Förr eller senar fyller man år. Det gör alla. Jag har slutat har jag bestämt mej för. Däremot ska jag varje månad hylla det datumet som är mitt, och räkna ner. Snart 30 månader kvar till pensionen.
Minns när man skulle gå ut nian, man kunde köpa en blomma som brosch och dra av ett kronblad och räkna ner tills högstadieexamen. I lumpen hade killarna en kam och tog av en tand som nerräkning. I alla tider har nog folk räknat ner till vissa datum. Tror man är lite sån som människa, före och efter, nu och då. Blir det bättre eller sämre, vem vet?
Pension ser jag fram emot. Främst för att kunna disponera min egen tid. Inte som nu vara beroende av när andra tycker att jag ska göra nåt. Som det är nu att jobba i vården så är schemat skrämmande dåligt. Samtidigt så vill chefen på medarbetarsamtalet att man ska redogöra för HUR man återhämtar sej på ledig tid. Att man har intressen, gärna fysiska, som gym för att hålla kroppen i trim. Den kroppen som kommunen betalar för att man använder på jobbet.
Jag har försökt att gå på gym, gör det sporadiskt. Kan tycka att det skulle sättas av från arbetstiden och ligga schemalagt så det blev gjort.
Sanningen är den att jag ger så mycket av mej själv på jobbet att det inte finns ork då man är ledig till mer än det nödvändigaste. Och nu går jag ut för att prioritera hårt. Min tid, mitt val, min återhämtning!
Det som skrämmer är ekonomin vid pension. Utbetalningen blir troligen låg. Väldigt låg. Kanhända jag får lov att gå in och ta nåt arbetspass för att få lite extra. Det kan ju gå bra om man får vara frisk som pensionär. Det är precis som om livet går ur folk då man kan disponera sin egen tid. Krämporna kommer liksom på löpande band. När man nu får tid till att vila sej och göra lite som man vill. Det känns sorgligt på nåt sätt. Inget jag tänker på, jag har redan haft min beskärda del av sjukdommar här i livet. Jag försöker sköta mej, och se till att jag mår bra.
Men idag blir det en kort kväll på jobbet, på schemat står det 5 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar