Ren njutning!

 Handläggaren på FK hade en bra sak att säga om min sjukskrivning.  

Njut av tiden!

Du har gjort det du kunnat och har ditt besök bokat hos ortoped.

Så jag gör det! Njuter! Av sol, stillhet, en kopp kaffe med en väninna. I morrn ska jag njuta igen.

Utan bilen!

 Utan bilen, stannar Sverige! En gammal paroll. Snart stannar detta landet av våra höga drivmedelspriser och elpriser. 

Utan bilen stannar jag! Mitt nödvändiga redskap här i livet! I vintras var det ju kris, nu var det ett smärre läckage. Lite lagomt inkontinent sådär. Men nu är det fixt och färdigt! Service är gjord och glykolen håller - 30 grader!

Precis löst ut min räcer från verkstaden. Och nu är den redo för att möta hösten som kommer. Det känns alltid skönt att verkstaden kollar över bitar som jag inte har kontroll över. Och allt är OK efter besöket. Visst, att lämna bilen på verkstad kostar. Allt kostar. Jag har inte kunskap att åtgärda det som behövdes på egen hand. Då är det super att ha hittat en verkstad som kan förklara för mej så jag begriper, och som gör det lilla extra. Serviceminded, kunden och bilen i fokus. Rätt meckarkille på rätt plats!

HÄR lämnar man bilen i min stad! Alla dagar i veckan! ( Lördag och söndag har han visserligen stängt, och semester har han ibland. )

Men jag är så himla glad över att ha en bra verkstad, nära mej!

Dagens uppgift.

 

Ett bokat besök hos sjuksköterska för dos 4 av Covidvaccin. Check på den! Sen blev det lite shopping av nödvändigheter med väninnan.

Och sen för att hämta kraft inför kvällens fotbollsmatch och belöning för att jag var duktig då jag tog vaccin så blev det ett besök på Donken....

Alltid något...

 

Igår kväll ringde min nya handläggare på Försäkringskassan. Hon var verkligen en Queen! Till och med så hon upplyste mej om att man från 1/9 kan ansöka om trygghetspension lite lättare, om man är sliten som jag. Det tar vi väl då tänker jag...

I morse droppade kallelse ner till ortopeden i min Kivrabrevlåda. Det tackar jag för!

Å ändå längre bort.....

 Helgen spenderades I Hudiksvall av alla ställen. Med mannen och hans grabbgäng med respektive. Det blev en natt på hotell, utgång med lite hygglig mat. Servicen var inte den bästa. När beställd dryck var slut så hade vi ännu inte fått maten. Ett par i sällskapet fick vänta på mat 70 minuter. Under all kritik! Personalen var artig och trevlig, medelåldern kanske var 20 - 22 år, de kunde bara beklaga att servicen inte funkade,  Det hade ju varit kalas om de haft nån äldre att stötta sej på. 

Det blev en sväng på stan, Glada Hudik hade cruising. Hyggligt väder, mycket folk, glada människor. Så småningom åkte campingstolarna fram och vi hittade ett bra ställe utanför hotellet där vi kunde kolla på alla bilar i lugn och ro. 

På söndag morronen blev det hotellfrukost. Tur att man jobbat i kökssvängen, porslinet var slut, smet in i köksregionen och hämtade lite. Dåliga rutiner även vid frukost alltså.

Summan av helgen, SUPER, Hotellet rent , prydligt, trevlig personal trots att mycket gick galet, MEN nästa gång blir det mat ute på nåt annat ställe och vid frukosten får man bita ihop. Rekommenderar ett besök i Hudiksvall. Och en hotellweekend med roligt folk är så värd!

Långt borta.

 

Idag känns detta långt borta. Gassande sol och fötter som svalkas i vattnet. Väderomslag under natten. Åskan som jag hoppats på uteblev dock, men lite regn har kommit, mera är på väg. Friska svala vindar. Visst kan man njuta även i detta vädret? Det ena förtar inte det andra....

Lata dagar.

Det är lätt att bli lat när man bara går hemma. Saknar jobb, saknar kollegor, saknar de boende vi har. Saknar rutiner. Tycker ena stunden att det känns förjäkla bra i axeln sen nästa sekund kommer smärta som gör att man vill kräkas. Natten har varit sån. Jag vill ju inte ge upp, inte mitt motto. Men ju längre tiden går innan diagnos på ortopeden så känns det ibland som om det här aldrig kommer att gå över. Nu målar vi inte fan på väggen, håller humöret uppe. Hänger idag med ena sonen vid cabelparken och njuter av solen. Trösklar deckare för att inte soffa till i min hjärna.  
 

Väntans tider.

 

Här inne ryms min fantastiska fysioterapeut som nu går på semester, fattar inte hur jag ska klara mej utan mina veckobesök hos henne. Jag kämpar på med mina hemövningar och mitt telefonerande till främst FK. Igår var det 3 månader sen jag ansökte om sjukpenning för första gången. Och där är man ju som sagt inte klar än med hur mycket pengar jag ska få. 

Åter igen förlängning av sjukskrivning och nu grunnar läkaren på om jag kan komma tillbaka till nuvarande jobb? Det här känns inte kul att få på papper.

Nu nåt betydligt roligare! Igår blev jag farmor för första gången! Är ju redan mormor x 3, så nu var det tydligen dags. En liten kille kom till familjen våran. Livet rullar på och det ska bli skoj att få hänga med och se vad den här gossen utvecklas till och blir för person. 

En Skål!

En skål blev det ju inte, men firande ändå. Först mitt allra första barnbarn som har funnits i mitt liv hela 13 år nu! Å sen en sväng till min höggravida svärdotter som ochså fyller idag. Nu laddar vi nog alla tills bebis kommer... Spännande tider och mitt liv blir ändå rikare! 

Plåster på såren.

 Om man klipper sej i fingret med sin svindyra Kaisax så är man väl värd ett plåster med pingviner och ankor på.

Positivitet.

 Kaffe i plåtmugg, regntunga skyar som drar förbi samtidigt som dom släpper ifrån sej några millimeter. Positiviteten ligger inte på topp idag heller. Gårdagens telefonerande var både positivt och negativt. Försäkringskassan hade tappat bort senaste läkarintyget, som jag märkligt nog hittar inlagt på Mina Sidor hos FK. Jag hjälpte damen hitta det, hon lät inte särskilt tacksam. Tror inte hon förstod vad jag sa. Fortfarande ingen SGI fastställd. Tog ett samtal med Skatteverket. Dom kunde inte ens SE att Fk begärt ut uppgifter på mitt företag. Märkligt tycker jag och det tyckte även de. Och Skattemyndigheten begrep äntligen att det är pest att hamna i kläm. Jag ringde genast min manliga handläggare hos FK och upplyste om att jag själv begärt ut inkomstuppgifter och undrade vart jag skulle skicka de, då fick han fart och kontaktade sin chef som skulle lösa allt inom max 2 veckor. Tror det när jag ser det. Frågade om de behövde förstärkning i nån arbetsgrupp, men jag antar att jag är överkvalificerad för att sitta på FK. Han hummade lite lessamt och kunde i allafall upplysa om att han hade godkänt min ansökan om sjukpenning, bara det att han måste ha klart med SGI. Alltså har jag ont i min axel! 

Sommarmood....

 Gräset det växer och grödorna blir övervuxna av ogräset. Sol och regn har bytts av den senaste tiden och vi har haft nätter med tropisk värme. Det sätter fart på det gröna minsann. Två tomatplantor har dött i förskräckelsen.

Jag har inte dött, men är övervuxen av tristess. Tristess över att inte komma nånstans. Just nu står allt still, som ett högtryck!

Inte ett ord från ortopeden. Försäkringskassan är lika tyst. Axel och jag är osams emellanåt, han vill värka och sätter ner min ork till ett par procent. Jag är högerhänt och jobbar till max med den handen och armen. VänsterAxel protesterar lika fullt, fast han bara hänger med liksom. 

Antar att devisen man ska vara frisk för att orka vara sjuk gäller även mej.

Lyckats boka tid för en Coviddos nummer 4 den här månaden. Det känns ju bra när smittan rusar igen.

Jag har dock inte lyckats lösa kriget i Ukraina, inte heller ränteökningar eller de höga bensinpriserna. Vad maten kostar ska vi inte diskutera. Odla själva, det blir skoj! 

Idag känns jag ovanligt gnällig....