November.

 Inleder november med att konstatera att det är bara två månader kvar av detta året. Ruskigt fort går tiden. Jag försöker samla minnesbilder i mitt arkiv, att ha att njuta av när det känns dystert. Nån klurig  prognosmänniska konstaterade att vintern kommer att bli sträng. Kanske. Det där kansket lutar jag mej emot. Det får bli min livlina. Liksom jag tröstar mej med att jag i allafall kan kura framför kaminen om strängheten kommer farande. Elpriserna rusar, självklart bor jag i ett elprisområde där priset är högt, vad annars? Nu är inte allt så sabla dystert som det verkar, det finns positiva saker här i livet ochså. Jag har lyckats undvika höstsnuvan, till veckan blir det vaccin mot covid och influensa. Jag har mindre ont i lederna, märkligt med tanke på att det går mot kyligare tider. Jag har sovit som en stock de senaste nätterna. Men känner mej i allafall inte utsövd. Där kom dysterheten tillbaka på ett kort besök. Kanske har jag en plan mot dysterhet. Jag har i allafall en plan med all plustid som jag skrapar ihop under sommarens extrapass på jobbet. Det betyder att jag har ett mål. Sånt är härligt och kan bota och boosta mej lite. Men än är inte planen i hamn. Men när jag är vid målsnöret ska ni få veta.

Jag har städat och röjt, i påsar och kassar. Hittat massor med bra att ha påbörjade projekt som jag inte ens kommer att slutföra. Så faktiskt har endel hivats, lite lättare blir det då. Hittade i allmänna röran två par påbörjade sockor som jag nu slutfört. Trådarna är kvar att fästa. Kanske eventuellt kommer de att passa till nån, oavsett så har jag massor med sockor till salu, så hojta till om du vill kolla. Nu har jag börjat på ett nytt par, bra om vargavintern kommer och fin motion för mina leder....