Inte det berömda blå skåpet som faktiskt så många skitit i, det är ju ett nymodigt ordspråk, så bra som något. Hur man nu kan komma på nåt dyligt. Fast innebörden är ju bra. Då har man gjort bort sej rejält med andra ord. Nu är ju inte mitt skåp blått, utan kolsvart, lakritssvart, delbart, ihopsatt av en billig skänk, från en loppis och ett gammalt skåp som överskåp. Så småningom kanske det blir spetsgardiner på insidan av dörrarna, Kanske idag, eller nån annan dag. Hur som, den här kombon sväljer MASSOR!
I underdelen huserar det makalösa blå porslinet, överdelen innehåller min receptsamling, massa pryttlar till bakning och lite annat smått och gott. De sakerna blev ju liksom hemlösa efter att det snickrats om vid spisen där de hade sitt skåp. Nu är det halvt kaos med gejjer lite överallt, men struktur börjar anas.
Jag har i röjningsarbetet tagit tag i att sälja lite slöjdböcker. Så skönt att minska hyllvärmarna och att vissa pärlor som inte finns ens på bokbörsen kan komma till glädje hos nån annan.
Rensa, rensa, rensa.....
I min rensningsiver satt jag häromdagen på lokal, med min bakade potatis.
En alldeles utmärkt lunch må jag säga, varför äter man inte bakad potatis oftare?
Nåväl, rensning, jag har märkt att jag har en klar uttröttbarhet då det gäller människor. Det tjatas och det nöts, samma visor hela tiden, man ska ställa upp, det finns dålig förståelse, förhastade slutsatser, och en känsla vid möte med människor, att det nästan känns som en del av "jobbet". Jag vill ju inte jobba på min fritid, och har man sagt A så kommer B snällt efter. Sen är jag ju så gammal så jag gör lite som jag tycker. Just nu jobbar jag jättemycket med såna här tankar inom mej.
Sånt här är inte lätt, men jag känner att jag måste göra det som känns bra för mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar