Vad vet man....

 Ja, vad vet man vad som komma skall här i livet.... ett ålderstecken att fövånas stup i kvarten.. I parti och minut har det varit lite förvånande stunder.

Lördagen innehåll lite kalasande. Det är ju inte så förvånande i sej. Vi är bra på kalas i vår familj.

Vi började med gofika på eftermiddagen och fortsatte med pizza framåt kvällen. En mycket bra festordning. På natten var jag tvungen att ta mej upp ett par gånger och dricka vatten. Konsekvensen av att äta pizza. Proppmätt somnade jag dock om mellan vätskepauserna. Söndagen fortsatte med semlor.

Idag har jag straffarbetat i vedbon, det kan behövas efter ett sånt kaloriintag. Dock är det lite läskigt med halkan ute när man ska rutscha in veden i skottkärran. Jag kanske är benskör, det har jag ju ingen aning om. Och att halka på isen liggandes därsom rena plockepinn...Med mobilen inne på köksbordet.

I morse värmde jag upp med möte med revisorn som första punkt på dagen. Det gick alldeles utmärkt, bokföringen är i balans. Ännu ett år har gått utan en enda inkomst i ateljèn. Känns naturligtvis lite trist att inte kunna komplettera lönearbetet med ateljén. Dock har jag vävt endel, så inkomsterna kan ju komma sen.

Annars är jag stark på utgiftssidan. Minns ni att jag har svart bälte i shopping. Men jag har å andra sidan fått massor för mina pengar. Så det är väl investerat enligt revisorn.

Nästa vecka ska jag jaga en sån här laddsladd till datorn. Tror det är lite glappt i den, och möjligen taskigt batteri i datorn. Antingen det ena eller det andra. Vad vet man.... 

Helt plötsligt kanske jag inte kan skriva nåt här, då är det urladdat på riktig, Och tyst... Men det ska nog lösa sej framledes. Nu väntar några dagar på jobbet, sen lite vila, å så jakten på sladden....