Nästan alla orter har en kyrka. En som tillhör Svenska kyrkan eller nåt annat trossamfund. Tro det eller ej, men sen jag var liten har jag haft en faschination för just kyrkor och tro. Det kan man inte tro, nej...
Min salig farfar tog ofta med mej till vår kyrka på högmässa på söndagarna när jag var liten. Högtidligt, sitta i bänken, akustiken, ljusen, altartavlan och han på korset. Och inte att förglömma de förhatliga knapparna av strumpebanden som grävde djupa hål i skinnet på mina annars så magra ben. Minns det med fasa. Och ja, så gammal är jag så jag haft strumpeband, faktiskt. Anledningen till mina kyrkobesök var nog främst att mina föräldrar skulle få vila sej lite.
Ett tag var jag inne på att läsa till präst. Ochså det kan vara svårt att tro. Kanske var det strumpebandens skav som fick mej att inse att det lindrigaste vore att stå där framme och predika, utan skav. Hur ska man kunna utbilda sej till att jobba med nåt som kanske har funnits? Kanske inte funnits? Där det inte finns evidens ( enligt mej ). Vi hade en diskussion jag och den där Guden. Vi blev inte överens. Största stötestenen i vårt samtal var begravning. Att som präst ge tröst och förätta begravning för små barn kunde jag inte förlika mej med. För där kunde inte Gud ge mej nåt svar, och utan svar och förklaring sket det sej. Där slutade min karriär som präst, redan innan den börjat.
Om jag tror idag? Nja.... Det är ju lite sisådär med den saken. Likväl som religion kan ge människor nytt liv så kan det ställa till mycket elände i världen. Man strider i religionens namn och dräper civila. Nog om det, om det nu finns en Gud för dem och himmel och helvete så hoppas jag att dess människor kommer rätt när det är deras tur.
Jag är nog ganska normal i frågan om kyrkan. Besöker då och då, begravning, dop, bröllop. Tittar gärna in i nya kyrkor för jag gillar utrymmet. Kyrkorummet! Senast Hedemora kyrka på en begravning och i somras på semestern kyrkan i Kiruna.
Här är vår kyrka i Kila, ganska mitt i. Villasamhälle. Med skola och ett nerlagt ålderdomshem. Sen byar runt omkring med bondgårdar i ett typiskt svenskt jordbrukslandskap.
Här gjorde jag ett besök i söndags. Satte ljung och la granris från min gård på de tre gravarna som jag pysslar om. Det blev lite småprat med invånarna och sen tog jag en vända runt och hälsade på alla bekanta. Det är en liten tröst att gå omkring och kolla till alla. Snart är det Alla Helgona och då blir det kransar eller buketter från äldsta dottern och ljus på alla gravarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar