Många sträckor är det i det som kan liknas ett maratonlopp. Livet. Rena stafetten. Om man nu från början vetat sträcklängd och hur många sträckor som ingår,, men det vet man ju inte. Nu växlar jag in på pensionssträckan, men med nån form av parallelslalom in och ut på jobbet. Jag ska nämligen jobba mina 50 % och vara lite mera ledig. Just idag blev det verklighet att jag nått ända hit.
Haft en skylt på kylen med måttband där jag klippt av en cm i veckan. Å nu är jag plötsligt i framtiden där jag ska äga lite mera av min tid. Angående jobbet så har jag bantat bort en massa genom att gå på en resursrad. Där faller automatiskt förpliktelser bort. Ny facklig har vi ochså fått, mitt förordnande går ut i början av sommaren så det är tänkt att jag ska hjälpa igång min nya kollega på den platsen. Jag har gallrat ut massor med papper som man samlat på sej, böcker, broschyrer. Jag avsa mej ochså handledarskap och validering av ren förbannelse i våras. Helt nödvändigt. Jag kan inte välja mina kollegor, men jag kan välja hur jag förhåller mej till dem. Och det blir ett knapert förhållande. Det är inte mitt fel. Jag har valt att jobba lite deltid ett tag nu, två anledningar : ekonomin och det sociala. Hade ekonomin gått i lås på annat sätt hade jag gladeligen klivit av helt och hållet. Men vissa saker rår man inte över.
Firat har jag ochså gjort, med sällskap på Elsas i Norberg. OrginalBudapest var slut så vi fick ta kokosvarianten. God den ochså. Men den hade nog varit bättre om vi fikat på förmiddagen. Nu hade bakelsen stått några timmar och var väldigt seg i botten. Elsas är dock alltid Elsas, fika är alltid fint, sällskapet som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar