Att arbeta är ju nåt som de flesta människor gör. Hur skulle man annars kunna försörja sej? Arbete är ett nödvändigt ont. Och till våren är det bara två år kvar tills jag ska sluta med lönearbetet. Visserligen är två år en ganska lång tid, kanske myndigheterna hittar på nåt skoj så det blir flera år på arbetsmarknaden. De har nyligen ändrat pensionsåldern, annars hade jag kunnat gå om ett år. Varför man ändrar och höjer pensionsåldern? Vi lever längre, men för den skull är vi inte piggare och mår bättre. Andelen äldre ökar, de ska ha pension och färre yngre ska försörja befolkningen genom skatter. Lite känns det som ett ekorrhjul. Allt går bara runt, runt...
Ni som känner mej vet ju att jag kommer att ha svårt att sluta på mitt arbete. Där har jag som vanligt en plan. Den sociala biten med ett jobb är viktig, så på nåt sätt kommer jag att hänga kvar på min arbetsplats. Så är tanken. Lite påverkar ekonomin ochså. Att bli pensionär innebär inte att räkningar slutar komma och man kan leva på luft. Så är det verkligen inte. Jag tänker att allt detta löser sej, och ingen större energi läggs på att fundera. Mest grunnar jag på att få fortsätta vara hyggligt frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar