Å där tog det slut....

 Lämnade igår ett regnigt Jämtland. En liten lögn där, det regnade inte, det var skyfall från mitt i natten. Vaknade av att det lät som om taket skulle rasa in. Vi packade ihop, for neråt mot Sundsvall ihop med detta skyfall. Sen utefter kusten körde vi ifrån ovädret. Och nu är jag hemma igen där solen lyser men hösten gjort sitt intåg. 

Som brukligt efter semestern så hade endel blommor vissnat. Ni vet alltings förgänglighet. Men det kommer nog att funka att ta revor av murgrönan. Så kan de får rota sej inne under vintern. Jag var lite förberedd på blomtorkan så på hemvägen besökte jag ICA och köpte två bollkryss. Dom ska jag ta hand om nu på förmiddagen tänkte jag. 

Gula blev de i år, får se hur länge de håller sej vid liv. Grannarna på trappen är mina hibiskusar som är ute på sommarviste, de har fått en lösskoloni som bosatt sej i dem, Så där var jag framme med såpvatten igår. 

Gårdagskvällen innehöll besök av dotter och de två unga herrarna. Förmodligen passade det inte att de var hemma så då utlokaliserades de till mej. Vi passade på att åka till kyrkogården med blommor till graven. Min pappa skulle fyllt 107 år idag om han levt.                                                                                I våras tog jag beslutet att kontakta Västmanlands stengravering om gravstenen. Den var lite i lut och hade påväxt av lava. Såg allmänt skrabbig ut. Jag som gravrättsinnehavare betalar för liten skötsel. Då ingår gräsklippning, allmän översyn och i viss mån håller man koll på stenen. Nu var problemen större än så och stenen måste tas ner, dubbas om och poleras. Nu är det gjort och jag fick i veckan besked om att stenen var tillbaka på sin plats. Det blev så galet fint! Jag är så nöjd. Detta är en tjänst som man får köpa in separat, att gravstenen ses över. Naturligtvis kostar det en skrälldus med pengar, det blir ett hål i mitt sparkapital. Men så väl vårt pengarna. Kan ibland bli beklämd då man går på kyrkogården och ser ovårdade gravar. Det är väl lite av respekt till de som vilar där, att man håller det snyggt... 

Nu känns det bra, rakt och prydligt, texten går att läsa, en blombukett från odlingen fick de ochså.

Sen for vi en sväng, dottern, jag och unga herrarna. Runt i vår trakt och tittade på hus, och gårdar, minndes vem som bott var och hur det gick sen, lite tröskor, nån sådde på åkern, lite var plöjt. Som en tidsresa i välbekanta trakter. De unga herrarna hade ingen som helst koll alls. Men trevligt var det.

Sen somnade jag gott, med över 50 mil i kroppen.