Gräset det växer och grödorna blir övervuxna av ogräset. Sol och regn har bytts av den senaste tiden och vi har haft nätter med tropisk värme. Det sätter fart på det gröna minsann. Två tomatplantor har dött i förskräckelsen.
Jag har inte dött, men är övervuxen av tristess. Tristess över att inte komma nånstans. Just nu står allt still, som ett högtryck!
Inte ett ord från ortopeden. Försäkringskassan är lika tyst. Axel och jag är osams emellanåt, han vill värka och sätter ner min ork till ett par procent. Jag är högerhänt och jobbar till max med den handen och armen. VänsterAxel protesterar lika fullt, fast han bara hänger med liksom.
Antar att devisen man ska vara frisk för att orka vara sjuk gäller även mej.
Lyckats boka tid för en Coviddos nummer 4 den här månaden. Det känns ju bra när smittan rusar igen.
Jag har dock inte lyckats lösa kriget i Ukraina, inte heller ränteökningar eller de höga bensinpriserna. Vad maten kostar ska vi inte diskutera. Odla själva, det blir skoj!
Idag känns jag ovanligt gnällig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar