Ja men.....

God Jul på er alla som brukar titta in här och läsa mina rader. I år har vi efter allas önskemål begåvats med en vit jul. Såpass att jag fick parkera hos grannen efter arbetspasset häromdagen och pulsa hem. Fast det gick ju bra det ochså. Och vitare kommer det att bli. För prognosen lovar snö, var och varannan dag. Just nu är solen på väg upp och det kommer att bli en klar och kall dag.

Hur firar du? På ditt sätt hoppas jag. Du har väl inte tagit ut dej totalt i julhetsen? Själv har jag städat lite lagomt, på ytor där folk kommer att vistas. Jag är väldigt förlåtande då det kommer till städning. Dessutom har jag skitiga glasögon. Inte ens hos mej kommer hälsovårdsnämnden på besök. Lagom är bäst. Och absolut bäst är att alla mina människor som jag älskar dyker upp under dagen.

Nu lite kuriosa och nåt allvarligare. Det finns några trogna som läser det jag skriver. Har väl inte en spridning som Expressen men nära nog. 

På jobbet samtalade jag med en äldre bonde från grannbyn. Vi brukar stöta ihop emellanåt och språka lite. Äldre farbröder tar tid i sitt berättande. Och tid får de ta. Nu hade nämda farbror varit på kaffe i församlingsgården. " Du skriver bra, jänta! "  Någon hade läst mitt inlägg om tidsstyrning på jobbet och refererat det på kafferepet. " Du fick applåder " Jomen Tack så mycket! Därser man vad ett inlägg på en blogg kan göra.

Ett sånt här samtal värmer mitt hjärta oerhört. 

Jag kommer nästa år att fortsätta skriva, beröra, väcka opinion.

Om en vecka är det dags för nyår, men redan nu har ni fått ett nyårslöfte från mej. Får se om jag klurar ut nåt mera .

God Jul.

Det sket sej...

 För nån dag sen så tyckte jag att jag hade hygglig koll och en genomtänkt planering. Men i vanlig ordning sket det sej. Idag blev det yoghurt till lunch på jobbet. Så blir det då man somnar i soffan direkt man kommer hem i från jobbdagen.

Det har varit mycket extra och lite till på jobbet just nu. Lägg till det min hjärna som alltid är trött när det hopar sej göromäl. Kroppen och hjärnan skriker ikapp : VILA!

Lyssnar jag? Näe, jag brukar ju inte göra det.... Addera att jag har mera värk nu så är det ett vinnande koncept för att vara lite decembersliten. Som vanligt alltså, 

I morgon är det vintersolståndet, dag och natt lika långa, sen vänder det och vi går saktare mot ljusare tider. 

Men idag är det gråväder, all snö har smält bort och det mesta är isigt. Utlovas ochså snökaos de närmaste dagarna.

Hade jag varit en björn hade jag sovit vidare i mitt ide....

I fatt....

 

Det blev ett lussebullebak på lediga fredagen.

Å skörd av en gran. I djupsnö fick jag pulsa ut och såga ner årets julgran. Så pittoreskt, not. Snö i hela stövlarna och iskalla tår. Som fick tinas framför kaminen. Dessutom hann jag faktiskt få upp utebelysningen ochså. Som har legat så förtretlig i sin kartong i väntan på.......

Julhelg blir det ändå. Och nåt år ska väl även jag hinna ifatt och få allt färdigt i tid.... Eller så struntar jag helt sonika i det och gör allt i min takt och som jag har lust till....

Det var ju.....

 

Som bekant läkarbesök förra veckan. Tack och avskedsföreställning med min familjeläkare som jag haft i så många år. Inte utan att det känns lite sorgligt.

Att ha en fast läkarkontakt borde vara obligatoriskt i livet. Att slippa varje gång behöva förklara alla sina krämpor till en hummande  doktor. Som inte känner en. 

Nåväl avgående doktor kunde konstatera att jag lider av trokanterit, högersidig. Det låter lite som en hästsjukdom. Och gör vansinnigt ont. Googla om du vill... 

Vi lyckades även reda ut det där med vaccin för lunginflammation, så det blir en spruta på en ledig dag. Jag fick en hel drös med recept på mina vanliga piller. 

Efter doktorn satt jag i bilen och suckade lite. Knappade på 1177. Och vips hade jag listat tillbaka mej till vårdcentral här i Sala. Att jag varit listad i Västerås har mest berott på att min läkare bytte arbetsplats. Jag ville ha henne kvar och hakade på. 

Nu har jag ingen.... Och mitt liv känns lite i fritt fall... 18 dagar kvar av detta året och de ska jag väl klara av att vara frisk på. Nästa år tar vi nya tag...

Julbord.

 

Det blev ett julbord på lokal även i år. På Bistro Jernet i Österbybruk. Första besöket där, supergott och välordnat. Ett väldans trevligt gäng att julborda med är det ochså. 

Helgen innehöll även middag och firande av veckans 40 åring. Även här var det toppengott och lite av resterna slank ner i en matlåda till mej.

Lyx ......

Munkerian.

 Det slog till häromdagen. Det stora julbaket som tar ohemult många timmar. Men som är ett måste inför jul. Annars fälls många bittra tårar av familjen.

Det ska knådas, jäsas och kavlas. Sen ska det måttas ut med ett speciellt glas, och hålet i mitten är ett snapsglas. Sen jäses det igen och så friteras det i ister. Alltså smält grisfett. Tyvärr så är inte istret svenskt utan man får köpa det danska. Är inte svenska grisar feta nog? Och funkar det inte med frityrolja? Nope på bägge... Vart svenskt grisfett tar vägen vet jag inte och fritera i olja är en synd. Ister ska det vara till äkta munkar.

Hemma...

Hemma efter en eftermiddag på jobbet. Friskt ute, lite krispigt sådär..... Å myggfritt...

 

Jobbhelg.

 

 

Jobbhelgen inleddes på lab. Å satan så ont efter sticket i armen. Men jobbet kallar så det är bara att bita ihop. 

Upptäckte att min amaryllis börjar titta upp, tror inte den hinner så långt att den blommar till jul. Kanske det blir en bra start på nya året?

Kakor har bakats till advent och jul, Syltgrottor, chokladbysselkex och finska pinnar. Och en hel driva med saffransbullar fyllda med vanilj. Julen är för mej främst smaker. Idag har vi provsmakat det hela.

Emellan degande och gräddning har jag farit upp och ner på stegar, julgardiner upp, det ska möbleras om och pyntas i varje vrå. Stjärnor och stakar på plats. Och dessutom ska varje boende hinna få sin omvårdnad. Vi är många i arbetsgruppen och man bidrar till resultatet på olika sätt. Nu kan julen få komma till oss.

Från det ena....

Gårdagen bjöd på samvaro med två av mina juveler. Störst och minst. Snart är väl Aspen ochså nästan 15 år. Skumt att dom blir så rasande stora i rekordfart. Alla mina barnbarn bor på landet och där väcxer man tydligen extra snabbt. 

Här skulle det ätas lasagne från burk av fullkornstyp. På unge herrn ser det ut som om han tyckte det var lika äckligt som det låter. Här har vi en riktig liten gourmand. Han gillar allt som går att äta, som är hemlagat. Får se vad han kommer att gilla spagettisalladen på julbordet.