Läkning behövs. Av min supertrötta hjärna. Det är mycket runt om som händer och sker som mitt logiska hanterande faktiskt inte kan bearbeta. Jag vill ha klara besked, när hur och varför. Det kan man faktiskt begära här i livet. KASAM vet ni, av Antonovsky. Känslan av sammanhang, den uteblir allt som oftast och jag undrar om det är jag som som är galet strukturerad eller om felet ligger i att jag inte kan släppa på tyglarna och få livet lite mera shit happens... Men det kan ju vara så krasst att alla andra människor skulle behöva lite struktur. Vad vet jag? Men det klarnar nog så småningom.
Idag har vi promenerat, min svarta kompis och jag. Han har pinkat revir i varje buske, på varje sten han hittade. Han drar och lever om. Grunnar på om en sele skulle bli bättre? Kanske värt att prova. Märk väl att vid möte med bil på väg eller promenerande annan människa så uppför han sej som om han har lite hjärnceller på rätt ställe.
Ganska söt är han ochså när han tigger godis efter att ha motionerat mej.
Lingonröda tuvor traskade vi förbi, ja, han kissade på dem. De är alldeles i slänten vid stugan så de får stå. Vi vandrade förbi ett stort snår med blommor som jag återvände till när jag ensam knallade tillbaka efter motionen med hunden.
Jag plockade ett helt stort fång med renfana som växte vid vägkanten i närheten av slalombacken. Så många år som jag sagt att jag ska plocka. Oftast då jag har åkt uppåt Dalarna, det växer massor ovanför Hedemora uppåt Säter, eller efter Faluvägen. Tanken är att jag skulle plockat och gjort en krans. Men tidigare har jag inte kommit till skott med nån plockning. Nu har jag ett stort fång som jag hängt på tork och som ska få följa med hem. Men nästa år, då ska jag bannemej plocka närmare hemmet och binda den där kransen jag längtat efter så många år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar