingen supervan flygare. På hemresan var det bitvis klart väder och bra sikt så man såg kust och vatten vi flög över. Och moln i olika former. Häftigaste är ovanför alla moln, i solen, med moln som ser ut som sockervadd eller bomullstussar. Jag blir alltid tankfull och tänker på den som gått vidare, som hela tiden är ovan molnen. Om det nu är så.......

Mäktigt, storslaget, svårslaget!

 

Ett måste jag hade med resan var Kiruna och kyrkan. Att se denna skapelse i verkligheten innan den flyttas, om nåt skulle hända med den under transporten. Ett nytt Kiruna ska byggas upp på grund av gruvindustrin och man flyttar byggnader ocn nybygger endel. Just kyrkan har varit på TV i reportage. 2024 ska den visst flyttas hel och hållen. Hur nu det ska gå till, den är helt enorm! Rätt otymplig om man så säger. Men oändligt vacker! Och så skoj att se den i verkliga livet. Hoppas bara att LKAB klarar konststycket att flytta den med sin fina klockstapel.

 Ishotellet i Jukkasjärvi besökte vi ochså. Jag som inte är förtjust i snö och kyla vågade mej i allafall in och kolla på alla rum som fanns att hyra och sova i. Inget för mej, men vackert som tusan med isskulpturer och teman för varje rum. Och naturligtvis kallt. Renskinn och varma sovsäckar fick man för att kunna sova på dessa isbäddar. Jag hade garanterat inte sovit en blund. En liten klaustrofobisk känsla av att gå där i korridoren och kika in. Ett stort plus för att jag inte hade mina Birkenstock. Sen får jag skylla mej själv att jag inte såg att man kunde låna en cape för att hålla värmen när man kikade runt. Självklart så fanns inget utomhus att kolla in, vi var ju lite fel i säsong. Men det är nog häftigt i smällkalla vintern då allt byggs upp.

 Nikkaluokta fjällstation. Ändlös väg kantad av fjällbjörk, vattenglitter, berg med snö och kalfjäll där man tydligt såg trädgränsen. Jag kännde mej så liten! Allt så mäktigt och stort runt omkring! Bara att veta att runt just den bergssidan låg Kebenekajse. Och just att runda och se berget skulle ta nån timme. Men ändå, vetskapen! Hur många gånger satt man inte i skolan med atlasen och tittade på fjällmassivet och tänkte : Plätt lätt att bestiga det berget! Men Icke, skulle inte ens komma på tanken. Titta kan jag, men inte ta mej upp till fots. Men jag förstår känslan, fattar drivet hos dem som gör det. Nästa gång så tar vi nog en helikoptertur och beser det hela från ovan. Fegvarianten!

Det blev en promenad i området i allafall och en gofika på caféet. Och en utställning med Samisk slöjd! Så välgjorda och vackra saker!

Gick upp för ett berg och ner från en kulle.....

 

Struve? Har ni hört talas on honom? Astronomen Wilhelm Struve mätte på 1800 talet upp 1/4 av jorden för att bevisa att jorden var rund.

Man kan Googla om man vill veta mera om det här.

Varmaste dagen i Lappland så gick vi upp för berget Jupukka, 277 meter över havet. Brant uppåt hela tiden och ungefär 900 meter för att ta sej upp. 

Innan själva platån och toppen så fanns vägvisare om man ville åt nåt annat håll. Jag valde att gå rakt framåt och sista biten upp. Det var lite längre åt de andra hållen.

Väl uppe var det en hänförande milsvid utsikt! Helt klart vär besväret att ta sej upp! Även om det varken var Kebenekajse eller Mount Everest jag tagit mej upp för så är jag himla nöjd med mej själv.

Och tänk att jag missat den där Struve, måste ha sovit på de lektionerna i skolan. Men det gör inget, för nu vet jag. Man är aldrig för gammal för att lära sej nåt nytt. 

Och neråt, till bilen gick det avsevärt lättare!

Vidare!

 

Här hamnade vi till slut! Centralorten heter Kangos. Och hela första dygnet vi var där så funkade inte internet för det var nån avgrävd kabel. Men vad gjorde det? Njutbart och alldeles tyst, mitt ute i skogen, vid en lite sjö. En alldeles egen liten stuga fick vi.

En massa norrmän, finländare och tyskar var förmodligen här för att fiska, åka ut med fyrhjuling i skogen eller vandra. Vintertid fanns möjlighteten att åka hundspann då det på området fanns en huskykennel med 124 hundar. Som var ovanligt TYSTA. 

Vill man ha lugn och ro så ska man nog välja nåt sånt här. Tv fanns inte att tillgå, så min telefon snoddes för att kolla Viaplay och lite annat. ( När nu internet kom tillbaka )Jag löste korsord och läste då vi inte var ute på roligheter.

Frukost ingick. Länge satt vi varje morron, tills 10 då personalen började plocka undan. Och personalen var speciell. Alla var ungdomar, kanske mellan 18 - 25. Icke svensktalande utan alla talade engelska. De kom från andra länder, bland annat en kille var från Portugal. Han jobbade för mat, husrum och fickpengar. Utnyttjade kan man tycka. Men han var så lycklig över att få möjligheten att vara i Sverige och få se sej omkring på lediga dagar, kunna jobba på olika anläggningar som ingick i den här kedjan. Alla vi mötte var otroligt serviceminded, superbra helt enkelt!

Men ändock, ett stort JÄKLA minus till den tyska gästen som på en frukost skällde för att personalen inte hann fylla på det som började ta slut. Vilken gnällgubbe! Varför har man semester? Downshifting, relax, stå och gapa över tomma fat? Ät nåt annat då! Hade min skoltyska innefattat grova ord hade jag tillrättavisat karln, eller hivat han i sjön. Personalen hanterade hans utbrott på ett bra sätt, men jag såg att flera andra gäster reagerade på hans höga ton och ovårdade språk. MINUS till han!

På kvällen blev det en kall i resturangen innan jag blev av med telefonen.

Och på morronen blev det en varm dusch, lite dåligt vattentryck kanske , men det fanns schampo, tvål, balsam och lotion så på det hela taget inte så illa.

Summan av alltet ett stort +

Det vi inte gjorde var att utforska vandringslederna runt boendet. Jag tror nämligen att det fanns vilda djur som skulle anfalla om jag gick ut i skogen. Och i den lilla sjön nedanför altanen på resturangen så kunde man bada efter att ha bastat. Där fanns det nog vattendjur och dom gillar jag heller inte.

Luleå!

 Första stoppet i Luleå efter landning och besök hos Hertz för att hämta ut hyrbil blev en bilfirma. En blå Corvette från 1969 skulle kollas in. Jag hittade en lite söt mops som dock inte var stilla en sekund för att fastna på bild. 

Så tokig var inte den blå, fast jag gillade den röda bättre!

Långt åkte vi, och stannade här! 

Otroligt mäktigt med Kalixälven brusande under fötterna. Ett obeskrivligt dånande och hela bron vibrerade av vattnets framfart.  Vi hade i allafall vettet att stanna på angiven parkering när vi väl kom dit. Största delen av bron var det krypkörning och små marginaler mellan de tyska turisternas bilar.

Hemma igen....

Hundarna parkerade på pensionatet och bilen på en långtidsparkering på Arlanda. Äntligen skulle vi åka norr över. Den där resan som vi bokade för två månader sen och som vi pratat om nästan ett helt år!

Av nå kaos på Arlanda märktes inte alls. Självincheckning, selfdrop på väskan. Det fanns gott om Svedaviapersonal som kunde assistera om man behövde. 

Säkerhetskontroll, hitta gate och leta lite fika för att vänta på att få gå ombord. Å sån tur att vi hamnade på ett Café vid vår gate, där vi kunde se vårt plan komma in. Passagerare ut, lossa och lasta nytt bagage och sen var vi liksom på väg....

Frysen.

 I glädjen över att ha blivit rengjord tackade min frysbox sen 80 talet för sej med en rejäl POFF och en massa rök.

ELON nästa......

Augusti!

 

Inleder Augusti med frukost de lux på stan, ett bra samtal, lite shopping inför resa. Frostar nu av en frys för att få plats med skörd. 

Ska börja packa så smått......