Karin Ferner.

Lyckades få tid över för en snabbvisit i Dalarna.
Detta underbara landskap som bara ropar på mej!
Ideligen. En enorm dragningskraft känner jag till Siljan, de små byarna, de blå bergen, slöjden.

Resan denna gången gick till Leksand och Kulturhuset för att denna gången se Karin Ferners utställning Karins Jul.
Ingen jättestor utställning. Men full av värme, skaparglädje, skämtsinne och färger!
Hittade delar av broderade bonader som jag sparat efter min mamma. Karin har återbrukat sådana på ett lekfullt sätt till en barnklänning. I en annan klänning hittade jag broderier som jag gjort på gardiner som gått i arv till min dotter.

En mycket inspirerande utställning för alla som gillar återbruk och slöjd.
Allting är inte eller behöver inte användas till det man först tänkt!

Absoluta favoriter är ljuskronorna!

Och skorna i decoupage..... Jag säger bara VILL HA!!!

Bjuder på bilder från utställningen. Inte de bästa kan tyckas. Men jag är ingen fotograf.

Jobbhelg.

Idag är mitten av mitt helgblock.
Kväll, morron, kväll.
Å varför är jag inte på jobbet?
Bytt dagens morron till kväll.
Får galet lite vila mellan kväll och ett morronpass.
Så det är faktiskt en rekommendation av läkaren att byta.

Å där har jag en fantastisk kollega som bytt med mej idag!
Då hon hellre jobbar tidigt.

Så se till att ha en fantastisk kollega i bakfickan att plocka fram som ett ess i leken !

2017

Trasmattsberget. Det alldelens nyligen inventerade. Endel så färska så inte fransarna är knutna.
Nytt år, nya föresatser. Förra året var det JAG som skulle gälla. Och det har bättrats. Men kan speedas upp ytterligare. NEJ kommer att gälla för mycket även detta året.
Nu har jag i viss mån lyckats få till en balans. Så pass mycket så att jag lägger till FÖRETAGANDE som nytt ord för i år. Hoppas jag kan bolla med två bollar.


I morgon blir det en inventering av mitt mående. Hos min familjeläkare.

Om jag säger på torsdag, så menar jag torsdag.
Inte torsdag NÄSTA vecka, för då hade jag faktiskt sagt det.
Torsdagar finns det ju några av om året,
därför kan det tyckas viktigt att tala om vilken.
Nu var just det här ett exempel så dagen i sej betyder inget.
Bara det att man använt ordet PÅ, gör det mer precist på någe sätt.

Likaså, du kommer att få en kallelse INOM ett par veckor.
Ett par är två, mej veteligen.
INOM är mellan dag ett den första veckan
och dag fjorton den andra veckan.
Inte dag arton.


Eller, det tar inte så lång tid....
Vad är lång tid?
Beror ju på vad det är som TAR.
Olika saker kräver olika mycket tid.
Tidsberäkning är viktigt att kunna.
Att ha fostrat fyra barn har ställt krav logistik.

Att kunna planera tidsmässigt, Ordningsmässigt.
Och att stå vid ett givet beslut.
Om det nu så gäller torsdagar eller annat.

När blev sånt här så svårt i vårt liv?
Vanligt enkelt hyfs och folkvett...

OM jag inte blir upprörd av nån annan anledning
så skriver jag inget mer denna veckan.

Jag försöker alltid göra mitt bästa.
Vrider ut och in på problem för att hitta lösningar.
Åt nära och kära.
Hatar då de omkring mej mår dåligt och kör dåligt vallat.
Då är jag där.

Börjar även få till en god curlingnivå åt mej själv.
Vilket var ett av mina mål för i år.

Men att jag kör full beredskap och liksom sköter mej,
betyder inte att alla andra gör det samma.

Sen mitten av oktober har jag fått vänta på min hörselutredning.
När jag väl kommer dit, finns bara en läkare som kan bedöma.
Så nu har jag väntat tre veckor på ett svar.

Familjeläkartid, började boka i november.
Fått tid i början av MARS!

Att ordna min jobbsituation, tog tag i saken före jul.
Vi återkommer, vi ringer snart.

När är snart, varför går allt så långsamt?
Vad är skälig väntan?

Varför ska alltid jag ställa upp, ordna, ge svar, vård, omsorg?
När jag behöver nåt då kan det dröja....

Jamen jag har ju betalt för att sköta mitt jobb.
Har inte alla andra betalt för att göra sitt?

När blev det denna jävla lekstuga?
Har jag missat nåt?

Snart arbetspass 12.15 - 21.15.
Sen nån timmas sömn.
För att återvända till samma arbetsplats imorrn bitti 6.45.
En nattvila på 9 timmar å 30 minuter.
Avgår två timmar till att varva ner ikväll.
Avgår 45 minuter att varva upp i morrn bitti.
Återstår 6 timmar å 45 minuter till sömn.
Som kommer att avbrytas i snitt 4 gånger.
Sån är min hjärna efter propparna.
Och numera med tinnitus nattetid.

Den korta nattvilan har godkänts av facket.
Kommunal.

I morrn eftermiddag har jag medarbetarsamtal med chefen.

Me, myself, I.
Ledorden för detta året.
Jag.

Jag är en fena på att ta hand om och se till de mina.
Kommer inte att släppa er om ni tror.

Men nu känns det verkligen som prio att
JAG också vill bli omsedd av MEJ.

Så var den här då, Årets sista dag!
Stora smälldagen!

Det är bara så att mina hundar inte är förtjusta i smällare.
Krevader, kaskader, blixtar och dunder!

Dom flåsar, springer av och an,
söker skydd under soffor,
under sängen,
eller under ens tröja.

Dom far runt inomhus för att försöka hitta vart oväsendet kommer ifrån.

Kissar pölar i rena förskräckelsen.

Och oavsett vart jag än är med hundarna över nyår så finns fyrverkeriet där.

Jag har inte kontakt eller möjlighet att vistas på nån fäbod i utmarken.
Om nån blir irriterad av det här så ska jag skyndsamt undersöka det till nästa år.

Jag vägrar dessutom sedera mina damer.
Nu har dom den aktningsvärda åldern av 7 å 8 år.
Och de preparat som finns är avsedda för människor.
Och dom är visserligen väldigt mänskliga i sina uttryck.
Men att ge dom lugnande för folk, det är lite kusligt.

Personligen älskar jag fyrverkerier och kan titta i timmar på skådespelet!
Händels fyrverkerikonsert i stadens stadspark på hösten är fantastisk!

Nu har ju inte hundarna samma åsikt, så nyår blir en sorglig tillställning.

Jag ser fram emot en sömnlös natt, då fyrverkerierna kan börja då skymningen kommer.
Sen är det arbetsdag på det i morrn.

Hoppas ni får ett trevligt nyår!

2016 kan bli det året då jag inte längre är tyst.