Har fortsatt snuva vidare under helgen. Orken har inte riktigt varit på topp. Dock känns det helt OK idag så det vankas ett kvällspass på jobbet med favoritkollegan.
En djupdykning i min tygskatt och jag sydde till ett par byxor med hängslen. En rutig gardin fick sätta livet till. Det här var det sista jag sydde i juli, sen övergick vi till augusti och finvädret fick mej att vara ute i trädgården. Hasat runt på min makalösa gräsklippare, plockat ihop sopor, en tur i trädgårdslandet.
Årets första färskpotatis tog jag upp och mumsade på tillsammans med en gryta. Egen färskpotatis är oslagbart, häromdagen plockade jag på bönor från landet. Lyx att bara kunna gå ut och förse sej.
Jag har hunnit ta revor av mina Polkagubbar. Nu har de växt så länge i sina pallkragar att de behöver förnyas. Så förhoppningen är att dessa ska bli nya fina plantor nästa år. Då får de hamna på friland. För pallkragarna kommer nog att få husera andra växter. Sen köpte jag ju en senare sorts gubbar så förlängs säsongen för plockandet.
Knipsade av fröställningar från mina rabarber innan jag tog kväller. Ska bli spännande att se till att de torkar ordentligt för att sen förvaras och tas fram till våren och sättas i krukor. Om det vill bli nå rabarber av dem. Förhoppningsvis funkar det.
Augusti, det märks att hösten nalkas, det är lite mörkare under natten då man vaknar och behöver tänka. Tidiga mornar innehåller inte längre den här hettan, utan kan vara behagligt svala, med dimslöjor som sveper fram över åkrarna.
Hela 7 arbetspass kvar innan jag får lite välbehövlig semester. Nästa år kommer jag inte att ta några extra dagar under sommaren. I år har det gått bra för min del, men nästa år kommer jag nog att tänka om. För jag tror inte kommunen gör det. Med det besparingar som siktas inom äldrevården så har jag svårt att få grepp om hur nästa sommar ser ut. Den här har väl varit som vanligt. Vikarier som inte kan språket, vem godkände den personen? Man gör sina insatser, sen sitter man i soffan och glor i sin mobil. Eller så gör man inte sina uppgifter utan skyller på att personen inte vill eller att man inte hinner. Hur man pratar med en dement vet inte vikarier. Det blir missar med mediciner. Man tvättar kläder alldeles galet och man blandar folks tvätt. fast det mesta är märkt. Vikarier med naglar som kräftklor, där man inte tagit tag i det från chefshåll. Folk kommer för sent, eller dyker inte upp alls. Å så jag då, som tuffar på allt för att skona våra boende så gott det går. Nu har jag tagit på mej att jobba extra helt frivilligt så gnälla ska jag inte göra. Inte alls, men vi ordinarie påtalar samma brister efter varenda sommar och aldrig blir det nån ändring. Man godkänner godtyckligt dubbelgångare som efter två pass ska kunna mitt jobb och vara "jag". Nånstans är detta helt galet.
Men nu nu är vi tillbaka snart till vanliga rutiner. Folk som ofta är sjuka kommer att fortsätta vara frånvarande titt som tätt och de som ofta kommer för sent den kommer fortsätta ha flextid. Det är så slappt och slött att man häpnar emellanåt.
Jag kommer att fortsätta vara cirkus en halvtimme tidigare till jobbet. Köpa servetter på extrapris hos Rusta och ta med för att förgylla dukningen till helgerna. Jag kommer att fortsätta att ta mej tid att sitta med nån liten tant vid fikat. Kommer att fortsätta kvällssamtalet om böcker med den lilla farbrorn. Kommer nog att fortsätta stryka en och annan skjorta emellanåt.
Jag tänker fortsätta med att vara obekväm när det gäller rätt och fel på mitt jobb. Ibland tycker jag att felen överstiger rätten. Men jag kan ha fått allt om bakfoten.
Vi går en spännande höst till mötes i äldrevården i kommunen. Med neddragningar. Vad det i realiteten innebär kommer att visa sej med tiden. Kan känna en fruktansvärd ångest över hur det kommer att bli om det går igenom med full kraft.
Men jag tar inget extra, om inte chefen beordrar mej och jag tänker inte vara tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar