Nu har vi hamnat i nytt schema, med nya tider. Färre personal, naturligtvis, allt enligt politikernas sparkrav. Springa som en skållad råtta är minst sagt den nya rutinen. Allt medan chefer kan jobba hemifrån och samordnare sätter tider för våra insatser. Man kan ju fråga sej hur jag ska kunna hjälpa två boende med maten på 20 minuter, Det behövs påputtning och assistans med att peta in en sked emellanåt. Jag sitter på en stol med hjul och rullar mellan de här människorna. Är man dement funkar inte hjärnan och man förstår inte. Jag fattar heller inte fast jag inte är dement, men åter igen ska man spara där det är som skörast. Barn och gamla, bara för att inte politikerna kan hålla i penningkronorna. Så ser det ut i vår kommun.
Innan schemat drog igång blev det en behövlig vila i stugan.
Kallgrader, snö, middag med grannarna, brasa i kaminen... ren och skär livskvalitet..
Hemkommen skulle det naturligtvis flyttas lite maskiner i storskogen. Medans vi stod och väntade på lastbilen fick jag se solen, på några tallar, helt magiskt då de såg ut att vara sprayade med guld.
Tillbaka i vardagen blev det ett besök på vårdcentralen, igen. Träff med min nya familjeläkare. En kul typ som tyckte jag såg frisk ut. Proverna var utmärkta. Blodtrycket som förväntat högt, vid åsynen av en vit rock åker det i höjden. Tur att jag hade tagit tryck på jobbet så han kunde konstatera att det var rätt normalt. Sen pratade han om massa annat och glömde förnya recept på endel piller. Jag har skickat en påminnelse. Plus lite annat reflektionsmaterial till den här mannen. Så får vi se .....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar