Herren ger och herren tar.....

 Efter några intensiva arbetsdagar blir det en vilohelg. Eller vila och vila, alltid nåt projekt på gång. Denna gången en skänk som ska få ett udda överskåp. För att matcha ihop det hela så blir det i kulören Lakrits. En enorm tur när möbler ska flyttas att jag har en väninna som hugger i och hjälper. Min partner in crime, som allt som oftast får rycka ut då jag fått mer eller mindre galna ideér. 

I min smak en ypperlig färg. Precis som min själ. Kolsvart. Det här kommer att bli utmärkt! Grunnar som bäst på vart i hela fridens namn man köper hyllpapper? Den här gammaldags varianten med små rara blommor, eller nåt femtiotals med rutor och ränder... Det ska så småningom pryda hyllorna. 

Dottern gjorde ett verkligt kap på köp och sälj här i somras. Blåvitt porslin, drivor av det, till nästan ingen peng alls. ( Mamman betalade ). Tallrikar, djupa och flata, assietter, uppläggninsfat, såskopp, tillbringare, karotter.... Tanken är att det här ska få husera i skänken när jag diskat upp allt. Nu kommer vi att kunna ha familjemiddagar för den växande skaran och några till. Med mitt sen tidigare förlängda bord så kommer vi att kunna dinera sisådär 25 personer. Det blir ju trevligt. Kan dock tillägga att sånt här porslin diskas inte i maskin utan för hand. Så efter middagen sätts gäster i arbete.

Annars i veckan? Pensionerna ska höjas, det tackar vi för. Sisådär en 100lapp kommer det att göra om man har en pension på 15000 kr i månaden. Storartat! För min del rör det sej om runt 50 kronor som jag ska skatta för först innan den hamnar i plånboken. Det här är den så kallade gasen i pensionssystemet. Som för min del snarare blev en fis...

Finansministern kommer med sänkta skatter eventuellt i höstbudgeten. Sänk då för guds skull för alla höginkomsttagare! Tänk inte på låginkomsttagare eller pensionärer. Dom kan ha det fortsatt knapert. För pensionärernas del är det lika bra att avlida snarast, det finns ju inte plats på boenden, kommunerna skär ner och personalen kan inte svenska. Vem vill bli gammal i detta landet? Och vem vill bli ihågkommen på äldre dar av finansministern? Men visst har vi ett konstigt synsätt i landet?

Senast idag kom ännu ett dråpslag. Tv 4 annonserar att från årsskiften blir de en betalkanal och kommer inte att sända via marknätet längre. Så då blir det svart i rutan om man inte väljer kanal 1 och 2 som tydligen kommer att finnas kvar ett tag till vad det verkar. Men det är nog bara en tidsfråga. Undras hur det görs då med avgiften till Radiotjänst som för nåt år sen las in automatiskt i skatten? Man får väl lyssna på radion så länge den är gratis, bokbussen kommer en gång i månaden, väninnan har medlemsskap i bokklubb så därifrån kommer en kasse böcker då och då, man kan tomglo ut genom fönstret, sticka en strumpa, väva en stump och äta middag på blåvitt porslin....

Å där tog det slut....

 Lämnade igår ett regnigt Jämtland. En liten lögn där, det regnade inte, det var skyfall från mitt i natten. Vaknade av att det lät som om taket skulle rasa in. Vi packade ihop, for neråt mot Sundsvall ihop med detta skyfall. Sen utefter kusten körde vi ifrån ovädret. Och nu är jag hemma igen där solen lyser men hösten gjort sitt intåg. 

Som brukligt efter semestern så hade endel blommor vissnat. Ni vet alltings förgänglighet. Men det kommer nog att funka att ta revor av murgrönan. Så kan de får rota sej inne under vintern. Jag var lite förberedd på blomtorkan så på hemvägen besökte jag ICA och köpte två bollkryss. Dom ska jag ta hand om nu på förmiddagen tänkte jag. 

Gula blev de i år, får se hur länge de håller sej vid liv. Grannarna på trappen är mina hibiskusar som är ute på sommarviste, de har fått en lösskoloni som bosatt sej i dem, Så där var jag framme med såpvatten igår. 

Gårdagskvällen innehöll besök av dotter och de två unga herrarna. Förmodligen passade det inte att de var hemma så då utlokaliserades de till mej. Vi passade på att åka till kyrkogården med blommor till graven. Min pappa skulle fyllt 107 år idag om han levt.                                                                                I våras tog jag beslutet att kontakta Västmanlands stengravering om gravstenen. Den var lite i lut och hade påväxt av lava. Såg allmänt skrabbig ut. Jag som gravrättsinnehavare betalar för liten skötsel. Då ingår gräsklippning, allmän översyn och i viss mån håller man koll på stenen. Nu var problemen större än så och stenen måste tas ner, dubbas om och poleras. Nu är det gjort och jag fick i veckan besked om att stenen var tillbaka på sin plats. Det blev så galet fint! Jag är så nöjd. Detta är en tjänst som man får köpa in separat, att gravstenen ses över. Naturligtvis kostar det en skrälldus med pengar, det blir ett hål i mitt sparkapital. Men så väl vårt pengarna. Kan ibland bli beklämd då man går på kyrkogården och ser ovårdade gravar. Det är väl lite av respekt till de som vilar där, att man håller det snyggt... 

Nu känns det bra, rakt och prydligt, texten går att läsa, en blombukett från odlingen fick de ochså.

Sen for vi en sväng, dottern, jag och unga herrarna. Runt i vår trakt och tittade på hus, och gårdar, minndes vem som bott var och hur det gick sen, lite tröskor, nån sådde på åkern, lite var plöjt. Som en tidsresa i välbekanta trakter. De unga herrarna hade ingen som helst koll alls. Men trevligt var det.

Sen somnade jag gott, med över 50 mil i kroppen. 

Semestrar väl vidare då.....

 De senaste dagarna har mest inte innehållit nåt alls. Björnjakten är igång. Så särbon fällde en björn i går morse. Jag är ingen fan av jakt, han är, så där slutar den här diskussionen. Nu får vi se hur snart jakten blir klar så vi kan återvända hem. Det känns verkligen som om jag semestrat klart nu. Lite av rastlöshet börjar krypa sej på, i vanlig ordning, that`s me....

Vi for till Östersund och köpte en tvättmaskin. Det kan vara praktiskt med en då vi ofta far fram och åter och hittills har jag släpat tvätt fram och tillbaka. Valet föll på en toppmatad Elektrolux. Men HU vilket bestyr att gå in på deras hemsida och registrera maskinen för att få 10 års garanti. Det hela slutade med att jag ringde kundtjänst och fick prata med en trött gosse med släpig röst.... Utökad garanti, ja, det kunde han erbjuda, två år för nästan 900 spänn. Inte det jag frågade. När han väl begrep vad jag ville ha hjälp med så funkade det bara på hemsidan. Inte muntligt på telefonen. NÄR ska man kunna få vettig hjälp av en faktisk människa som visserligen är ointresserad? Som ett brev på posten fick jag en kundundersökning efter avslutat samtal. Betygen blev inte höga kan jag säga.

När vi nu är inne på undersökningar så kom i Kivra en undersökning om min kommun. Jag tänkte det var ett skämt. Men efter Elektrolux så hade jag ångan uppe och besvarade snällt alla frågor. Det var inte särskilt svårt och inte så höga betyg till kommunen heller.

Här är ett representativt urval av frågorna. De som känner mej vet hur jag svarade. Så länge den här kärringen lever så tänker hon göra sin röst hörd, på endera eller andra sättet. Det är min medborgerliga plikt och min rättighet. Nu laddar jag för kommande fighter!

Däremellan finns det ju guldkorn, tillfällen att ta tillvara på. Som att dra ner på byn med stuggrannen och ta en räkmacka och prata skit ett par timmar. Det är viktigt och fika är jag bra på. Mackan höll utmärk kvalite, så caféet kan räkna med flera besök i framtiden när fikasuget sätter in. 

Men som sagt, nu börjar det kännas nog med semester. Morrontemperaturen kan ligga på 4, 5 + här. Det var ju inte riktigt vad jag önskade. I takt med svalare temperaturer blir det mer problem med ledvärk. Gamla skador gör sej påminda. Den tejpade axeln för nåt år sen, höften, knäna, det mesta bråkar i kroppen just nu.  Jag vill hem, till hemmaplan och bråka med annat än kroppen....

Naturens läkande kraft....

 Läkning behövs. Av min supertrötta hjärna. Det är mycket runt om som händer och sker som mitt logiska hanterande faktiskt inte kan bearbeta. Jag vill ha klara besked, när hur och varför. Det kan man faktiskt begära här i livet. KASAM vet ni, av  Antonovsky. Känslan av sammanhang, den uteblir allt som oftast och jag undrar om det är jag som som är galet strukturerad eller om felet ligger i att jag inte kan släppa på tyglarna och få livet lite mera shit happens... Men det kan ju vara så krasst att alla andra människor skulle behöva lite struktur. Vad vet jag? Men det klarnar nog så småningom.

Idag har vi promenerat, min svarta kompis och jag. Han har pinkat revir i varje buske, på varje sten han hittade. Han drar och lever om. Grunnar på om en sele skulle bli bättre? Kanske värt att prova. Märk väl att vid möte med bil på väg eller promenerande annan människa så uppför han sej som om han har lite hjärnceller på rätt ställe. 

Ganska söt är han ochså när han tigger godis efter att ha motionerat mej.

Lingonröda tuvor traskade vi förbi, ja, han kissade på dem. De är alldeles i slänten vid stugan så de får stå. Vi vandrade förbi ett stort snår med blommor som jag återvände till när jag ensam knallade tillbaka efter motionen med hunden.

Jag plockade ett helt stort fång med renfana som växte vid vägkanten i närheten av slalombacken. Så många år som jag sagt att jag ska plocka. Oftast då jag har åkt uppåt Dalarna, det växer massor ovanför Hedemora uppåt Säter, eller efter Faluvägen. Tanken är att jag skulle plockat och gjort en krans. Men tidigare har jag inte kommit till skott med nån plockning. Nu har jag ett stort fång som jag hängt på tork och som ska få följa med hem. Men nästa år, då ska jag bannemej plocka närmare hemmet och binda den där kransen jag längtat efter så många år. 

Semestermood....

 

Utomhus rasar värsta stormen, det regnar och blåser i massor. Inne är det varmt och skönt, petar in en pinne i brasan emellanåt. Kaffet intas i soffhörnan till morgonnyheterna. Sov till 9.45 i morse, när hände det sist i mitt liv... Det var nog riktigt länge sen. 

Sockstickningen jobbas det på. Snart ett par klara där det blir till att fästa trådarna. Sen väntar en annan kulör på stickorna.

Dagens sällskap. Han är min skugga. Det är jag som förser honom med leksaker och godis. Dessutom får han lite extra gott till maten. Han har tappat aptiten sen kompisen somnade in, har varit lite låg och lessen. Nu får han lite extra omsorg här i stugan. Älskade pälsbarn....

Lite ledigheter....

 Ibland blir det min tur, att få till lite vila. I onsdags checkade jag ut från min arbetsplats för några dagars ledighet. Tanken är att hinna göra nån form av handlingsplan för mej själv under dessa dagar jag ska vara arbetsbefriad. Jag känner och tycker att jag behöver denna planen för att inte tappa fokus för mycket. För fokus tappas det varje dag hos mej. Jag har börjat lära mej att inte grunna allt för mycket om mina boende då jag är ledig. trillar dom och bryter sej, slår sej blodiga, tvättstugan svämmar över, nån får ligga utan tillsyn i kiss och bajs, nån sticker ut och det blir en sökinsats.... Allt sånt här kan gnaga i mitt sinne då jag är ledig. Jag behöver inte ha samvete till allt, att alla ska få omsorg och bli sedda. Det är en stor brist i min personlighet, mitt samvete. Sen behöver jag ha fokus på annat, ledig tid ska jag ägna mej åt mitt.

Första lediga dagen väntade jag på min tur för att komma in och besikta min pärla. Samma glada besiktningsman som alltid. Han som tycker att min bil är så fin och välskött. Där och då kan man nästan bli lite förälskad för han öser verkligen lovord över min bil. Den är fin, städar ur, dammsuger, torkar av inredning, putsar rutorna. Nu hade den precis varit på service innan besiktning så jag visste att det skulle bli ombesiktning på en spindelled. Beställt verkstadstid hos bästa Gummessons och en ombesiktning. När allt detta är klart så kan vi rulla vidare ännu ett år, lilla blå och jag!

Innan det blev riktig ledigt hann jag med en rond i trädgården. Plockade upp potatis, skördade och förvällde bönor, klippte lite gräs, vattnade och drog en repa med gräsklipparen.

Nu har jag hamnat här, i lugnet, med begynnande ro i kroppen. Brasa i kaminen, liten skvätt kaffe, shoppingen på ICA är avklarad, vinet på kylning, stickningen på plats i soffhörnan. Regnoväder på väg in, himlen mörknar utanför. Jag tänker sitta här inne och njuta av alltet, ta en tur med hunden då ovädret dragit förbi, sticka en sväng, och så småningom ska vi korka upp en flaska bubbel. När lugnet lagt sej....

Det mesta är lessamheter.....

 Ibland kommer lessamheterna som ett pärlband, allt sånt som hör livet till. Särbons äldsta hund har fått somna in. Av ålder och krämpor. Men väldans saknad kommer han att vara. Hunden med de godmodiga ögonen, han som trodde han fortfarande var valp och skulle sitta i knät, killen man stack åt en massa godsaker under bordet. Men allt har sin tid.

Sonens ena katt, den nakna Hamse blev akut dålig i helgen och fick ochså vandra vidare. Mjukaste, lenaste Hamsemannen, jag som inte är nån kattmännsika skulle faktiskt kunna tänka mej just en nakenkatt.  Nu ska jag ju inte ha nån katt alls. Men skulle jag, så blev det en Hamse, eller möjligen en Hemingway som dottern har.

På allt detta så har även chefen sagt upp sej och ska inte chefa oss längre. Det beslutet kom oväntat. Men efter samtal med henne så har jag full förståelse för att hon går vidare i sitt liv. Vi har väl inte alltid varit på god fot med varann, hon och jag. Det har varit meningskiljaktligheter, men med tiden har även hon fått lära sej och kommit in i en chefsroll som var just hon. Nu har vi en rak och ärlig kommunikation och vi uppskattar varann. Men som skrivet, hon har omvärderat sitt liv och valt annat. Nu får vi väl se vart det bär hän med chef i den här besparingskommunen. 

Men allt är inte lessamheter, det finns guldkorn. Som sonens och min tipsrunda, på byträffen härom kvällen.

Sent kom vi för jag hade jobbat. Men vi gick tipspromenaden och fikade. Å just i tipspromenaden kammade vi hem förstapriset. Det var väl lite trevligt. Och en trevlig tradition med att alla som har möjlighet träffas, grillar lite medhavt, fikar och minglar, en gång om året. Sen har värden för kalaset författat en årskrönika som läses upp för alla. 

Jobbmässigt gör jag sista arbetspasset i morgon onsdag. Sen väntar några dagars semester. Nu kommer allt att bli som vanligt igen, med schemat och arbetstider. Jag har mina 50 %. Skulle det knipa så kan jag gå in enstaka dag. Men sannolikheten är inte stor för det. Sen kommer vi nu under hösten sätta igång arbetet med nytt schema, slimma ner organisationen på golvet, få mindre tid till de boende då vi blir färre, ja, jag har ju författat om detta tidigare..... Här är sannolikheten stor att jag kommer att ligga sömnlös och vara urförbannad på kommunala beslut....

Men än så länge hinns det med lite guld på boendet, jag har hunnit baka en omgång bullar, igår blev det mjuk kaka med bananer i. Å så lite frossa,,,, på vattenmelon till fikat..

Dagens uppgift.

 Äntligen dags för dagen D. Öronspolning! Bortspolande av vaxproppar som upptäcktes då jag fick antibiotika för bihålorna. En fantastisk upplevelse att höra ordentligt igen. Dessutom rös sköterskan av lycka över att få spola mina öron. Massor med vax kom i allafall ut. Så nu hör jag alldeles utmärkt.

Levererade de rödrutiga byxorna till liten Olivia, så nu har hon att växa i. Kommer nog att bli utmärkta framåt juletiden. Då kan hon matcha mina köksgardiner. 

Nu när jag tuggat i mej min lunch ska jag sätta mej och fortsätta väva lite. Det går långsamt framåt med hantverkandet. I kontoret i huvudknoppen finns massor med ideér. Men så ohemult trött som jag varit av alla extra jobbpass så har det inte blivit många stunder i ateljén. En nackdel med att vara frilansande inom textil, åtmindstone jag måste känna lust för att sätta mej ner och skapa. Oavsett om jag väver, stickar, virkar eller syr. Det går inte bara att göra...

Den här gråmönstrade på bilden är färdigvävd, så nu ska jag plocka ihop till en i nån annan kulör.

Snuva till trots.

 Har fortsatt snuva vidare under helgen. Orken har inte riktigt varit på topp. Dock känns det helt OK idag så det vankas ett kvällspass på jobbet med favoritkollegan.

En djupdykning i min tygskatt och jag sydde till ett par byxor med hängslen. En rutig gardin fick sätta livet till. Det här var det sista jag sydde i juli, sen övergick vi till augusti och finvädret fick mej att vara ute i trädgården. Hasat runt på min makalösa gräsklippare, plockat ihop sopor, en tur i trädgårdslandet.

Årets första färskpotatis tog jag upp och mumsade på tillsammans med en gryta. Egen färskpotatis är oslagbart, häromdagen plockade jag på bönor från landet. Lyx att bara kunna gå ut och förse sej.

Jag har hunnit ta revor av mina Polkagubbar. Nu har de växt så länge i sina pallkragar att de behöver förnyas. Så förhoppningen är att dessa ska bli nya fina plantor nästa år. Då får de hamna på friland. För pallkragarna kommer nog att få husera andra växter. Sen köpte jag ju en senare sorts gubbar så förlängs säsongen för plockandet.

Knipsade av fröställningar från mina rabarber innan jag tog kväller. Ska bli spännande att se till att de torkar ordentligt för att sen förvaras och tas fram till våren och sättas i krukor. Om det vill bli nå rabarber av dem. Förhoppningsvis funkar det.

Augusti, det märks att hösten nalkas, det är lite mörkare under natten då man vaknar och behöver tänka. Tidiga mornar innehåller inte längre den här hettan, utan kan vara behagligt svala, med dimslöjor som sveper fram över åkrarna.

Hela 7 arbetspass kvar innan jag får lite välbehövlig semester. Nästa år kommer jag inte att ta några extra dagar under sommaren. I år har det gått bra för min del, men nästa år kommer jag nog att tänka om. För jag tror inte kommunen gör det. Med det besparingar som siktas inom äldrevården så har jag svårt att få grepp om hur nästa sommar ser ut. Den här har väl varit som vanligt. Vikarier som inte kan språket, vem godkände den personen? Man gör sina insatser, sen sitter man i soffan och glor i sin mobil. Eller så gör man inte sina uppgifter utan skyller på att personen inte vill eller att man inte hinner. Hur man pratar med en dement vet inte vikarier. Det blir missar med mediciner. Man tvättar kläder alldeles galet och man blandar folks tvätt. fast det mesta är märkt.  Vikarier med naglar som kräftklor, där man inte tagit tag i det från chefshåll. Folk kommer för sent, eller dyker inte upp alls. Å så jag då, som tuffar på allt för att skona våra boende så gott det går. Nu har jag tagit på mej att jobba extra helt frivilligt så gnälla ska jag inte göra. Inte alls, men vi ordinarie påtalar samma brister efter varenda sommar och aldrig blir det nån ändring. Man godkänner godtyckligt dubbelgångare som efter två pass ska kunna mitt jobb och vara "jag". Nånstans är detta helt galet. 

Men nu nu är vi tillbaka snart till vanliga rutiner. Folk som ofta är sjuka kommer att fortsätta vara frånvarande titt som tätt  och de som ofta kommer för sent den kommer fortsätta ha flextid. Det är så slappt och slött att man häpnar emellanåt.

Jag kommer att fortsätta vara cirkus en halvtimme tidigare till jobbet. Köpa servetter på extrapris hos Rusta och ta med för att förgylla dukningen till helgerna. Jag kommer att fortsätta att ta mej tid att sitta med nån liten tant vid fikat. Kommer att fortsätta kvällssamtalet om böcker med den lilla farbrorn. Kommer nog att fortsätta stryka en och annan skjorta emellanåt. 

Jag tänker fortsätta med att vara obekväm när det gäller rätt och fel på mitt jobb. Ibland tycker jag att felen överstiger rätten. Men jag kan ha fått allt om bakfoten. 

Vi går en spännande höst till mötes i äldrevården i kommunen. Med neddragningar. Vad det i realiteten innebär kommer att visa sej med tiden. Kan känna en fruktansvärd ångest över hur det kommer att bli om det går igenom med full kraft. 

Men jag tar inget extra, om inte chefen beordrar mej och jag tänker inte vara tyst. 

Semester utan semester.

 Åkte under dagen på en liten utflykt med dotter och barnbarn. När man som jag tar extrapass under sommaren och täcker för semestrande kollegor så får man nyttja tiden en ledig dag. Just denna dagen blev det en lunchutflykt till Skultuna Mässingsbruk. Deras schnitzel satt fint!

Mätt blev man rejält, och efter lunchandet tog vi en liten butiksrond inne på området. Väldans mycket folk såhär i semestertider. Inga inköp gjordes, men det är skoj att kolla för det finns massor av fint.

Den här damen gled runt i sin cabriolet och var mest nöjd. Så som hon oftast är. Vår minsta guldklimp.

Väl hemma igen blev det en powernap på soffan. Ledig dag till trots vaknade jag flera gånger under natten med en molande huvudvärk och en känsla av begynnande snuva. Igen. Det var ju bara i måndags som jag tog sista antibiotikan. Jag har knaprat Alvedon och sett till att dricka mycket, å så lite vila på det. Sen mitt i vilandet kom Aspen infarande och körde turborace, glass, koll i bärbuskarna, provsetat gräsklipparen, kollat pumpor, luktat på blommor och spelat fotboll... Allt i en rasande fart med ett stort leende. Turbokungen !

Kontraster.

 Häromdagen hamnade jag i mina vinbärsbuskar. Förra året klippte jag ur dem rejält från gamla risiga kvistar och såna som burti frukt många år. Föryngrat dem helt enkelt. Så årets plockning gick på några timmar. Nästa år blir det mer tid då årsskotten säkerligen blommar och ger bär.

Har en fantastisk buske med vita vinbär. Fått som avläggare från min salig Moster Aina från Fjärdhundra. Hon som satt på en pall vid spisen, med fläkten på, och bolmade som den värsta majbrasan. Fingrarna var alldeles gula av nikotin och hon sippade kaffe ur nån blommig kopp. Av henne fick jag lära mej vikten av att ha en vit vinbärsbuske. Rårörd saft skulle göras av de bären. Så långt har jag inte kommit. Rökningen övergav jag ju för 18 år sen, kaffet intas i mugg och vinbären kokar jag till saft på sedvanligt sätt.

Avslutat en jobbhelg, med antibiotikamagen som gör uppror. Gårdagen jobbades det 12 timmar, på dessa timmar hann jag med 78 insatser hos våra boende. Det var jag och två vikarier. Mycket mediciner då jag var ensam med delegering.  Dessutom ficka jag rusa iväg och ge insulin på annan våning.

Vad är det för fel på mitt jobb, vad är det för galet med omsorgen om våra äldre? 

Likt en vinbärsbuske skulle det behöva rensas bland det som är gammalt och murket och låta nåt nytt växa fram. Vi som redan bär det här kommer inte att orka, det måste till nya skott som kan hjälpas åt. Och nya skott behöver inte nödvändigtvis stavas fler chefer, samordnare som planerar mitt jobb eller vikarier utan vana och intresse. Här, inom äldreomsorgen krävs krafttag!