Bortglömd.....

 En milstolpe i livet passserades i fredags. Helt totalt bortglömd. Där satt jag i min ateljé och sydde ihop trasor till kommande projekt.

Nämnda fredag var det nämligen 14 år sen min stroke. En dag som jag hittills inte glömt bort att tänka lite extra på mitt liv just den dagen. Allt hade kunnat bli så annorlunda, men nu ville inte livet det. Det ville nog att allt detta som är skulle komma just till mej. Kan känna tacksamhet varje dag över hur livet är. Trots att jag kan vara trött, sliten och ha massa värk så tar jag mej ändå upp varje dag. Nu har jag ju ändrat lite på lönearbetet. Har mer tid till mitt. Visserligen har det knappt gått en månad. Men det här med pensionärsliv och att lönearbeta halvitd är nåt jag verkligen kan vänja mej vid. 

Om jag nu inte fått den där stroken där på morgonen som gjorde att jag fick stanna upp lite, hur hade livet blivit då? I början tänkte jag ganska mycket i de banorna. Medans jag arbetstränade, brottades med hjärntröttheten och sömnen. Men nu tänker jag sällan så. Det som är det är. Jag känner oerhörd tacksamhet över att jag tackade nej till lönebidrag som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ville ge mej. Tacksam över att jag satte mej på skolbänken och pluggade. Tacksam över att jag kämpat på med jobb så länge jag gjort. Tacksam över möten under alla dessa år. 

Men har fortfarande den där lilla rebellen i mej som kämpar och står upp för orättvisor. Jag håller inte längre käft. Det är det största jag tar med mej på den här resan. Efter stroken.....

Plötsligt händer det...

 

På sistone har jag inte varit särskilt flitig i vävstolen. Sommarhalvåret är en knepig tid då det är massa andra aktiviteter. Visst, att väva trasmattor är ett av mina yrken. Men lusten att väva har varit lite på spar ett bra tag. Den där lusten är så himla viktig. Jag kan inte bara sätta mej och dunka ihop en matta. För mej är skaparlusten högst viktig. Annars känns det faktiskt då jag klipper ner och rullar ut. 

Vilket faktiskt hände igår innan föreläsning och kvällsjobb, jag klippte ur. Tre mattor!

En ganska stadig rulle. Spänningen är olidlig då man rullar ut den. Vad har jag missat? Är nåt snett? Känns mattan som en platt skapelse från nåt billigt varuhus? Har jag lyckats hitta själen i den här mattan?

Det blev ju så bra! Känner mej så himla nöjd! Nu väntar finputs, en matta ska ha kantband och två får fransar. Sen kan de få flytta hemifrån. 

Nya skapelser finns redan planerade, redo att vävas...

Framsteg.

Jag gör framsteg i mitt tillfrisknande. Knaprar mina tabletter och mår satans illa. Kräkvarning mest hela tiden. Nåväl, tandvärken är så gott som borta, öronvärken lika så, svullnaden har gått ner. Infektionen hade även krupit ner i halsen och där blir det ochså bättre. 

Snickaren har gjort framsteg, snart är han klar för detta året. Inomhus är det helt färdigt med årets projekt!

Nytt golv!

Här river han ut mitt gamla hallgolv. En kvarleva från 70talet. Min salig mammas val, blått golv och till det hade hon blåa tapeter med apelsiner på. Mycket modernt just då. Sen har detta golvet slitits på, ungar, hundar i en salig ström. Tidvis har det hetat att SEN ska det fixas nytt. Nu kom visst sen.

Här är hela golvet utrivet ! Kvar finns ett undergolv som innehöll miliontals små spik som höll masoniten på plats. Oj vilket sjå att dra ut all denna spik, dammsuga springor , men det var det värt!

För nu ligger ett nytt golv på plats, ljust och härligt. Min blå grotta är helt plötsligt försvunnen! Det som återstår är målning av dörrar och lister. I ljusare grå är det tänkt. Sen ska jag fortsätta trapphuset upp och så övre hallen som kommer att få samma färger. 

Det blir så bra! Jag är så nöjd!

Tog lite ledigt...

 Greppade övernattningsväskan och drog till särbon ett par dagar. Här har jag kunnat vilat,  fått maten serverad, bilen tvättad.... ren och skär lyx.. så otroligt välbehövligt.  Jag har haft stickning med och fått till ett skaft till en socka. Tog med lite jobbpapper men det har inte funnits ork att ens ta upp dem ur väskan. Här har jag bara kunnat vila... sovit en stund.. imorgon tillbaka till mitt.

Spännande ska det bli.. Att komma hem..

Nya bågar börjar komma på plats i mitt gamla hus. Snickaren är fenomenal!  En historia kommer att komma senare om huset. 

Diskmaskinen är på plats. Ordentligt. Läckageskyddet, slangen, inskjuten på exakt rätt plats, vilket montören som skulle installera hade misslyckats med totalt! Nu kan jag nyttja min tid till annat än handdisk. Saker löser sej, så småningom i allafall. Tandvärken är i princip borta, hamsterkinden också... känns som om jag är på rätt köl... 

Det blev ju inte bättre....

 

Efter att ha pinat sej igenom en helg med värk så blev det ett till besök hos tandläkaren. Efter ingreppet svullnade käken upp rejält och det blev svårt att svälja. Förmodligen nån form av infektion, som dock inte syntes på röntgen. Men i väntan på nästa veckas besök hos ordinarie tandläkare så blev det en kur antibiotika. Redan efter första dosen märktes det skillnad.

Gårdagen tillbringades på jobbet. Ändå, trots värk. Tog lite minustid för att hinna till tandläkaren. Men vilken morgon....

Att vakna och hitta de här tre inne på tomten känns fint. Märkt av att utan hund så vågar sej djuren längre och längre in närmare huset. Inte ovanligt att de knallar rakt över gräsmattor, äter äpplen under äppelträdet, hararna trycker i hallonhäcken och far upp när man kommer ut. Rovfågel finns det dock gott om för de har slagit en och annan harpalt på gården. Man ser spåren efter striderna.

För övrigt är lingonskörden ordnad. 15 hela liter, köpt och betalat, nu i frysen för att förvandlas till sylt under vintern. Gott att ha och så tacksamt att kunna ha förmånen att köpa av de som plockar. 

Nu väntar några lediga dagar så jag ska se till att få i mej min antibiotika och krya på mej. Sen tar jag nya tag......

Lördagsnöjet.

 

Ska man roa sej så ska man göra det ordentligt. Ett par timmar tillbringade jag här. Har en tand som varit sprucken en tid. Det har ilat lite vid varmt och kallt. Borstat med specialtandkräm och fluorsköljt. Nu ville tanden bråka lite extra, med värk av och till senaste veckan. Tänkte att det var hanterbart tills min tid hos tandläkaren längre fram i månaden. Men natten till lördagen så gav nog tanden upp helt, så jag hittade en akuttid. För vänta till ordinarie besök skulle inte funka.

Nu har jag inte tandläkarskräck, så det är bra. Och jag har en väldigt hög smärttröskel. Men just tandvärk är liksom outhärdligt. Inte bara tanden värkte utan grannarna bredvid den. Och de i våningen över!Värken strålade ut i örat, ner i halsen och upp till ögat. 

Det blev lite röntgen och tanden måste åtgärdas, det blir en rotfyllning. Det bedövades och borrades och filades. Nu ska det vila och förhoppningsvis tas omhand av min ordinare tandläkare. 

Idag känner jag av ingreppet. Men det är bra mycket bättre, sömnen har väl varit si och så och jag har kunnat peta i mej en Alvedon under natten. Som lindrar men inte tar bort värken. 

Med det här så sprack den här månadens budget. Jag har en buffert, så kostnaden är egentligen inget problem. Men visst är det trist att nåt sånt nödvändigt som att slippa ha ont ska kosta så pass mycket. Tänderna tillhör ju ochså kroppen och borde räknas in i det högkostnadsskyddet. Nu ryktas det om en ny tandvårdsreform, vi får väl se vad den innebär.....

Första dagen på jobbet....

Nu är vi väl inne rejält i hösten. Igår var första dagen på jobbet, efter semester och ledig vecka. Tidigt som sjutton och kyligt med en liten läcker snöstjärna i displayen på bilen. Dessutom en förfärlig tjocka som det heter på sjön. Nu tar ju jag lilla grusvägen fram till byn, men ur dimman skuttar plötsligt ett rådjur. Det var inte ens nära, jag hade god marginal. Dessutom ingen hastighet, man vet inte vad som dyker upp. 

Första dagen på jobbet avlöpte utmärkt! Grötkok, duschar, omvårdnad och samtal. Just samtalen är så viktiga för mej, och jag tror för våra boende. Det är så viktigt för dem att bli sedda och bekräftade varje dag. Som våran en farbror.... Kommer knallandes, sugen på sin gröt... Ser att jag bytt ljus i våra ljuslyktor på borden. Utbrister : Det syns att du är tillbaka, nu blir det ordning med tända ljus på morgonen! Där, precis där blev mitt hjärta jättevarmt! Det behöver bara vara det lilla som gör skillnad!

Såna här dagar påverkar inte utetemperaturen .......

Äntligen diskmaskin!

 

14 dagar idag sen installation av diskmaskinen. Så idag skulle den åtgärdas och funka. Reparatören hade fått meddelande om att den inte tog in vatten. Men det gör den ju. Den är full med vatten! Problemet var att den inte pumpar ur. Så summan av dagens reparation blev noll.  När den installerades hade utloppsslangen klämts så inget vatten kunde pumpas ur. Stort tack till den som installerade! Nu ska ny slang beställas och monteras. Förhoppningsvis på tisdag kunde han lova... 

Tar det hela med en nypa salt och en överfull diskbänk.....

Riktig pensionär....

 

Tårta och blomster på den riktiga pensionsdagen är ju inte helt  fel. Fast det känns med rätta skumt. Att man uppnåt sån hög ålder. Men det här livet är nåt man verkligen kan vänja sej vid. Lite lata dagar, göra lite som man vill.  Annars inleddes firandet igår redan då en son bjöd på lunch/middag ute.

Mums så vansinningt gott! Och mättnaden räckte ända tills i morse, faktiskt. 

Dagen innan kvällens firande har spenderats med snickaren, han börjar kännas som en hustomte. Lite överallt är han och spikar och donar. Helt enkelt toppen! Just idag så började han med min födelsedagspresent till mej själv, nytt golv i hallen! Det förra var sisådär 53 år och hade verkligen gjort sitt. När jag nu ändå shoppade egen födelsedagspresent så passade jag på att ta en julklapp på en gång : nytt golv i köket! Jippi så fint det blir! Bjuder på ett inlägg endera dagen då golvet är på plats!

En som verkligen bjöd till ikväll var Alice.... Hur mycket har inte jag  skjutsat henne, nu är det dags att skjutsa tillbaka, tur man har stor gårdsplan!

Höst.

 Idag vaknar jag med verkliga höstkänslor. Dimmigt och hög klar luft. En verklig favoritårstid. Vedförrådet är fyllt inomhus, sista vedhögen är inforslad i vedboden. Lite städning utomhus i trädgårdsland och på vedbacken. Förhoppningsvis får jag lite hjälp med att kapa grova stockar så kan jag klyva och fylla förrådet till vintern 25 - 26.

Tröttnar liksom aldrig på att titta ut i dimman. 

Snickaren jobbar på med sina projekt. Det kommer att bli bra. Helt utmärkt.  Jag fortsätter denna veckan med att vara pensionär.  Det går också bra. Man kommer in i nån lunk som är ganska behaglig.  Började igår med en att göra lista som jag kan bocka av sysslor på. För sysslor finns, att vara pensionär är ju inte bara att vila sej och ta igen sej. 

Diskmaskinen är ännu inte åtgärdad, i morgon en vecka sen felanmälan och det är nåt större fel på internet. Jaja... antagligen löser det sej så småningom...

Livets maraton.

 Många sträckor är det i det som kan liknas ett maratonlopp. Livet.  Rena stafetten. Om man nu från början vetat sträcklängd och hur många sträckor som ingår,, men det vet man ju inte. Nu växlar jag in på pensionssträckan, men med nån form av parallelslalom in och ut på jobbet. Jag ska nämligen jobba mina 50 % och vara lite mera ledig. Just idag blev det verklighet att jag nått ända hit.

Haft en skylt på kylen med måttband där jag klippt av en cm i veckan. Å nu är jag plötsligt i framtiden där jag ska äga lite mera av min tid. Angående jobbet så har jag bantat bort en massa genom att gå på en resursrad. Där faller automatiskt förpliktelser bort. Ny facklig har vi ochså fått, mitt förordnande går ut i början av sommaren så det är tänkt att jag ska hjälpa igång min nya kollega på den platsen. Jag har gallrat ut massor med papper som man samlat på sej, böcker, broschyrer. Jag avsa mej ochså handledarskap och validering av ren förbannelse i våras. Helt nödvändigt. Jag kan inte välja mina kollegor, men jag kan välja hur jag förhåller mej till dem. Och det blir ett knapert förhållande. Det är inte mitt fel. Jag har valt att jobba lite deltid ett tag nu, två anledningar : ekonomin och det sociala. Hade ekonomin gått i lås på annat sätt hade jag gladeligen klivit av helt och hållet. Men vissa saker rår man inte över. 

Firat har jag ochså gjort, med sällskap på Elsas i Norberg. OrginalBudapest var slut så vi fick ta kokosvarianten. God den ochså. Men den hade nog varit bättre om vi fikat på förmiddagen. Nu hade bakelsen stått några timmar och var väldigt seg i botten. Elsas är dock alltid Elsas, fika är alltid fint, sällskapet som vanligt.