Verklig höst.....

Det är bara att konstatera faktum, hösten är på plats. Sol, dimma regn och blåst löser av varann. Men det är ingen direkt kyla ännu, nån dag med frasigt gräs har det varit, men annars rätt milt. Skönt med tanke på att jag eldar med ved. Men är det småruggigt så finns ju kaminen. Snart är även oktober över och bara två månader kvar på detta året. Natten som var fick vi ju tillbaka vår förlorade timme från då vi ställde om till sommartid i våras. Nu är allt tillbaka i normala gängor igen. Tidsmässigt.

Nästa helg är det Allhelgonahelgen så idag var uppdraget pynt och bäddning. Precis som alla andra år.

Först på tur, Mamma och Pappa. Ljung, granris från gården, i år en inköpt krans. Sen köpte jag ny lykta förra året. Det här upplägget kör jag även på mormor och morfars grav och sen hos farmor och farfar. Då vet jag att det blir gjort och att de förmodligen är nöjda. Alla de här som gått före, mina dagars upphov såg till mej under min uppväxt, de har påverkat mej på många olika sätt, de bär min historia. Då är det inte mer än rätt att jag ger lite tillbaka, det lilla jag kan göra nu är att se till att det är prydligt vid deras vilorum. Tiden jag lägger ner är inte stor, alla gravar på samma kyrkogård, vattnar jag en vattnar jag alla. Köper jag och planterar gör jag det ochså på alla. Men jag törs inte räkna på hur många pengar jag lägger varje år på de här gravarna. Åtskilliga kronor. I år blev det ju även riktning av pappas och mammas gravsten. Det var inte gratis heller. Många gånger då man vandrar på kyrkogården möts man av gravar som inte är omhändertagna. Där kan man ju fundera ett tag på varför? Bor anhöriga långt bort, bryr de sej inte? Kostar det för mycket? Jag är uppvuxen med att det tas om hand, respekt, så kommer jag att fortsätta, jag tror jag fört det vidare till mina barn. Hoppas i alla fall....

På väg hem från kyrkogården blev jag tvungen att stanna och kliv ur bilen och ta ett foto. När dimman lättade blev det såhär magiskt över mitt gärde bortemot grannen. Det är ju helt fantastiskt att få uppleva såna här vyer emellanåt. Det är som bomull för själen...

Nu ska jag gå skallgång. I vanlig ordning har jag förlagt min belysning till trappen. Jag hade den i våras. Nu är den puts väck helt enkelt. Allt är precis som det ska vara..... 

Det gäller att hålla på traditionerna. 

Bildlös.

 Idag blir det ingen bild, för det finns inget representativt. Ute är allt en jämngrå sörja, kryddat med vilsna höstlöv som inte låtit sej krattas ihop å som grädde på moset regntunga skyar. Vart man ser är det grått, grått, grått.... Vilket gör att jag blir rätt orkeslös. Tur att jag tillbringade helgen hos särbon, älgen paketerades och åkte i frysen. Vi krattade hans löv. Vi åt gott. Vi sov framför tvn. Igår var vi på tur till Strängnäs. Nu är jag åter hemma hos mej och har avverkat en jobbdag. Strax dags för en brasa i min kamin, sen blir det nog lite vila. Orken är inte på topp, känns som om en snuva är på ingång.....

Ungefär som höstlöv...

 Ungefär som höstlöv, fast fasiken mycket roligare och färgrikare är de, mina hemkomna knappar som jag shoppat på Temu. Där man inte ska handla. Men jag handlar vissa saker där ändå. Totalt blev det nästan 2000 knappar, för 400 kr. Orkar inte ens grunna på vad dessa knappar kostat att köpa här i Sverige. Av nåt företag som förmodligen köpt in dem lika billigt som jag handlat nu. Nu kommer jag att ha knappar under en lång tid och till en massa olika projekt.

Rena rama godiset i princip. Nu ska jag gömma dessa på mitt syrum så inte nåt barnbarn får för sej att provsmaka. Knappar har väl alltid faschinerat barn, ofta var knappburken en bra förströelse förr i tiden. Även jag har tyckt det varit spännande med mammas och mormors samlingar, knappar ursprättade ur plagg som kasserats, eller som klippt till mattrasor. Där kunde man sitta i timmar och pilla med knappar.

Några av knapparna har redan sytts i mina blusar, här blev det blekrosa söta knappar....

och kaffeduksblusen hade så räta rader av rutor så där kom det i blå glitterknappar för att piffa till det lite extra. Det syns lite dåligt på bilden men det var fint glitter i de knapparna. Nu är det kväll och vila, men i morgon innan jobbet borde jag hinna plocka fram material till ännu en blus.....

Plötsligt händer det!

 

Susande från Myrbergs grus kommer röda lastbilen med ett beställt gruslass. Ungefär som en pizza, femtonminuter enkvart... Så snabbt gick det. Kundvänlighet och en fördel att bo nära till-

En sån hög blev det. Jag som beställde en skvätt, att ha i botten på min hundgård. Den här högen räcker till många hundgårdar eller en enorm. Nu stundar ju vinter och snö, så framåt våren kan jag skotta ut och grusa upp lite infarter och annat.

Lyx att ha sönerna och Aspen hemma på middag, då fick jag hjälp att få den där skvätten på plats med traktorn i botten på hundgården. 

Titta så magnifikt bra det blev! Nu fattas bara hunden... Men den kommer så småningom.... 

Blått, blått, blått.....

 Blått är en favoritfärg för många. Så även för mej. Senaste hämtningen av material på ett dödsbo resulterade i massor med kaffedukar. Bomull, med broderier, hela drivor av dem. Förmodligen från nån gång sådär 40 - 50 talet var det vanligt. Man spillde och drällde kaffe på dem och nån fläck finns från nåt kaffebröd med mycket smör i. Varje duk har sin historia. Då storleken faktiskt har betydelse så får man klippa ut och nyttja tyget på bästa sätt, undvika de mest fläckiga delarna. Men det blir läckert, för inget blir mönsterpassat på traditionellt sätt. En duk räcker oftast inte till en blus utan man får kombinera två dukar, i liknande färger och mönster. Det blir ett helt unikt plagg och dukarna lever vidare.

Den här kommer att bli superbra! Har fållen kvar, och sen knappar och knapphål som ska till. Såklart ska min lilla etikett på nånstans. Förmodligen på ärmen. 

Igår klickade jag hem knappar. På Temu. Detta hos många ratade ställe! Men jag handlar lite där emellanåt. Nu behövdes knappförrådet fyllas på. Knappt ( hahahaha ) 400 kronor landade min beställning på. Knappar en masse är på väg till mej och ska hamna i mina plagg så småningom.   När paketet anländer om några dagar ska jag redovisa för er vad jag shoppat.

Årets skörd.

 

Inte lika omfattande som förra året blev vår pumpaskörd. Men det är nåt magiskt att krypa runt där i bädden och skörda det som vuxit på rankorna. I är hade vi mindre plant och färre sorter. Till nästa år får vi se hur det blir med vår pumpabädd. Har nämligen tagit revor av jordgubbarna och planen är gubbar på friland. Sen vill jag ha plats till mer potatis. I år hamnade ju de i pallkragar, för jag hade ingen ork med nå större potatisovationer. Men nu grunnar jag på ett bättre planerat potatisland. Dahliorna som vi plockade upp får nog husera i pallkragarna där potatisen bott. Sån är planen nu i alla fall... 

Slakta stashen....

 

Jag har en förkärlek för att samla på mej material. Jag har en förkärlek för blommigt. Nu har jag äntligen kommit mej för att rita ihop några favoritsnitt på skjorta/blus, snott friskt av en massa olika mönster. En ärm här, en krage där, bort med oket på bakstycket.... Nu är jag nöjd, faktiskt. I allafall med denna kortärmade modell. Ska rita till en långärmad ochså. Sen kan jag kombinera som jag vill...

Som jag älskar blommigt! Här är en gardin som fått förvandlas till en skjortblus. Den här kommer jag att använda massor när det blir sommar och vår.... Äntligen är jag ute i god tid... Endera dagen ska jag fålla den och sy knappar och knapphål... 

Dagens projekt....

 

En fådd mulitfärgad varp. Utan skäl, kanhända varpad och vikt på mitten, trassel de lux. Inte en aning vad den var ämnad att bli från första början. Nu är det mesta utrett, varpen är nerlänkad och delad på tre. Fortfarande utan skäl, men det tänker jag ordna då jag förskedar. Tänker reda ut det sista trasslet då jag drar på den. I mitt huvud finns en bild om hur det kommer att bli med denna varpen. Återstår väl att se hur långt jag når med denna. Glöm bara inte att kärringen är envis, så det ordnar sej nog.                  Redan nu kan jag konstatera att varpen är väldans lång så den kommer att räcka hela vintern i min lilla vävstol. I den stora ska jag nog dra på för julmattor. Det kommer en jul nästa år ochså....

Återkommer....

Laddstation.....

 Jag har blivit bättre och bättre på att koppla av, ta tillvara på tiden då jag är ledig. Jag är ochså bättre på att ta mej iväg och upptäcka nya platser, nya möten med människor. Bättre sent än aldrig i livet.

Helgen som var tillbringade vi i Årsunda. På campingen, i en stuga. Särbons vän hade gift sej i våras så nu firade vi dem med lite bubbel, god mat och prat in på natten. 

Tyvärr för sent på året för att kunna bada. Är man en riktig friskus så hoppar man nog i ändå, men nu var det nån form av algblomning som gjorde vattnet grönt. Stranden var dessutom upptagen av en mängd kanadagäss, och deras bajs. Dessutom är jag ingen fan av att bada. Jag gillar vatten, om det är bubblat.

Maten på campingens restaurangen är helt fantastisk! Åt ( som vanligt ) en Filé Oscar, brukar ta det då vi är till Årsunda. Den här restaurangen är för övrigt öppen året runt. Utmärkt mat, toppenservice och en härlig utsikt över Storsjön. Ja, den heter faktiskt det. 

När vi så småningom gick tillbaka till stugan så var solnedgången helt magisk. Såna här ögonblick bär jag med mej och njuter av minnena, länge...

Nu är jag åter hemma hos mej och allt är som vanligt igen, livet rullar på.....

Det gäller ju att hålla sej på sin kant....

 Jag som person kan vara väldigt yvig emellanåt. Jag är liksom inte den lugna timida sorten. Nobody puts Baby in a corner....    Mej ställer man heller inte i nåt hörn, jag brukar hålla mej där jag vill vara... Jag försöker hela tiden vara rak och ärlig och göra det jag ska samtidigt göra ett bra jobb.

Vart vill jag nu komma med detta?

Jag ska förklara... Gårdagens utflykt till Gävle och VÄV 25 blev ju helt klart en besvikelse.....

Det var väldigt lite utställare, knapert utbud. Nu tittar ju jag selektivt på det som är mitt intresse, trasmattor. Så beskrivningen av mässan kan  ju bli aningen vinklad. Så är det. Det fanns vävstolar en masse att köpa. Jag har tillräckligt , marknaden svämmar över av vävstolar secondhand. Ofta ofta gratis! Vilket är toppen i återbrukets tidevarv. Mycket garner, massor med kläder. När jag gick förbi Kaipas monter haffade säljaren mej och berömde min blus. En duk, med infällda virkade spetsar som jag slaktat och sytt ihop igen efter ett skjortmönster. Lite luftig med alla spetsar, det var ett knep och knåp att få till det. Förmodligen är tyget bomull och lin för den älskar att skrynkla sej! Nåväl, säljaren gillade den och glad blev jag för pluspoäng över mitt återbruk. Men åter till min trasvärld. För det såldes mattrasor. Tänk vad man vill ha betalt för visserligen färdigskuret, när secondhand översvämmas av textil som man kan återvinna hur enkelt som helst! Det som såldes är ju spill från textilindustrin, ofta importerat då vi inte har nån riktig tillgång här i landet. Det verkar ju skumt att importera ett lands avfall och väva av. Jag har gjort det tidigare och skulle jubla om jag kunnat ta de priserna som materialet säljs för nu. 

Här är ett utmärkt exempel på återbruk i en kudde. Med slarvtjäll som jag älskar och ofta väver. Här kan man verkligen utnyttja mindre bitar och få till en läcker skapelse, återbruk på hög nivå. 

Tyvärr, eller kanske tack och lov så fotatde jag inte i nån monter där man stod och visade sina mattor och gjorde reklam för sitt vävande. Men jag blir verkligen bedrövad över att vävare visar upp bubbliga stadkanter, mattor som hängs och är alldeles vobbliga, ränder som är pilbågsformade. ALDRIG att jag släpper iväg en sån matta från min ateljé! Skämmes, vuxna människor! Min mamma hade slagit mej på fingarna om hon sett att jag skapade nåt sånt. Rakt och prydligt skulle det vara, Blev nåt snett fick man göra om. Och vikten av att putsa den vävda ytan fick jag lära mej tidigt. Med noggrannheten kom även en lust över att skapa nåt som man kunde vara stolt över. Men jag hoppas att de som visade upp sina vävnader på mässan var stolta över dem. Jag skulle skämmas. Gruvligt!

Här är den vävda loggan till mässan. Just i slarvtjäll som är brukligt i trakten. Jag har lyckats fota i vinkel så man slipper se att det vita botteninslaget inte är rakt. Men jag gillar tekniken!

Winnie Poulsen, som vanligt en snygg monter, med absolut spikraka ränder i sina sparsmakade handdukar! Älskart!

Elena Esmail, jobbar med tryck, trycker även på i grunden vita mattor. Mycket läckert, med de visade hon inte här... Men med en sån här tryckteknik så finns oändliga möjligheter att trycka vidare.. Elena har även kurser i tryck...

Hos Världsarvet Hälsingegårdar fick jag en pratstund om lin, skapande, resurstillvaratagande och en liten påse med linfrön. Kanske man skulle slå till med en linåker till sommaren. DÄR känner jag att jag har mina begränsningar, mamma odlade lin och tog hem pris från Hushållningssällskapet för sin odling. Jag tänker inte ta upp den kampen. Däremot är jag sugen på att skapa nåt av det lin som finns kvar av mammas förstapris. Skulle vara häftigt att väva upp det till kommande generationer. 

Två inköp blev det. En bok hos Monica Hallén, att bläddra i och att njuta av bilder i blåaste blått. Samt ett ex av VÄVmagasinet. Med vävnotor till mattor, ochså att inspireras av. 

Nu väntar en helg, med laddning av batterier, reflektioner, och nåt glas bubbel... 

Återkommer.....

Rensning.

 

Rensning av hjärnan på bästa sätt. Med min yxa i vedbon. Inte som Emil att jag sitter och späntar. Nej, rejäla hugg i nån vresig björkbit som så småningom hamnar i kaminen. Kontemplation på hög nivå, både i vedbon och sen framför brasan. Jag tänker fortsätta idag att fylla mitt vedförråd i källaren innan det slår om rejält och det blir riktig höst. Förra helgen fyllde jag på särbons vedförråd, tror det blev sisådär en 32 skottkärror med kaminved instuvat i hans förråd. 

Nu ska jag försöka återgå till hyggligt normala vanor, med jobb och så. Det verkar som om min semester har gått över. Fast lite skoj saker har jag inplanerat för att förgylla hösten. Redan i morgon ska jag sätta fart. Och förrförra helgen hade vi söndagstacos, vi var visst 14 till bordet.

Sånt mys, alla äter, fikar och har det i stort sett ganska bra. Hela min stora familj. Sånt kan jag grunna på när jag knallar och kör ved. Vilken rikedom, min familj.

Lilla Humlan var ochså med, men tacos är det lite för tidigt för henne att mumsa på. Dock provade hennes mamma den berömda citronavsmakningen. Unga damen reagerade inte nämnvärt på det. 

Idag kommer jag att avsluta med kalas. På nåt märkligt vis har vi en 12 åring ochså i familjen nu. Men nu ska jag grunda med kaffe, sen ut i vedbon.......