Lata dagar....

 

Lata lediga dagar är precis det jag behöver känner jag. Idag är det dag nummer två av två möjliga. Visst gör det till för vilan att jag jobbat kväll i veckan. Kväll i morgon igen och sen slinker lördagen och söndagen iväg, med en nyanställd kollega som visat sej vara en riktig klippa! 

Lyckats läsa ut en bok. Nummer två av två. Lättläst. Inga mord eller nåt sånt som jag brukar läsa. Tidigare har jag läst massor! Nu har jag varit okoncentrerad, all ork och kraft har gått till jobbet. Jag TROR jag ska läsa mera. Lokala loppisen har böcker för en tia styck. Där slinker man in lite då och då, har vissa författare som jag gärna köper. Bokhögarna växer. Den kommunala bokbussen dyker upp hos mej en gång i månaden med en kasse utvalda böcker. Chauffören vet vad jag gillar att läsa, och har jag nåt speciellt önskemål så mejlar jag bara. Väninnan sen 40 år är med i bokklubb. Hennes utlästa kommer till mej så småningom. Mina bokhögar växer! 

Annars? En ledig dag? Körde ved igår, massor! Särbon ska börja med ny ved i påsk har han kommit på. Jag har gått igenom och rensat i mina tyger. Hela tre flyttlådor fick jag ihop med tyg och påslakan som jag ska sälja på loppis. Om jag nu tar mej i kragen och fixar i ordning loppisen för i år. Det har ju varit pandemi och då stannade allt av. Hoppas komma igång i sommar. Tanken finns. 

Jag tog tag i mina projektpåsar och sorterade och fick ihop mina sockgarner. Så nu finns ingen återvändo, bara att ladda stickorna och mata fram lite sockor. Det finns behov till vintern. 

Mina tankar om min lediga tid är stora. Jag tror att jag ska orka mera än jag gör. Ja, jag orkar, jobba heltid. Men när jag kommer hem är orken faktiskt slut. Efter en dag på jobbet kan jag somna i soffan vid 18 snåret på kvällen. Jag tror jag ska orka sy, väva, sticka, virka och läsa på kvällen men inte då, jag somnar så gott till Tv:n..... Nu har jag ju valt att jobba just heltid en  period. Till hösten blir det bara 50 %. Mitt jobb är krävande med svårt sjuka dementa äldre. Många har enorma vårdbehov. Och som alltid finns det brister i omsorgen. Sjukskrivningar, vikarier, vi går kort......  det är tungt att jobba med dementa. Men ack så tacksamt. Det tar aldrig emot att gå till jobbet men skulle jag välja yrke idag så valde jag inte detta. Tyvärr.....