Tiden rusar.

 Tiden rusar så galet fort. I morgon är det redan ny månad och första dagen i mars. Svanar har kommit i sträck, snön försvinner så sakteliga, Det är ljust då man far till jobbet och ljust då man återvänder hem efter att ha jobbat dag. Man tittar hela tiden efter vårtecken och känner hur orken återvänder i takt med ljuset. 

De här raringarna hade poppat upp i rabatten här om dagen. Då känns det som om våren verkligen är på väg. Idag på jobbet diskuterade vi när vi kan skymta tussilago i slänten utanför vår jobbmatsal. Känns som om det är flera än jag som längtar efter våren!.

En annan klassiker såhär års är att bokslut och deklaration för 2023 är klar! Som vanligt har mina egna penningprognoser granskats av min eminenta revisor! Och även detta året hade mitt ekonomiska tänk gått ihop. Nu är det 2024 och ett helt år kvar till nästa bokslut. Så jag har gjort upp lite planer. Dels att gå i pension till hösten. Vilket kommer att gå utmärkt. Sen har jag med revisorns hjälp planerat ekonomin.

Så idag hade jag ett möte med snickaren efter jobbet. Älskar närodlade snickare höll jag på att säga. Far och son ska fixa lite åt mej. Pappan från grannbyn och sonen bor i min by. Man ska gynna småföretag i sin närhet.

Ett annat lokalt företag är min blomsteraffär. Även de kommer från mitt närområde. Så otroligt duktiga! Jag hade beställt blommor till en begravning. Bad om jag kunde få ett foto när de skapat klart. 

Ett alldeles fantastiskt hjärta ! Till avsked av en fantastisk vän som ska begravas i morgon. Familjen har valt att ha ceremonin  inom sin krets. Vi är några i vår bekantskap som säger Farväl med det här hjärtat. Vi har träffats regelbundet. Haft våra möten och sammankomster.  Stöttat, peppat, diskuterat, skrattat, delat. Och nu fattas hon oss! Och våra liv kommer aldrig att bli desamma igen. 

Aldrig glömd, djupt gömd i våra hjärtan.

Nattsvart.

Häromdagen hade jag en bra dag. Fortsatte enligt plan med mina förberedelser inför pension. Papper, papper, papper. En och annat telefonsamtal.

Tanken är med att dra ner på lönearbetet och samtidigt gå i pension är, få till mera tid till sånt som jag tycker är skoj. Göra sånt jag behöver. Naturligtvis räknas familjen in i det här beslutet. Mer tid med dem. Mer tid att resa, teater, böcker, musik, mitt skapande.

Slog till med att sortera en stash med tyger. Nåt går till syprojekt. Nåt strimlas och blir till mattor. Behöver jag säga att jag längtar till hösten?

På kvällen hände nåt märkligt. Man är inte sämre karl än att man kan ändra sej, ett gammalt uttryck. Och självklart är det så. Har jag fel ändrar jag mej. Men jag tänker igenom mina beslut innan jag tar nåt. Konsekvensmässligt ligger jag helt i linje. Alla gör visst inte det. Nu drabbas flera av ett märkligt beslut.  Antar att sista ordet inte är sagt ännu..... 

Tillbaka igen...

 Åter hemma i mitt hus efter en snabb vända till särbons stuga i Jämtland. Vi har bara vilat, ätit gott, promenerat, tittat rodel på dagen och mello på kvällen. Jag har sovit massor. Men utvilad är jag defenitivt inte. Den här senaste tidens press kommer förhoppningsvis att vilas bort. Annars får jag helt enkelt söka hjälp av proffs. Nu har jag tre dagar här på hemmaplan då jag ska försöka att ägna mej åt det som helar mej. Så får vi helt enkelt se hur långt det räcker....

Vyerna är storslagna. Jag kan njuta i timtal av att bara sitta och titta ut över bergen. Alldeles lugnt och stilla, nånstans skäller en hund, en snöskoter nere i dalen.... mer finns det inte...  men tankar i huvudet...

Vi invigde våra nya muggar som vi köpte på Tällbergs keramik. Jag försökte lösa lite korsord.

När mörkret föll blev det chips, en liten wiskey och nåt på tv. Vad minns jag inte. 

Men nu hemkommen, minns jag lugnet och ron som jag känner av dessa utflykter. Måste bara lära mej att hitta det i vardagen här hemma ochså, att kunna vila i det när det behövs.

Orkidé

 Inte idag blir det vila. Jag vilade ju hela dagen igår. Med yrsnö och ett litet födelsedagskalas. Resten av dagen eldade jag och sen satte jag saxen i ett fått påslakan som ursprungligen kommer från Hemtex. Fast innan saxen klippte till krälade jag på golvet med mina onda knän och ritade ett nytt mönster. Så kan det vara en helt vanlig ledig tisdag.

Här är en tjuvkik på ovan nämnda påslakan. Just såna här. Som jag bara har ett av sys oftast upp till nåt skoj. Det skojiga kan jag sen använda eller så blir det putstrasor om jag tänkt galet fel. 

Jag ångar vidare med det här projektet.... Fortsättning följer.....

Kalas!

 Igår var det dags för medarbetarsamtal nummer två. Den här chefen är rak och ärlig. En härlig konversation hade vi om folkdräkter, barn som växer upp, hennes då och mina barnbarn. Vi diskuterade krämpor och mitt problem att ta det lugnt. Vi pratade resor och teaterbesök.

Slutklämmen på mötet blev det där dokumentet, som legat på lut i plastfickan. Jag har tagit fram det emellanåt, stoppat tillbaka. Tänkt att nu jäklar, undrat om jag vågar, kommer det att bli bra, får jag?

Det var faktiskt inga som helst problem! Så från hösten blir det jobb på 50% och så pension på det. En himla stor börda föll från mina axlar. Jag har grunnat på detta ett bra tag och nu kommer mina planer att gå i lås...

Jamen nyp mej i armen liksom....

Till hösten ska jag växla om till ett annat sorts levande. Tid för återhämtning kommer att finnas i massor. Fast jag kommer nog att kunna fördriva de dagarna på nåt sätt. Även här har jag en plan.......... Såklart...

Nu ska jag sätta mej med mitt schema och faktiskt välja bort hälften av mina arbetspass. Välja bort för att välja nåt annat. Det känns mäktigt!

Nu ni!

Det här väntade i min postlåda då jag kom hem från jobbet. Jag har EN chef som pratar till mej som om jag vore 5 år. Och i morgon får jag seniorrabatt ..... Jag fortsätter inslagen linje...

Korthelg.

 Nu med heltid och nytt schema sen oktober blir helgerna lite förkortade. Men så är läget just nu. Och då gäller det att utnyttja till max. God mat som serveras, lite utejobb, shopping och igår kväll mellomys.

Mellomys med räkor ( köpta i lösvikt på Willys, supergoda! ) lite baguette och vitt vin. En klassiker.

Sista vinslatten fick följa med till Tvn. Och där och då checkade vi ut, särbon och jag. Så gott vi sov i varsin soffhörna. Av mellon inte ett dugg vi minns.

Vinet var italienskt och supergott. Och tröttande.

Idag har jag varit frisör till särbon. En evinnerligt tur att han inte har så mycket hår. Sen har han alltid keps. Sånt man tackar för..... Han var i allafall nöjd.

Nu väntar en ny arbetsvecka. Full av utmaningar att tackla.

Vänner.

 Goda vänner kan man inte få för många av. Man behöver inte ha en hel bunt. Men de man har ska man vara rädd om. Sen naturligtvis ska man vara en god vän tillbaka. 

Lediga dagen bjöd på en utflykt med en god vän. Lite gott att fika på , mycket fint att titta på i shoppingväg. Det blev dock bara en kasse med mat. Naturligtvis blev det goda samtal ihop med fikat.

Så skönt att få prata av sej....

Vila på jobbet

 Ja, visst kan man vila på sitt jobb. Det finns omständigheter som påverkar om du kan vila på din arbetsplats. Den här helgen har det varit optimalt.

Kaffet på morgonen, på jobbet är superviktigt! Att hinna sitta en liten stund. Sippa kaffe, få rapport från natten och kunna prata lite med kollegor. Värdefullt sätt att starta dagen på. 

Hemma fortsätter vårdarbetet. Ladda dosett... Se till att jag får det jag behöver. I morgon ledig dag. Då ska jag fortsätta ladda. Men då blir det batteriet.

Man kan.....

 

Man kan ha varit hos sin bästa fysioterapeut och blivit massserad, justerad och fått sina ömma revben tillrättalagda.  Och där och då kändes det som om man var i himmlen ! Det konstaterades att inga revben var brutna efter min vådliga vurpa där på isfläcken för 11 dagar sen. Dock finns tankar om att det kan vara sprickor i några revben. Sånt gör man inget åt. 

När man sen kommer hem och får bästa fikasällskapet så har man faktiskt inte ont nånstans. Man tänker inte ens på att man har en hel helg framför sej med jobb. Att man har jobbångest längst in. Allt sånt är puts väck när man får vara med den här filuren.

Igår fortsatte jag mitt tema med ljusa mattor, och slarvtjäll som jag verkligen älskar! Lite rosengångstramp och små försiktiga rosenknoppar.... Men jag grunnar på om det verkligen är jag? Jag ska grunna över helgen, kanske jag trampar ur och gör större rosor, eller rosengångsbårder..... 

Jag tänker över helgen, det blir bra....

Weekend.

 Istället för julklappar bestämde vi, särbon och jag att vi tar en weekend i Tällberg istället. Äter gott, dricker nåt gott och bara myser. Valet föll på Dalecarlia och två nätter bokade vi. 

Väl framkomna konstaterade vi att det är galet vackert och en hel bunt med minusgrader. Rummet var dock varmt och skönt. Långt bort, väldans tyst och en helt galen trappa ner hade vi.

Smalt, brant och lutande på samma gång. Dessutom var lutet åt fel håll. Gällde att hålla i sej och verkligen titta vart man gick. Tur att man inte är nån krogmänniska direk. Den här trappen ocn en barvända är inget att rekommendera.

Baren hamnade vi i ändå då vi skulle äta lite där. En hamburgare som var annorlunda, men väldigt god. Lokal öl ochså väldigt god. Sen blev det godnatt.

Lördagen bjöd på makalös utsikt då vi vaknade. Och naturligtvis en makalös temperatur. - 28 och en bil som inte ville vara med och ta oss till Mora som vi tänkt. Istället blev det en promenad på byn, lite shopping och fika. 

Tillbaka på Dalecarlia blev det en macka som lunch ( ja, jag tog en till pilsner ) Fast baren var stängd så fixade personalen fram det vi önskade. Toppenservice.

Till kvällen hade vi bokat bord i resturangen. Jag valde oxfilé och särbon hjort. Hade vi vetat hade det blivit bättre med hamburgaren igen. Vi tyckte inte att maten höll måttet. Tyvärr, annars har allt annat varit toppklass på vår vistelse.

Vi skålade i lite prosecco på rummet. Insmugglat i bagaget. Riktigt gott.

Söndag morgon och lite hyggligare temperaturer. Efter hotellfrukost bestämde sej bilen för att vara snäll och starta. Vi hade endast - 3 grader. 

Vår hotellhelg var över. Ett toppbetyg för vår vistelse, men minus för maten. Att det fanns spa utforskade vi inte. Men det ska tydligen vara toppklass på det.

Vi gjorde ett lunchstopp i Sågmyra på vägen hem för lite lunch. Alltid lika trevligt.

Väl tillbaka hos särbon blev det lite elda i kaminen, fixa matlådor, mysa med hundarna en stund.

Sen ett tråkigt besked. Väntat men tråkigt. 

Just nu verkar det som om jag omringas av lessamheter, nån gång måste det vända.....