Rena skräcken....

 En stor del av midsommaren har jag ägnat mej åt att läsa... Eller rättare sagt konsumera böcker. Böcker är som smågodis. Försvinner i en rasande takt utan att man knappt märker det. Jag läser fort så kassen jag fick från bibblabussen här i veckan räcker inte långt. Tur väninnan förser mej med böcker emellanåt. 

Nu har jag upplösningen kvar i denna. Hann inte det igår kväll för tröttheten kom så jag var tvungen att sova lite. Men idag så ska denna boken avslutas. Spänningen är olidlig.

Så vaknar man upp denna söndagen, där nattens nyhet är att USA har bombat kärnanläggningar i Iran. Här sitter jag skräckslagen över gårdagens händelser i Sarek. Det är ju en piss i Mississippi, nu när USA har blandat sej in i leken där nere i mellanöstern. Inom kort kan vi ha ett nytt världskrig på gång som jag skrev här om dagen. 

Allting blir så litet då vi har stormakter som muckar med varann. Det spelar ingen roll liksom med kommunens underskott, eller regnet som hotar höskörden, att de svenska jordgubbarna inte hann klart till midsommar. Fjuttigheter i det hela...

Ja, jag är rädd och oroad...

Glad Midsommar!

 Snart har liksom ett halvt år runnit förbi och nästa vecka vänder det och vi går mot mörkare tider. Än har väl inte det varit nån riktig sommar. Förhoppningen är att det kommer många fina dagar ännu.  Hoppas du idag firar på ditt sätt, precis som du vill och tycker. Storslaget med släkt och vänner eller i favoritfåtöljen med en god bok och några praliner? Huvudsaken är att just du väljer hur du vill ha det.

Några som inte kommer att få välja är de på våra säbo i kommunen. Vi står inför väldiga besparingar inför nästa år. På grund av dålig kommunal ekonomi så får de som behöver mest ta smällen att få mindre omsorg. Det här känns naturligtvis inte skoj för oss i personalen heller. Det drabbar oss då inte vi kan fullfölja det uppdrag som ålagt oss. Nu hävdar kommunen att vi ska utföra uppdraget trots besparingar i olika led och trots att vi blir färre. 

Trump där borta i Amerikat har ju lovat att Make America Great Again. Vad han nu menar med det, han håller väl på att starta ett tredje världskrig vad det verkar.... Jag har som löfte att Make Äldreomsorgen Great Again, det kan jag gå till val på. Om jag så ska starta krig mot kommunen. Joråsåatt....

Med en bild på min blommande Clivia önskas alla ni läsare Glad Midsommar! Själv ska jag ta en kopp kaffe tillsammans med en nybakad kanelbulle. Särbon tvättar och vaxar min bil, men han ska få ta en liten rast och serveras fika han ochså.....

Sommarlov = semester?

 

Sommarlov brukar vara synonymt med semester för många. Men inte för mej. Jag hade kunnat välja den lätta vägen och ta mina 4 veckors semester. Eller så hade jag kunnat knalla mina 50 % och varit i tjänst hela sommaren. Men inte heller det valde jag utan jag tog på mej en hel radda extrapass så nu blir det lite mer än heltid en period här i sommar. Känns gott att kunna ta ut mina semesterdagar i höst som verkligen är min årstid, Likaså kunna vara med de boende på avdelningen så vi inte behöver lika mycket vikarier. Nu får jag en massa plustimmar som jag även kan nyttja till lite mera ledigt. Men hur jag gör har jag inte grunnat på ännu. Det är massor med omorganisationer och besparingar på G. Ungefär som världsfreden, det är oroliga tider i kommunen.

Igår klarade jag av 52 arbetsuppgifter på 12 timmar och 14 minuter! Det har muttrats över dessa långa dagar. Själv skulle jag kunna tänka mej att få ihop mina timmar på bara långpass... Men nu får vi ju inte välja, inte jag i alla fall. Det finns dock de som kan anpassa sina arbetstider. Hur dom bär sej åt tänker jag inte berätta. 

Sommarlov!

 Igår hann jag rusa från jobbet ett par timmar. Äldsta barnbarnet sprang ut från högstadiet och fick sommarlov. Det vill man ju inte missa för allt i världen. Rätt märklig känsla att på samma plats, i samma kyrka hade jag själv examen för ganska precis 50 år sen. Svindlande tanke! Nu väntar att sommarlov för bästa Alice, sen blir det gymnasiet i höst!

Minsta kusinen Olivia ville ochså vara med och fira. Om sisådär 15 år är det dags för hennes högstadieexamen. Får se om man hänger med då, å sen har jag tre grabbar däremellan. Vi är en stor familj, så det kan ju tänkas att det dyker upp mera barnbarnsungar i framtiden. Vem vet?

Innan jobbkväll och examen hade jag lugnare aktiviteter. Silade av en omgång flädersaft. Koncentrerad sommar på flaska! Absolut sommar för mej. Nu hade jag fläderblommor infrysta sen förra året. Då fick jag ju kapa min fläder för att den växte in i taket på mitt garage. Så i år finns inga blommor att plocka. Nu hade jag fryst in för säkerhets skull. Jag ska låta flädern växa upp igen, under begränsade former och vara lite hårdare när jag tuktar den. För sån här saft kan man inte vara utan. 

Vilken blåst!

 Är det bara jag som tycker att det blåser mera nu för tiden än förr? Vindkraft måste ju vara grejjen! Jag tillhör den lilla skaran som faktiskt gillar vindsnurrorna som reser sej som urtidsdjur mot himmelen.  Igår blåste hela min människoskock hit, lite utejobb stod på agendan. 

Hundgården blev nätad. Det som är kvar att göra nu är öppning in bakom granen så där ska det bli en liten koja, sen ska grus på som bottentäckning.

Dahliaknölarna kom ut på friland tillsammans med tagetesen. Pumporna fick ochså komma ur. Det såddes ringblommor och förodlade Zinnior hamnde bredvid. Sen har vi en teg med havre till kärvar ochså. Det grävdes, vattnades, skottades ensilage och fårskit för glatta livet, det kördes traktor, och sparkades fotboll. Vi grillade massor med hamburgare i snålblåsten, ett stort rökmoln blev det då vi höll på, tur att ingen ringde in till brandkåren om all rök. Det var bara vi och ingen befarad skogsbrand. 

Minstingen fick ingen hamburgare i år, hon mös med stora kusinen och sin egna mat istället. Är man två månader så chillar man på familjens arbetsdagar. 

Dagen innan arbetsdagen var vi några som drog till Fiket i Färnbo och tog en nationaldagsfika . Där fick Olivia mysa med sin morbror.

Som slutkläm på arbetsdagen lastades svärsonens bilsläp fullt med allehanda saker till returen! Så skönt att bli av med diverse skrot. 

Lite nytt...

 

Var in en snabbis på Rusta här om dagen. Nu har vi haft affären i vår stad ett tag och där kan man hitta massor med kul. Visserligen hade jag en plan med mitt besök. Hittade det jag sökte såklart. Plus en ny mugg till mej själv. Kan det möjligen vara vallmoblommor på den? Hur som, storleken är utomordentlig, pigg orange färg som man blir glad av, till mitt morgonkaffe! Jag älskar dessa stora muggar på morgonen. Dom funkar lika bra till yoghurt eller en påse varma koppen. Nu har jag ett litet gäng i mitt skåp som jag alternerar mellan. 

Hemåt.

 Inleder denna junimånaden med att fara hemåt från Jämtland om ett tag. Helgen har innehållit vila, sömn i mängder, ett och annat glas vin, hundpromenader och massa god mat. 

Inte har jag löst några världsproblem direkt. Inte några av frågeställningarna som finns i huvet om saker i mitt närområde som behöver lösas. Jag har mest knäppt bort det mesta och bara varit. Stickat en raggsocka är väl det mest utmanande den här vilohelgen.

Alla lösa trådar kommer nog att fästas så småningom. Veckorna som kommer innebär lite utmaningar. Det löser sej säkert. Tidigare i livet har jag haft lite panik och velat lösa saker bums, omedelbart. 

Nu ska jag röja och packa ihop. Sen bär det av hemåt, till verkligheten.

Äntligen i stugan!

 Nästan rekordsnabbt farande upp till stugan i Jämtland. Knökefull bil. Men ändå gjorde vi ett stopp i Hudik på Biltema. Det behövdes införskaffas en verktygslåda. En att ha här uppe. Sen bunkrade vi mat för hela helgen. Grannarna har vattenskada i köket, så vi har dem som matgäster den här helgen.

Ett härligt Jämtland som badar i sol. Just nu. Vi får se hur länge det varar. Särbon ska mest hålla till ute i skogen och förbereda för höstens jakt. Själv står jag för matlagning och sen fick datorn följa med upp. Storsonen har föredömligt ordnat så den funkar här till mammans stora lycka! Vilka ungar men har!

 Sen måste jag presentera Anna Olivia Monica Agemalm, rasande sött tillskott i vår #kaosagemalm

Ett blåvittrandigt påslakan.

 Ett fått blåvittrandigt påslakan fick förvandlas till annat än mattrasor. Jag har ju under våren kommit igång med att sy. Å det är så himla skoj. Att liksom återvända till början, för det var där mitt textila började då jag köpte en symaskin för första lönen på sommarjobbet. Fick ta moppen ut till kiosken på Sätra brunn där jag hade fått livets första sommarjobb. Minns sen att symaskinen kostade 550 kronor. Där rök hela den lönen. Men OJ så mycket det skapades vid den maskinen. Faktiskt så sydde jag på samma maskin i 45 år. Sen hade den kärvat ihop så pass att den fick bli reservdelsmaskin hos reparatören. Men han hade fixat fram en likadan fast en av de sista gröna Husqvarnorna som tillverkades. Så den har jag nu. Plus att maskinparken utökats med en Husqvarna av nyare modell, den syr jag bara knapphål på, sen fick jag en overlock för ett antal år sen. Påslakanet kommer från en kollega som rensat. Tacksam!

Norge i bilder.

 Bjussar på liten bildkavalkad från vår norgeresa. Vi landade som första stoppet i Röros där vi sov en natt. Sen vidare till Trondheim som jag alltid velat besöka. Nu kan jag stryka det från min bucketlist. Inga direkta missöden på resan. Vid lunchstoppet i Idre upptäckte vi att batteriet i fjärren var slut, så vi kom inte in i bilen. En servicestation ganska mitt emot löste det problemet. Det var enda strulet på resan! Det vi kunnat önska var lite mera tid, det blev massor med timmar i bilen. Nästa gång tar vi en annan rutt...

Long time....

 Ett litet välbehövligt uppehåll. En norgeresa. Med mej tog jag hem snuvbaciller både till mej och särbon. Lyckades i allafall jobba tisdagen denna veckan som planerat. Men sen tröt orken. I samma veva så behagade datorn på att varna för fullt i minnet. Vem har inte det? Nåväl, att köpa ny dator har ju legat på önskelistan ett tag. Behovet har funnits, men inte riktigt prioriterats. Nu tog vi tag i det, sonen och jag.

Så nu är mamman snuvig och nöjd.

Det här fick åka med hem från grannlandet ; ett kit till stickade vantar. Jag var ju tvungen att besöka en husflid när jag nu var på plats. ( Bedrövliga trasmattor dock ) Men en trevlig pratstund med en dam i butiken som glatt visade runt i syateljen där det flitigt syddes på bunader till 17;e maj.. Hon beklagade beslutet att vi skulle resa hem dagen innan deras firande av nationaldag. 

Det kommer ett lite mera utförligt inlägg om Norge nån annan dag, nu ska jag snyta mej.......

Det stavas faktiskt SEMESTER!

 Tar man två semesterdagar så blir man ledig nio dagar i sträck. Då gör man det. Ska på liten utflykt med särbon. Rapport kommer så småningom. Det ska bli så galet välbehövligt! En tung vinter blir just nu vår utanför fönstret. Även om det är snorkallt med minusgrader vissa mornar och snövarning. 

Ett litet glas vitt och sen en sovstund framför tvn var precis vad som behövdes efter en arbetsvecka.

Jobbet är en stor anledning till att man blir trött. Även om man nu gått ner på 50% så tröttar jobbet. Det finns förklaringar, dels åldern, man är gammal och jobbar på rutin. Skovet gör sitt till. Alvedon är en räddning.  Det sliter det på en när det är mycket sjukskrivningar och man får gå ideligen kort eller med vikarier. Sen att man är fackligt ombud gör att man tar lite extra ansvar för medarbetare och verksamheten. Det är ett aber att försöka förklara nerdragningar för folk som sätter JAGET före LAGET. Vi är trots allt ett team på en arbetsplats. Som ska ta hand om denna gruppen människor som bor hos oss. Ge dem det mesta möjliga så långt vi har resurser. Så är det. Då kan man inte tänka på att jobbet måste anpassas efter en själv. Tänker med tider, scheman, kollegor och annat. Det får man bara bita ihop och acceptera emellanåt. Annars har man ju möjligheterna att söka nytt jobb nån annan stans. Nu ser det skit ut med kommunens finanser. Då får vi  göra det bästa av situationen.  Och det gör vi, de flesta, sen finns det de som skulle söka annat. Där fattar jag inte varför man stannar och gnäller, varför är man inte snällare mot sej själv?

Nåväl. Semester några dagar och jag ska verkligen försöka att inte grunna allt för mycket på dessa energitjuvar som kommer att ruva i bakhuvudet. Dom får väl hänga med på resan, men banne mej hålla sej lugna. För jag ska uppleva!

Sen åter hemma hoppas jag att finvädret kommit så man kan köra på utomhus och dona i trädgården. Börja så i landen, fortsätta med det eviga gräsklippandet, det ska sättas ut dahlior och annat, Krattas lite och potatisen ska ner. 

Sen projekten som hopar sej. Har hittat massa tyger som ska klippas till....

Men först som sagt, semester....

Skov....

 Just nu är jag mitt i ett skov.  Lederna värker, att vända sej i sängen på natten är en pina. Ett vanligt dricksglas är svårt att greppa, bättre en mugg med öra. Lite så känns det just nu. Men det är bara att kämpa på. I morgon kvar av några lediga dagar. Sen blir det lite jobb och sen kommer det semester. 

Lördagen tillbringades på Arlanda med att titta på hus på Nybygget. Sen en tur till sonens kompis för att titta på just det huset de valt. Spännande och kul! Å vi åt lite god mat på vår utflykt.

Väl hemma var det hyggligt varmt och vindstilla så jag fixade till gräsklipparen efter vinterförvaringen. Klart man då tar en vända med den. Nu har jag ju ingen åkklippare utan jag går. Bakom. Om jag ska  klippa allt tar det sina modiga sex timmar. Nu roade jag mej i cirkus två. Det är inget bra val när man är i ett skov. Då ska man strunta i gräsklippningen. Att man aldrig lär sej..

Man vill så mycket men kroppen säger nej. Nu vet jag ju att det här är övergående, men just nu känns det segt. Hoppas att värmen återvänder, det skulle göra livet så mycket lättare!

I allafall så har jag blivit ompysslad på Fysiomedics på eftermiddagen. Sen tog jag en shoppingrond för jag behöver en ny lite tunnare jacka med mej på semestern. Men det blev ingen jacka, det blev en kasse klänningar till minstingen  i familjen. man får göra sina prioriteringar här i livet.

Tröttmössan får mannekänga en annan dag....

Det hände ju en sak till....

 Det är lite ketchupeffekt emellanåt i mitt liv. Ibland stiltje som ett kav lungt hav. Sen kommer en hel massa händelser på en gång. 

Som här veckan efter påsk. Sonen skulle jobba lite längre. Helt plötsligt blev min bil pendlarbil och jag fick ta hans helvetesmaskin.

Gas och broms och  start med kort. Öppna fordonet med kort.  Turligt nog fanns blinkers som standard. Hela tiden sneglade jag på elen som fanns kvar och som skulle räcka sträckan jag skulle fara. 

Farmorn var utlokaliserad till att hämta junior på Föris! NU KOMMER MIN FARMOR tjöt ungen då jag uppenbarade mej. Han slängde sej om halsen och skulle kramas, sandig som om han bott i sandlådan sen snön försvann. Jag gnisslade sand flera dagar efteråt. Och min jacka fick en rond i tvättmaskinen. 

Men så obekymrad han var. Kunde peka ut massa hållpunkter hem efter vägen, i PAPPAS BIL. Jojo.... Farmor kan...

Väl hemma fixade vi en lasagne, det var målet för vår aktivitet, att ha mat tills pappan kom för att hämta. Det åts glass, det hoppades i farmorns säng och det övades på att gå i trappen.

Storkusinen kom, ochså han matsugen, där blev det soffmys och kolla lite klipp i mobilen. Stor och liten, värsta myset. En del av min rikedom.