När vi ändå är inne på traditioner så har vi ju avverkat Lucia. Vet inte hur många Luciatåg jag vandrat igenom. Sjungit alla välkända sånger som man förmodligen kan i sömnen. Ett år svimmade jag faktiskt vid framträdandet, med ljus i handen och eldade visst lite på tärnan bakom mej. Sånt händer. Jag har genomlevt tomtegubbar, pepparkaksgubbar, kliande glitter, ofungerande batteriljus, hela kitet har jag överlevt då mina ungar vuxit upp. Väldans trevligt har alltet varit, jag har varit stolt över vad mina barn presterat i form av skönsång, falsksång, motsträvighet och hyss på deras Luciatåg.
Nu tar nästa generation vid. Jag har förmånen att få vara med även om detta.
I Tvrutan, arla morgonstund, kvällsrepris och på SVTplay, kan årets Lucia beses. Å där i vimlet är hon, Mitt äldsta, största barnbarn, sjungande i Tvrutan. Med en mormor som sippar kaffe, äter lussebulle och fulgråter för sej själv i soffan, tända ljus och allt.
I år har min stad firat 400 årsjubileum. Med allt som tillhör av jippo, kungabesök och annat. Kronan på verket var att man lyckats med konststycket att få vara SVTs Lucia 2024. En hel timme sändningstid, vyer från Sala Silvergruva, Sätra Hälsobrunn, Glada barn i kör, bergsmän som sjunger, våra riksspelmän på fiol och nyckelharpa....
Å så hon...
Förmodligen stelfrusen under sitt vita linne. Lilla Loppan, mormors hjärta....
Men det tar liksom inte slut där, efter denna morgonen... Utan det fortsatte in i kvällen.
Lite resturangbesök i väntan på Luciakonsert i kyrkan.
Där ovan nämnda unge uppenbarar sej igen, Förhoppningsvis lite varmare och jäkligt överraskande.
Den här gången som Lucia. Helt suveränt, så bjöds vi än en gång på skönsång! En heldag alltså,med luciafirande. Där en stolt mormor gråter så det skvalar, huvudvärksgråt som botas med Alvedon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar