Laddstation.....

 Jag har blivit bättre och bättre på att koppla av, ta tillvara på tiden då jag är ledig. Jag är ochså bättre på att ta mej iväg och upptäcka nya platser, nya möten med människor. Bättre sent än aldrig i livet.

Helgen som var tillbringade vi i Årsunda. På campingen, i en stuga. Särbons vän hade gift sej i våras så nu firade vi dem med lite bubbel, god mat och prat in på natten. 

Tyvärr för sent på året för att kunna bada. Är man en riktig friskus så hoppar man nog i ändå, men nu var det nån form av algblomning som gjorde vattnet grönt. Stranden var dessutom upptagen av en mängd kanadagäss, och deras bajs. Dessutom är jag ingen fan av att bada. Jag gillar vatten, om det är bubblat.

Maten på campingens restaurangen är helt fantastisk! Åt ( som vanligt ) en Filé Oscar, brukar ta det då vi är till Årsunda. Den här restaurangen är för övrigt öppen året runt. Utmärkt mat, toppenservice och en härlig utsikt över Storsjön. Ja, den heter faktiskt det. 

När vi så småningom gick tillbaka till stugan så var solnedgången helt magisk. Såna här ögonblick bär jag med mej och njuter av minnena, länge...

Nu är jag åter hemma hos mej och allt är som vanligt igen, livet rullar på.....

Det gäller ju att hålla sej på sin kant....

 Jag som person kan vara väldigt yvig emellanåt. Jag är liksom inte den lugna timida sorten. Nobody puts Baby in a corner....    Mej ställer man heller inte i nåt hörn, jag brukar hålla mej där jag vill vara... Jag försöker hela tiden vara rak och ärlig och göra det jag ska samtidigt göra ett bra jobb.

Vart vill jag nu komma med detta?

Jag ska förklara... Gårdagens utflykt till Gävle och VÄV 25 blev ju helt klart en besvikelse.....

Det var väldigt lite utställare, knapert utbud. Nu tittar ju jag selektivt på det som är mitt intresse, trasmattor. Så beskrivningen av mässan kan  ju bli aningen vinklad. Så är det. Det fanns vävstolar en masse att köpa. Jag har tillräckligt , marknaden svämmar över av vävstolar secondhand. Ofta ofta gratis! Vilket är toppen i återbrukets tidevarv. Mycket garner, massor med kläder. När jag gick förbi Kaipas monter haffade säljaren mej och berömde min blus. En duk, med infällda virkade spetsar som jag slaktat och sytt ihop igen efter ett skjortmönster. Lite luftig med alla spetsar, det var ett knep och knåp att få till det. Förmodligen är tyget bomull och lin för den älskar att skrynkla sej! Nåväl, säljaren gillade den och glad blev jag för pluspoäng över mitt återbruk. Men åter till min trasvärld. För det såldes mattrasor. Tänk vad man vill ha betalt för visserligen färdigskuret, när secondhand översvämmas av textil som man kan återvinna hur enkelt som helst! Det som såldes är ju spill från textilindustrin, ofta importerat då vi inte har nån riktig tillgång här i landet. Det verkar ju skumt att importera ett lands avfall och väva av. Jag har gjort det tidigare och skulle jubla om jag kunnat ta de priserna som materialet säljs för nu. 

Här är ett utmärkt exempel på återbruk i en kudde. Med slarvtjäll som jag älskar och ofta väver. Här kan man verkligen utnyttja mindre bitar och få till en läcker skapelse, återbruk på hög nivå. 

Tyvärr, eller kanske tack och lov så fotatde jag inte i nån monter där man stod och visade sina mattor och gjorde reklam för sitt vävande. Men jag blir verkligen bedrövad över att vävare visar upp bubbliga stadkanter, mattor som hängs och är alldeles vobbliga, ränder som är pilbågsformade. ALDRIG att jag släpper iväg en sån matta från min ateljé! Skämmes, vuxna människor! Min mamma hade slagit mej på fingarna om hon sett att jag skapade nåt sånt. Rakt och prydligt skulle det vara, Blev nåt snett fick man göra om. Och vikten av att putsa den vävda ytan fick jag lära mej tidigt. Med noggrannheten kom även en lust över att skapa nåt som man kunde vara stolt över. Men jag hoppas att de som visade upp sina vävnader på mässan var stolta över dem. Jag skulle skämmas. Gruvligt!

Här är den vävda loggan till mässan. Just i slarvtjäll som är brukligt i trakten. Jag har lyckats fota i vinkel så man slipper se att det vita botteninslaget inte är rakt. Men jag gillar tekniken!

Winnie Poulsen, som vanligt en snygg monter, med absolut spikraka ränder i sina sparsmakade handdukar! Älskart!

Elena Esmail, jobbar med tryck, trycker även på i grunden vita mattor. Mycket läckert, med de visade hon inte här... Men med en sån här tryckteknik så finns oändliga möjligheter att trycka vidare.. Elena har även kurser i tryck...

Hos Världsarvet Hälsingegårdar fick jag en pratstund om lin, skapande, resurstillvaratagande och en liten påse med linfrön. Kanske man skulle slå till med en linåker till sommaren. DÄR känner jag att jag har mina begränsningar, mamma odlade lin och tog hem pris från Hushållningssällskapet för sin odling. Jag tänker inte ta upp den kampen. Däremot är jag sugen på att skapa nåt av det lin som finns kvar av mammas förstapris. Skulle vara häftigt att väva upp det till kommande generationer. 

Två inköp blev det. En bok hos Monica Hallén, att bläddra i och att njuta av bilder i blåaste blått. Samt ett ex av VÄVmagasinet. Med vävnotor till mattor, ochså att inspireras av. 

Nu väntar en helg, med laddning av batterier, reflektioner, och nåt glas bubbel... 

Återkommer.....

Rensning.

 

Rensning av hjärnan på bästa sätt. Med min yxa i vedbon. Inte som Emil att jag sitter och späntar. Nej, rejäla hugg i nån vresig björkbit som så småningom hamnar i kaminen. Kontemplation på hög nivå, både i vedbon och sen framför brasan. Jag tänker fortsätta idag att fylla mitt vedförråd i källaren innan det slår om rejält och det blir riktig höst. Förra helgen fyllde jag på särbons vedförråd, tror det blev sisådär en 32 skottkärror med kaminved instuvat i hans förråd. 

Nu ska jag försöka återgå till hyggligt normala vanor, med jobb och så. Det verkar som om min semester har gått över. Fast lite skoj saker har jag inplanerat för att förgylla hösten. Redan i morgon ska jag sätta fart. Och förrförra helgen hade vi söndagstacos, vi var visst 14 till bordet.

Sånt mys, alla äter, fikar och har det i stort sett ganska bra. Hela min stora familj. Sånt kan jag grunna på när jag knallar och kör ved. Vilken rikedom, min familj.

Lilla Humlan var ochså med, men tacos är det lite för tidigt för henne att mumsa på. Dock provade hennes mamma den berömda citronavsmakningen. Unga damen reagerade inte nämnvärt på det. 

Idag kommer jag att avsluta med kalas. På nåt märkligt vis har vi en 12 åring ochså i familjen nu. Men nu ska jag grunda med kaffe, sen ut i vedbon.......

Inte det blå skåpet....

 Inte det berömda blå skåpet som faktiskt så många skitit i, det är ju ett nymodigt ordspråk, så bra som något. Hur man nu kan komma på nåt dyligt. Fast innebörden är ju bra. Då har man gjort bort sej rejält med andra ord. Nu är ju inte mitt skåp blått, utan kolsvart, lakritssvart, delbart, ihopsatt av en billig skänk, från en loppis och ett gammalt skåp som överskåp. Så småningom kanske det blir spetsgardiner på insidan av dörrarna, Kanske idag, eller nån annan dag. Hur som, den här kombon sväljer MASSOR!

I underdelen huserar det makalösa blå porslinet, överdelen innehåller min receptsamling, massa pryttlar till bakning och lite annat smått och gott. De sakerna blev ju liksom hemlösa efter att det snickrats om vid spisen där de hade sitt skåp. Nu är det halvt kaos med gejjer lite överallt, men struktur börjar anas.

Jag har i röjningsarbetet tagit tag i att sälja lite slöjdböcker. Så skönt att minska hyllvärmarna och att vissa pärlor som inte finns ens på bokbörsen kan komma till glädje hos nån annan.

Rensa, rensa, rensa..... 

I min rensningsiver satt jag häromdagen på lokal, med min bakade potatis.

En alldeles utmärkt lunch må jag säga, varför äter man inte bakad potatis oftare?

Nåväl, rensning, jag har märkt att jag har en klar uttröttbarhet då det gäller människor. Det tjatas och det nöts, samma visor hela tiden, man ska ställa upp, det finns dålig förståelse, förhastade slutsatser, och en känsla vid möte med människor, att det nästan känns som en del av "jobbet". Jag vill ju inte jobba på min fritid, och har man sagt A så kommer B snällt efter.  Sen är jag ju så gammal så jag gör lite som jag tycker. Just nu jobbar jag jättemycket med såna här tankar inom mej. 

Sånt här är inte lätt, men jag känner att jag måste göra det som känns bra för mej.

September.

 Höstmånad och sommaren ska ses som avslutad, eller? Hoppas den där Britt kommer med några fina dagar till, har vi tur så kan vi få en fin höst. Annars är jag galet förtjust i höst. Brasa, tända ljus... Precis beställt hem garn och mönster till en tröja. Stora stickor är det så förhoppningsvis kommer den att bli klar nån gång, så småningom. 

Igår var det dags för medarbetarsamtal med chef. Nygammal sådan så egentligen hade vi inte mycket att diskutera. Vi känner ju varann sen tidigare så det var inget märkvärdigt.

Helgen som var bjöd på vila.

Lite firande av särbons födelsedag. Han hade önskat bakelse. Så vi for till Öregrund och fikade.

Till kvällen firade vi loss med dotterodlad broccoli. Hur nu ungen kan lyckas med att få fram sån jäkla bra broccoli! Min brukar bara bli uppäten av kryp. En eloge till att jag fått en odlingsunge till! Riktigt lyxigt och riktigt gott.

Nu väntar lite jobb idag och sen checkar jag ut för lite semester. Det känns gott. Har en massa kul inplanerat å sen får vi se om jag hinner börja på min tröja. Men först ikväll innan hemgång från staden ska bilen ställas på min verkstad. Byte av spindelleden som jag fick en tvåa på, sen så, sen rullar vi vidare ännu ett år. Å så passande att lagningen fixas innan långledigt....